Och se hur lastarenas hop der går
Förstummad, häpen, utaf blygsel slagen —
Och se hur syndaskulden målad står
I blickarna och uti anletsdragen.
Men Han, den ångerfulies stöd och vän,
Guds egen bild den heliga och sanna,
Han står der ensam ren som kärleken,
Med himlens hlarhet på sin kyska panna.
Ack! der Din bild, så skön, så mild och god
Emot mig strålar, der — der vill jag stanna;
Och bedja Dig, med bimmelsk kraft och mod
I glädjen som i sorgen mig bemanna.
Men när du skådar i mitt hjerta in
Och fioner der en bild invid Din sida,
Som mången gång, o Herre! skymde Din,
Så lär mig vaka Du och hjelp mig strida.
Men tag den icke bort — o! låt mig Du
Med Dig den bilden i mitt hjerta båra;
Om den är ren och god så är jag ju
Med Dig och den Din himmel lika nära.
Beskydda Du hvar ädel qvicnas själ
Mot frestelsernas faror, sorgens smärta,
Och — må vi söka först vårt högsta väl
Invid Ditt rena kärleksrika hjerta!
Mkprntna HR SOON AREA