pI första fallet finna vi den ädla, andligt sinnade jvinnan ett offer för omständigheterna, för sjelfbeirägeri eller bedrägeri å mannens sida. Hon vaker sfver fullgörandet af sioa äktenskapliga pligter med iflig sorgfällighet, fördjupar sig i en mängd göromål och bestyr, och har för sådana icke tid attrelektera öfver sin lott eller känna sitt själslif. Hon mottager hvad som erbjades henne af lifvets nöjen, och förskaffar ofta sin man flera än han fordrar, under den ljufva förblindelsen att hon är älskad och ilsker honom. På detta sätt förflyta är, och en ;nda omständighet, ett enda ögonblick, en tillfällignet störtar i hast bländverket. Medvetandet af den ärlekslösa verkligheten förkrossar henne då. Hon vörjar frukta, att bennes man adrig har älskat 1enne, att han aldrig förstått hennes hjerta eller sänt henne till hennes själ, att han endest älskat wenne för hennes behag; och med deona tanka är enne3 hjerta brustet, hennes jordiska lycka är flykad! Hon vaknar ur en förville:se, som hitinti.ls örmörkat hennes efiertenka, och känner, att hon cke heller sjelf älskar. Rubbniog i nerfsjstemet öljer nu, dels till följd at fysiska orsaker, men metadels till följd af den vedervilja, som denna uppäckt medför. Kraftens och skönhetens blomma issnar, lik blomman i den svedande nattfrosten, ch ett lidande följer, för hvilket läkaren icke vet vågot annat botemedel, än just det enda, hvars brist var föranledt plågan — kärlek — själssympati. Och örutsatt att hon funnit kärlek, så är hennes befriIse genom kyrkans och statens legar förbjuden. I andra fallet se vi qvinnan på en lägre grad f utveckling af det andliga lifvet, med mindre djup f känsla, öfverlemnande sig åt sin kallelse med amma ifver, hvars fullföljande tillskyndar henne let lifvets behag, som gör henne belåten. Fysisk tyrka och öfverflöd tvinger det åndliga lifvet mer ich mer tillbaka 1 sig sjolft, och efterhand dukar iet under för inflytelsen af materiella pjutDingar