de sistnämnde behöfdes sålunda ej annat, änlt
att gifva signalen till utbrottet.
På detta sätt tillställdes den ena beryktade
nmanifestationen, efter den andra, t. ex. den
vid frihetsträdens plantering, den för polac-
karna, för Barbes, för Louis Napoleon, o. s.
v. Man torde erinra sig, att de som deltoga
i fribetsträdsplanteringen, buro röda halsdu-
kar och röda armband; härvid råkade de be-
skedliga bluserna i bestörtning, när de märkte,
att flera bluser tillhörde nationalgardet, och
sålunda hade motstått alla tubbningar från
verkstadskommittcerna.
Ändamålet med de ständigt återkommande
demonstrationerna eller upploppen var, att un-
derhålla en oupphörlig oro i Paris; anstif-
tarne föreställde sig att i mån som detta kun-
de lyckas, och statens allmänna nöd stegra-
des, måste den s k. röda republiken, förr
eller sednare vinna öfvertaget. Många rykten
hafva blifvit spridda om penningesummor och
guldmynt, som skulle varit utdelade genom de
utländska hofvens agenter. Moniteurp har lik-
väl bestämdt motsagt detta och grundat veder-
läggningen på de bevis, som styrelsen erhål-
iit om tillvaron af andra penningekällor. Ryk-
tena hade blifvit spridda genom upprorsan-
stiftarne sjelfva, hvilka sålunda sökte vända
allmänna uppmärksamheten åt annat håll. Att
mynt slösades den 253, 24, 25 och 26 Juni,
är bevisadt; men likaså, att det kom från —
franska republikens egen skattkammare; och
tillgången förklaras genom den märkvärdiga
balansen i anslagsmedlen åt mnationalverkstä-
derna, )
Alltsedan februarirevolutionen hade franska
republiken i sjelfva verket tre slags styrelser
på samma gång: först Ledru Rollins styrelse,
hvilken åsyftade att genom beständiga agitatio-
ner på gatorna tillvägabringa en diktatur; vi-
dare styrelsen för arbetets organisation, hvil-
ken tömde de enskilda verkstäderna på arbe-
tare och i stort undergräfde hela den enskilda
näringsfliten i landet; slutligen den offentligt
tillsatta provisoriska styrelsen, inom hvilken
några svaga män sträfvade utan förmåga emot
anarkiens och förstörelsens starkare elementer.
I Paris var det allmänt kändt, att Ledrulj
Rollin stod i omedelbart samband med de våld-
sammaste klubbarne; att Barbes och hans an-
hängare som oftast hade öfverläggningar med
bonom öfver ledningen af klubbarnes rådpläg-
ningar ; och att det var på officiel befallning,
som Barbes bröt in i nationalförsamlingen, på
klubbarnes vägnar.
De två egentligen kraftfulla och täflande sty-
resmännen voro icke eniga i allt sinsemellan;
hvardera önskade eröfra diktaturen för egen
räkning. Men i ett syfte öfverensstämde de,
nemligen i syftet att omstörta det bestående, I
Hade detta lyckats, så skulle den starkare se-
dan krossat den svagare.
Midt under alla dessa anslag arbetade Blan-
qui afsöndradt, för sin enskilda räkning. Ge-
nom sin utomordentliga slughbet, bade han gjort
sig fruktad. Det var ban, som urspruvgligen
gaf anledning till upproret den 45 Maj, då
Polen var lösen; han vidtog detta djerfva steg,
af fruktan, att blifva förekommen genom Bar-
bes klubb.
Ett allmänt uppror i hela Frankrike var.
bestämdt att bryta ut; men icke förr än den,
44 Juli. Dessförinnan ernade man från Pa-
ris kringsända sysslolösa arbetare kring helal,
landet: de fattigaste skulle förses med respen-
ningar, och öfver 200,000 man skulle på detta.
sält förenas till styrelsens omstörtande. Dess-j
förinnau mellankom faphågan för nationalfläk-
städernas upplösning; och när denna farhågal
befanns grundad genom de beslut, som före-
slogos i nationalförsamlingen, funno anstiftarne
sig nödsakade att påskynda utbrottet. De våld-
4
-—ARA -
nm - -— — -—-— MM MM MM AMA HA a mA — —- —- AR AA AR Mm ww - MÅ mm
semmaste upprorsmännen vägrade likväl att
ingå på detta förtidiga utbrott, och häraf hän-
de, att flera klubbar icke deltogo i striden
förr, än denna redan hade börjat.
Oaktadt ransakningskommitteens verksamhet
och nit, har men skäl att bos densamma be-l
tvifla nödig beslutsamhet och djerfhet för en-
klagelsen af åtskilliga den provisoviska styrel-
sens fordna ledamöter. Det är icke heller tro-
ligt, att dom kan hinna fällas öfver alla de an-
klagade före slutet af nästinstundande månad.
Imedlertid äro redan öfver 7000 personer häk-
tade för delaktighet i upproret, och nya häk-
tas dagligen; men det är omöjligt att förhöra
mer än 300 om dagen.
Man har indelat de anklagade i serskilda
klasser, Till första klassen räknas lösgifna el-
ler förrymda arbetsfångar. Dessa komma att
skjutas, och en del äro redan afrättade. En
annan klass består af dem, som anses för an-
förare, eller blifvit beträdda med utdelning at
penningar. Bland dessa komma somliga att
skjutas, andra att deporteras. En tredje klass
utgöres af dem, som öppet förklarat att de
skjutit på trupperna, men som icke varit an-
förare; de komma att deporteras. Sista klassen
) Aftonbladets läsare torde erinra sig, att vi förut
fästat uppmärksamheten på något underslef, så-
som den enda förklaringsgrunden till den märk-
värdiga prisskillnad, hvilken uppenbarade sig i
nationalverkstäderna för skrädderi, emellan hvad
enskilda leverantörer fordrade för uniformer till
nationalgardet, nemligen 44 francs för hvar uni-
form, och hvad de kostade i nationalve:kstäderna,:;
nemligen 46 francs; oaktadt verkstadshyra, sy-
behör och leverantörens vinst icke kom i fråga!
på sednare stället. Aftonbl:s anm.