de sistnämnde behöfdes sålunda ej annat, änlt att gifva signalen till utbrottet. På detta sätt tillställdes den ena beryktade nmanifestationen, efter den andra, t. ex. den vid frihetsträdens plantering, den för polackarna, för Barbes, för Louis Napoleon, o. s. v. Man torde erinra sig, att de som deltoga i fribetsträdsplanteringen, buro röda halsdukar och röda armband; härvid råkade de beskedliga bluserna i bestörtning, när de märkte, att flera bluser tillhörde nationalgardet, och sålunda hade motstått alla tubbningar från verkstadskommittcerna. Ändamålet med de ständigt återkommande demonstrationerna eller upploppen var, att underhålla en oupphörlig oro i Paris; anstiftarne föreställde sig att i mån som detta kunde lyckas, och statens allmänna nöd stegrades, måste den s k. röda republiken, förr eller sednare vinna öfvertaget. Många rykten hafva blifvit spridda om penningesummor och guldmynt, som skulle varit utdelade genom de utländska hofvens agenter. Moniteurp har likväl bestämdt motsagt detta och grundat vederläggningen på de bevis, som styrelsen erhåliit om tillvaron af andra penningekällor. Ryktena hade blifvit spridda genom upprorsanstiftarne sjelfva, hvilka sålunda sökte vända allmänna uppmärksamheten åt annat håll. Att mynt slösades den 253, 24, 25 och 26 Juni, är bevisadt; men likaså, att det kom från — franska republikens egen skattkammare; och tillgången förklaras genom den märkvärdiga balansen i anslagsmedlen åt mnationalverkstäderna, ) Alltsedan februarirevolutionen hade franska republiken i sjelfva verket tre slags styrelser på samma gång: först Ledru Rollins styrelse, hvilken åsyftade att genom beständiga agitationer på gatorna tillvägabringa en diktatur; vidare styrelsen för arbetets organisation, hvilken tömde de enskilda verkstäderna på arbetare och i stort undergräfde hela den enskilda näringsfliten i landet; slutligen den offentligt tillsatta provisoriska styrelsen, inom hvilken några svaga män sträfvade utan förmåga emot anarkiens och förstörelsens starkare elementer. I Paris var det allmänt kändt, att Ledrulj Rollin stod i omedelbart samband med de våldsammaste klubbarne; att Barbes och hans anhängare som oftast hade öfverläggningar med bonom öfver ledningen af klubbarnes rådplägningar ; och att det var på officiel befallning, som Barbes bröt in i nationalförsamlingen, på klubbarnes vägnar. De två egentligen kraftfulla och täflande styresmännen voro icke eniga i allt sinsemellan; hvardera önskade eröfra diktaturen för egen räkning. Men i ett syfte öfverensstämde de, nemligen i syftet att omstörta det bestående, I Hade detta lyckats, så skulle den starkare sedan krossat den svagare. Midt under alla dessa anslag arbetade Blanqui afsöndradt, för sin enskilda räkning. Genom sin utomordentliga slughbet, bade han gjort sig fruktad. Det var ban, som urspruvgligen gaf anledning till upproret den 45 Maj, då Polen var lösen; han vidtog detta djerfva steg, af fruktan, att blifva förekommen genom Barbes klubb. Ett allmänt uppror i hela Frankrike var. bestämdt att bryta ut; men icke förr än den, 44 Juli. Dessförinnan ernade man från Paris kringsända sysslolösa arbetare kring helal, landet: de fattigaste skulle förses med respenningar, och öfver 200,000 man skulle på detta. sält förenas till styrelsens omstörtande. Dess-j förinnau mellankom faphågan för nationalfläkstädernas upplösning; och när denna farhågal befanns grundad genom de beslut, som föreslogos i nationalförsamlingen, funno anstiftarne sig nödsakade att påskynda utbrottet. De våld4 -—ARA nm -— — -—-— MM MM MM AMA HA a mA — ——AR AA AR Mm ww MÅ mm semmaste upprorsmännen vägrade likväl att ingå på detta förtidiga utbrott, och häraf hände, att flera klubbar icke deltogo i striden förr, än denna redan hade börjat. Oaktadt ransakningskommitteens verksamhet och nit, har men skäl att bos densamma be-l tvifla nödig beslutsamhet och djerfhet för enklagelsen af åtskilliga den provisoviska styrelsens fordna ledamöter. Det är icke heller troligt, att dom kan hinna fällas öfver alla de anklagade före slutet af nästinstundande månad. Imedlertid äro redan öfver 7000 personer häktade för delaktighet i upproret, och nya häktas dagligen; men det är omöjligt att förhöra mer än 300 om dagen. Man har indelat de anklagade i serskilda klasser, Till första klassen räknas lösgifna eller förrymda arbetsfångar. Dessa komma att skjutas, och en del äro redan afrättade. En annan klass består af dem, som anses för anförare, eller blifvit beträdda med utdelning at penningar. Bland dessa komma somliga att skjutas, andra att deporteras. En tredje klass utgöres af dem, som öppet förklarat att de skjutit på trupperna, men som icke varit anförare; de komma att deporteras. Sista klassen ) Aftonbladets läsare torde erinra sig, att vi förut fästat uppmärksamheten på något underslef, såsom den enda förklaringsgrunden till den märkvärdiga prisskillnad, hvilken uppenbarade sig i nationalverkstäderna för skrädderi, emellan hvad enskilda leverantörer fordrade för uniformer till nationalgardet, nemligen 44 francs för hvar uniform, och hvad de kostade i nationalve:kstäderna,:; nemligen 46 francs; oaktadt verkstadshyra, sybehör och leverantörens vinst icke kom i fråga! på sednare stället. Aftonbl:s anm.