het i hans -åsigter. Korrespondentens bref är dateradt den 3 Juli, och lyder, hvad det här ifrågavarande ämnet beträffar, som följer : Den öfver Juniuppträdena tillsatta ransakviogkommitteen fullföljer verksamt sina undersökningar, och det berättas att talrika och vigtiga upptäkter blifvit gjorda, som blottställa flera bland de personer, hvilka spelat en utmärkt roll i Frankrike efter Februarirevolutionen. Imedlertid har kommitteen icke emot dem användt hela den stränghet, som den kunnat begagna, af det skälet, att större delen af angifvelserne härröra från sådana män, som till följd af sina föregåenden kunna auvses misstänkta. Det oaktadt har man lyckats uppdaga hela upprorstillställningen, såväl som de medel upprorsmännen användt för alt nå sitt mål; många underordnade anförare blefvo antingen gripna på bar gerning, eller hafva efteråt blifvit uppspårade af polisen. Det återstår nu att upptäcka de förnämsta upphofsmännen; dem som släppt till penningarne och på hvilkas vägnar de öfriga handlade. Nya spår i denna riktning anträffas visserligen hvar dag, men hvilka ännu icke ledt till någon laglig bevisning. Från god källa har jag erhållit nedannämnde uppgifter öfver sjelfva anläggningen af det misslyckade upproret. Efter Februarirevolutionen anordnade3 nationalverkstäderna på ett sådant sätt, att vissa personer alltid kunde der ega en hel armå i ordning, till understödjande af sina påståenden. Vidare tillsattes en kommittå i Louxembourgska palatset i ändamål att understödja dem, som blifvit sårade vid Februarirevolntionen och dem, som annars kunde ega ett anspråk genom de tjenster, som de gjort republikens sak. Albert, en af ministrarne, var chef för denna kommittee; likasom Louis Blanc, en annan minister, var chef för kommitteen för arbetets organisation, Alla dessa korporstioner — nationalverkstäderna, understödskommitteen och kommitteen för arbetets organisation — samverkade uppenbart på störtandet af den republik, hvilken hade blifvit upprättad i Hotel de Ville, och till grundläggandet af en diktatur. I stället för att vara partisk för de sårade, vägrade Albert beständigt att göra dem rättvisa och uppmuntrade dem, tvärtom, till missnöje och myteri, med uppenbart syfte att ega dem till hands när tillfället gynnade. Detta var så tydligt, att de sårade, som insågo hvilken roll de voro ämnade att spela, utnämnde sinsemellan en kommitte och afskedade Albert från befattningen med dem. Alskedet bekräftades följande dagen af provisoriska styrelsen. Inom nationalverkstäderna användes alla me del att öka antalet af arbetarne, hvilka betraktades som en stående arm. De svagaste skrämde man; dem, som gjorde motstånd, tvang man till eftergift. Från den enskilda industrien drog man undan alla arbetare, till förmån för insurrektionen ; kort sagdt: under namn af nationalverkstäder, skapade man en krigsmakt, Det är allmänt bekant, buru den i Luxembourgska palatset tillsatta kommitteen för arbetets organisation betedde sig, medan den var i verksambet; men hvad som icke var allmänt kändt är, att ombuden för de serskilda handtverken fortforo att bilda ett samfund, sedan den kommitte, hvars ledamöter de utgjorde, blifvit upplöst, och att de fjettrade den enskilda rörelsen på det mest beklagansvärda sätt. Öfver sig hade de en ledande kommitte, hvilken gaf befallningar åt de serskilda kommittåer, som sålunda bildats för hvart handtverk. Ordföranden i: den ledande kommitteen var en hr Vincart; vice ordförande hr Lefsure; skattmästare hr Julien. Hvar bandtverkskommittå bestod af 5 ledamöter. Genom den nu anställda ransakningen, har man lyckats att få I förteckning öfver alla dessa kommitteledamöter. När den ledande kommitteen önskade att arbetena inom vissa yrken skulle allmänneligen inställas, utfärdade den befallning härom till dessa yrkens serskilda kommittger; och instäldlelsen skedde genast. För att vaka öfver utförandet af sina befallningar, hade den ledande kommitteen sin serskildt aflönade polis; och de redligaste arbetare, som uppriktigt önskade latt fortfarande biträda sina mästare, vågade licke att vägra åtlydnad åt arbetsförbuden, Samtliga ombuden i Luxembourgska palatset hade tillika en annan befattning, nemligen i nationalverkstäderna. Der voro de löjtnanter och brigadcehefer; och efter den Luxemburgska kommitteens offentliga uppläsning bestod deras hemliga kallelse uti, att å ena sidan tubba bort arbetare från de enskilda verkstäder, der de kunde Ifa arbete, och å den andra att taga emot dem i nationalverkstäderna, Detta förhållande anIgafs många gånger hos provisoriska styrelsen, men hvilken icke vidtog någon åtgärd emot en sådan oordning, ehuru man ganska väl borde kunna inse de förfärliga följderna deraf. Efter denna framställning af sjelfva plananläggningen är det lätt begripligt, att ett nytt upplopp kunde tillställas uten svårighet. Från Ide ensskilda verkstäderna hade man trugat bort alla de arbetare, som der kunnat vinna sitt hfsuppehälle; i nationalverkstäderna bade man sammanblandat dem med en mängd andra, som blifvit afskedade från enskildas verkstäder ln silt dåliga uppförandes skull; och allesamj . I mans voro här förenade under anförare, som fingo sin ledning af upprorets hufvudmän. För sr a 2