het i hans -åsigter. Korrespondentens bref är
dateradt den 3 Juli, och lyder, hvad det här
ifrågavarande ämnet beträffar, som följer :
Den öfver Juniuppträdena tillsatta ransak-
viogkommitteen fullföljer verksamt sina under-
sökningar, och det berättas att talrika och
vigtiga upptäkter blifvit gjorda, som blottställa
flera bland de personer, hvilka spelat en ut-
märkt roll i Frankrike efter Februarirevolutio-
nen. Imedlertid har kommitteen icke emot dem
användt hela den stränghet, som den kunnat
begagna, af det skälet, att större delen af an-
gifvelserne härröra från sådana män, som till
följd af sina föregåenden kunna auvses miss-
tänkta. Det oaktadt har man lyckats uppdaga
hela upprorstillställningen, såväl som de me-
del upprorsmännen användt för alt nå sitt mål;
många underordnade anförare blefvo antingen
gripna på bar gerning, eller hafva efteråt blif-
vit uppspårade af polisen. Det återstår nu att
upptäcka de förnämsta upphofsmännen; dem
som släppt till penningarne och på hvilkas
vägnar de öfriga handlade. Nya spår i denna
riktning anträffas visserligen hvar dag, men
hvilka ännu icke ledt till någon laglig bevis-
ning. Från god källa har jag erhållit nedan-
nämnde uppgifter öfver sjelfva anläggningen af
det misslyckade upproret.
Efter Februarirevolutionen anordnade3 natio-
nalverkstäderna på ett sådant sätt, att vissa
personer alltid kunde der ega en hel armå i
ordning, till understödjande af sina påståen-
den. Vidare tillsattes en kommittå i Louxem-
bourgska palatset i ändamål att understödja
dem, som blifvit sårade vid Februarirevolntio-
nen och dem, som annars kunde ega ett an-
språk genom de tjenster, som de gjort repub-
likens sak. Albert, en af ministrarne, var chef
för denna kommittee; likasom Louis Blanc, en
annan minister, var chef för kommitteen för
arbetets organisation, Alla dessa korporstio-
ner — nationalverkstäderna, understödskom-
mitteen och kommitteen för arbetets organisa-
tion — samverkade uppenbart på störtandet
af den republik, hvilken hade blifvit upprättad
i Hotel de Ville, och till grundläggandet af en
diktatur.
I stället för att vara partisk för de sårade,
vägrade Albert beständigt att göra dem rätt-
visa och uppmuntrade dem, tvärtom, till miss-
nöje och myteri, med uppenbart syfte att ega
dem till hands när tillfället gynnade. Detta
var så tydligt, att de sårade, som insågo hvil-
ken roll de voro ämnade att spela, utnämnde
sinsemellan en kommitte och afskedade Albert
från befattningen med dem. Alskedet bekräf-
tades följande dagen af provisoriska styrelsen.
Inom nationalverkstäderna användes alla me
del att öka antalet af arbetarne, hvilka betrak-
tades som en stående arm. De svagaste
skrämde man; dem, som gjorde motstånd,
tvang man till eftergift. Från den enskilda
industrien drog man undan alla arbetare, till
förmån för insurrektionen ; kort sagdt: under
namn af nationalverkstäder, skapade man en
krigsmakt,
Det är allmänt bekant, buru den i Luxem-
bourgska palatset tillsatta kommitteen för ar-
betets organisation betedde sig, medan den var
i verksambet; men hvad som icke var allmänt
kändt är, att ombuden för de serskilda handt-
verken fortforo att bilda ett samfund, sedan
den kommitte, hvars ledamöter de utgjorde,
blifvit upplöst, och att de fjettrade den en-
skilda rörelsen på det mest beklagansvärda sätt.
Öfver sig hade de en ledande kommitte, hvil-
ken gaf befallningar åt de serskilda kommit-
tåer, som sålunda bildats för hvart handtverk.
Ordföranden i: den ledande kommitteen var
en hr Vincart; vice ordförande hr Lefsure;
skattmästare hr Julien. Hvar bandtverkskom-
mittå bestod af 5 ledamöter. Genom den nu
anställda ransakningen, har man lyckats att få
I förteckning öfver alla dessa kommitteledamö-
ter. När den ledande kommitteen önskade att
arbetena inom vissa yrken skulle allmänneligen
inställas, utfärdade den befallning härom till
dessa yrkens serskilda kommittger; och instäl-
dlelsen skedde genast. För att vaka öfver ut-
förandet af sina befallningar, hade den ledande
kommitteen sin serskildt aflönade polis; och
de redligaste arbetare, som uppriktigt önskade
latt fortfarande biträda sina mästare, vågade
licke att vägra åtlydnad åt arbetsförbuden, Samt-
liga ombuden i Luxembourgska palatset hade
tillika en annan befattning, nemligen i national-
verkstäderna. Der voro de löjtnanter och bri-
gadcehefer; och efter den Luxemburgska kom-
mitteens offentliga uppläsning bestod deras hem-
liga kallelse uti, att å ena sidan tubba bort ar-
betare från de enskilda verkstäder, der de kunde
Ifa arbete, och å den andra att taga emot dem
i nationalverkstäderna, Detta förhållande an-
Igafs många gånger hos provisoriska styrelsen,
men hvilken icke vidtog någon åtgärd emot en
sådan oordning, ehuru man ganska väl borde
kunna inse de förfärliga följderna deraf.
Efter denna framställning af sjelfva planan-
läggningen är det lätt begripligt, att ett nytt
upplopp kunde tillställas uten svårighet. Från
Ide ensskilda verkstäderna hade man trugat bort
alla de arbetare, som der kunnat vinna sitt
hfsuppehälle; i nationalverkstäderna bade man
sammanblandat dem med en mängd andra,
som blifvit afskedade från enskildas verkstäder
ln silt dåliga uppförandes skull; och allesam-
j
.
I mans voro här förenade under anförare, som
fingo sin ledning af upprorets hufvudmän. För
sr a 2