— Den kyliga temperatur, åtföljd af regn, som varit rådande under de båda föregående veckorna, eller rättare oafbrutet alltsedan midsommaren, gaf i förrgår ändtligen vika för det herrligaste sommarväder och en behaglig, men likväl icke öfverdrifven värma. Denna förändring måste vara i hög grad välkommen för landtmannen, som nu har sin höskörd färdig till afbergning; men inom hufvudstaden bidrager den att genom luktorganerna gifva en påminnelse om behofvet af en noggrannare tillsyn å renligheten på gatorna. Äfven utan några serskilda anledningar hade man skäl att hos hufvudstadens innevånare i allmänhet önska en allmännare anda och ett större nit, till åstadkommande af renlighet på gatorna och i husen; och så snart någon sommarhetta infinner sig, kännes bristen häraf dubbelt. Det är ofta en verklig tortyr att gå fram på vissa trångare gator, såsom inom sjelfva staden, der också exempel kunna citeras på hus; som ligga emellan stinkande rännstenar och hafva någon trång gård, och der merendels alltid sjuklighet råder i de lägre våniogarna. Denna rännstenarnes osnyggbhet, äfvensom afträdeshusens beskaffenhet, från hvilka giftiga gaser gifva en febernärande beskaffenhet åt den luft de närboende inandas, borde man söka att på något sätt afhjelpa, emedan, om kolerafarsoten skulle hitkomma, det icke finnes något tvilvel, utan kan anses numera af erfarenheten och vetenskapen ojäfaktigt bevisadt, att utdunstningen ifrån förruttnade ämnen, afskräden och exkrementer utgör det verksammaste spridningsmedlet för nyssnämnda, som för typhösa farsoter i allmänhet; likasom bortskaffandet af dessa orena exhalationer och tillgång på fullkomligt frisk luft nästan alltid utgör ett skyddsmedel emot desamma. På vissa högt och torrt belägna ställen, der en frisk atmosfer ständigt omvexlar, och intet stillastående vatten eller andra stagnerande ämnen finnas, har man aldrig sett typhösa febrar, n. b. bland dem, som hafva vilja och tillfälle att äfven iakttaga renlighet inom hus. Vi anhålla att få i detta hänseende återkalla i läsarens uppmärksamhet de facta, i afseende på dödligheten i hufvudstaden älven under vanliga förhållanden, hvilka återfinnas i en artikel i Aftonbladet för sistlidne lördag, och som äro grundade på tabellkommissionens från presterskapet insamlade officiella uppgifter. Det ligger någonting på en gång förfärligt och förödmjukande uti den tanken, att inom samma nation, samma ras, med samma lagar, plägseder, vanor och lefnadssätt, dö betydligt mer än dubbelt så många årligen, proportionsvis till befolkningen, uti hufvudstaden,fsom i de öfriga städerna och på landet. Känslan skulle gerna vilja vända sig ifrån denna tanka, likasom Don Juan, i femte akten af den bekanta operan, förgäfves försöker att slita sig lös från guvernörens. obevekliga bandtag. Man skulle gerna vilja skjuta åt sidan en sådan föreställning, med den tröstande anmärkningen, att det måtte ligga en öfverdrift i sjelfva uppgiften, eller nå got dylikt. Men, ty värr, har det anmärkla missförhållandet, i afseende på dödligheten i bufvudstaden, icke blott visat sig under en af de femårsperioder, hvilka en berättelse af tabellkommissionen omfattar; det har utgjort en fortsatt erfarenhet, under en längre följd af år, och är dessutom bekräftadt genom den noggrannaste pröfning, samt måste således anses för ett oåterkalleligt factum.