— Den kyliga temperatur, åtföljd af regn,
som varit rådande under de båda föregående
veckorna, eller rättare oafbrutet alltsedan mid-
sommaren, gaf i förrgår ändtligen vika för det
herrligaste sommarväder och en behaglig, men
likväl icke öfverdrifven värma. Denna förän-
dring måste vara i hög grad välkommen för
landtmannen, som nu har sin höskörd färdig
till afbergning; men inom hufvudstaden bidra-
ger den att genom luktorganerna gifva en på-
minnelse om behofvet af en noggrannare till-
syn å renligheten på gatorna.
Äfven utan några serskilda anledningar hade
man skäl att hos hufvudstadens innevånare i
allmänhet önska en allmännare anda och ett
större nit, till åstadkommande af renlighet på
gatorna och i husen; och så snart någon som-
marhetta infinner sig, kännes bristen häraf dub-
belt. Det är ofta en verklig tortyr att gå fram
på vissa trångare gator, såsom inom sjelfva
staden, der också exempel kunna citeras på
hus; som ligga emellan stinkande rännstenar
och hafva någon trång gård, och der meren-
dels alltid sjuklighet råder i de lägre vånio-
garna. Denna rännstenarnes osnyggbhet, äfvensom
afträdeshusens beskaffenhet, från hvilka giftiga
gaser gifva en febernärande beskaffenhet åt den luft
de närboende inandas, borde man söka att på
något sätt afhjelpa, emedan, om kolerafarsoten
skulle hitkomma, det icke finnes något tvilvel,
utan kan anses numera af erfarenheten och ve-
tenskapen ojäfaktigt bevisadt, att utdunstningen
ifrån förruttnade ämnen, afskräden och exkre-
menter utgör det verksammaste spridningsmed-
let för nyssnämnda, som för typhösa farsoter
i allmänhet; likasom bortskaffandet af dessa
orena exhalationer och tillgång på fullkomligt
frisk luft nästan alltid utgör ett skyddsmedel
emot desamma. På vissa högt och torrt be-
lägna ställen, der en frisk atmosfer ständigt
omvexlar, och intet stillastående vatten eller
andra stagnerande ämnen finnas, har man al-
drig sett typhösa febrar, n. b. bland dem,
som hafva vilja och tillfälle att äfven iakttaga
renlighet inom hus.
Vi anhålla att få i detta hänseende återkalla
i läsarens uppmärksamhet de facta, i afseende
på dödligheten i hufvudstaden älven under van-
liga förhållanden, hvilka återfinnas i en artikel
i Aftonbladet för sistlidne lördag, och som äro
grundade på tabellkommissionens från prester-
skapet insamlade officiella uppgifter. Det lig-
ger någonting på en gång förfärligt och för-
ödmjukande uti den tanken, att inom samma
nation, samma ras, med samma lagar, plägse-
der, vanor och lefnadssätt, dö betydligt mer än
dubbelt så många årligen, proportionsvis till
befolkningen, uti hufvudstaden,fsom i de öfriga
städerna och på landet. Känslan skulle gerna
vilja vända sig ifrån denna tanka, likasom Don
Juan, i femte akten af den bekanta operan,
förgäfves försöker att slita sig lös från guver-
nörens. obevekliga bandtag. Man skulle gerna
vilja skjuta åt sidan en sådan föreställning,
med den tröstande anmärkningen, att det måtte
ligga en öfverdrift i sjelfva uppgiften, eller nå -
got dylikt. Men, ty värr, har det anmärkla
missförhållandet, i afseende på dödligheten i
bufvudstaden, icke blott visat sig under en af
de femårsperioder, hvilka en berättelse af ta-
bellkommissionen omfattar; det har utgjort en
fortsatt erfarenhet, under en längre följd af år,
och är dessutom bekräftadt genom den nog-
grannaste pröfning, samt måste således anses
för ett oåterkalleligt factum.