talesätt, som prosan icke känner, hvilket kallas licentia poelica, såsom redan den berömde Erasmus Montapus hos Holberg på sin tid anmärkt; men oförnuft i tankan, såpbubblor i fantasien eller ett omoget och öfverdrifvet hofverande, tillhör lika litet den sanna poesien, som den goda prosan, Vi undra derföre nog, att Allehanda lemnat rum åt den ifrågavarande onödiga klagolåten, och anse oss i värsta fall åtminstone berättigade att få se något försök att: bevisa i sak, hvarutinnan det omtalta bånet, består, eller på hvad sätt Aftonbladet i öfrigt skall försyndat sig i den farliga recensionen. Långt ifrån att taga illa om ett sådant försök göres, äre vi tvertom rätt nyfikne derpå. Ätt hr Talis Qualis är en varm frihetsvän, hafve vi för öfrigt aldrig dragit i tvifvelsmål, och hålle honom räkning derför; men detta kan väl icke helt och hållet fritaga hans skrifter från att blifva granskade från ästetisk synpunkt; det vore för mycket partiskt. Det händer ock någongång att personer, som omfatta en god idg, kunna genom en alltför öfverdrifven och obesinnad hänförelse förvilla sig sjelfva och andra, samt derigenom gifva sjelfva iden en falsk riktning i utförandet och skada den; och då bör sådant för iddgens egen skull anmärkas, Detta var det egentliga syftet med den ifrågavarande recensionen. Ofvannämnde korrespondent till Allehanda berättar äfven om ett rykte, hvartill han dock icke sjelf sätter tro, om en duell mellan en Svensk och en Dansk officer, hvarvid den förre skulle stupat, och tillägger dervid följande anmärkning: Det vore högst illa, om Svenskar och Danskar började vända svärden emot hvarandra i stället för mot fiendens. Ja, häruti instämmer säkert enhvar; men man bör hoppas, att det förra så mycket rindre skall inträffa, som icke den ringaste anledning till farhåga för en så hedröflig sakernas vändning synes vara förbanden. Af alla underrättelser från Fyen inhemtas ju tvertom, att det allra behagligaste förhållande råder i följd af de Danska familjernas utomordentliga gästvänlighet emot våra militärer, så att kanske aldrig tillförene ett så långvarigt och angenämt tillfälle varit för individer af de båda folken, att knyta varaktiga föreningsband och göra den skandinaviska idden fruktbärande för framtiden. Isamma andetag med det föregående berättar samme korrespondent en anekdot, som syftar derpå att Danskarne skola i kroppsstorlek och fysisk kraft vara Svenskarne, åtminstone våra soldater, betydligt underlägsna, I hvad mån sådana anekdoter tjena Skandinavismens sak, lemnas derhän; det är för öfrigt kändt, att de danska öarnas befolkning består af ett ganska satt och muskulöst slägte. Samme Allehandakorrespondent har långa funderiog r för att leta rätt på en korrespondent från Malmö, som författat ett i Aftonbladet den 46 Juni iofördt bref, innehållande några uttryck, som, kanske icke utan allt skäl, redan förut gifvit anledning till reklamationer i Aftonbladet i följd af en uppgift, att Danskar skulle vid något tillfälle hafva skrutit på Svenskarnes bekostnad m. m. Vi erinre med anledning häraf, att Aftonbladets red. vid brefvets införande reserverade sig i en not med den anmärkningen: att uppgiften fick stå för korrespondentens -räkning. Imedlertid synes det förvånande, att man äfven för en sådan lös uppgifts skull, som icke vidrörde någon bestämd person, så långt efteråt anställer en inqvisition efter författaren.