talesätt, som prosan icke känner, hvilket kal-
las licentia poelica, såsom redan den berömde
Erasmus Montapus hos Holberg på sin tid
anmärkt; men oförnuft i tankan, såpbubblor i
fantasien eller ett omoget och öfverdrifvet hof-
verande, tillhör lika litet den sanna poesien, som
den goda prosan, Vi undra derföre nog, att
Allehanda lemnat rum åt den ifrågavarande
onödiga klagolåten, och anse oss i värsta fall
åtminstone berättigade att få se något försök
att: bevisa i sak, hvarutinnan det omtalta bå-
net, består, eller på hvad sätt Aftonbladet i
öfrigt skall försyndat sig i den farliga re-
censionen. Långt ifrån att taga illa om ett så-
dant försök göres, äre vi tvertom rätt nyfikne
derpå. Ätt hr Talis Qualis är en varm fri-
hetsvän, hafve vi för öfrigt aldrig dragit i tvif-
velsmål, och hålle honom räkning derför; men
detta kan väl icke helt och hållet fritaga hans
skrifter från att blifva granskade från ästetisk
synpunkt; det vore för mycket partiskt. Det
händer ock någongång att personer, som om-
fatta en god idg, kunna genom en alltför öf-
verdrifven och obesinnad hänförelse förvilla sig
sjelfva och andra, samt derigenom gifva sjelfva
iden en falsk riktning i utförandet och skada
den; och då bör sådant för iddgens egen skull
anmärkas, Detta var det egentliga syftet med
den ifrågavarande recensionen.
Ofvannämnde korrespondent till Allehanda
berättar äfven om ett rykte, hvartill han dock
icke sjelf sätter tro, om en duell mellan en
Svensk och en Dansk officer, hvarvid den förre
skulle stupat, och tillägger dervid följande an-
märkning: Det vore högst illa, om Svenskar
och Danskar började vända svärden emot hvar-
andra i stället för mot fiendens. Ja, häruti
instämmer säkert enhvar; men man bör hop-
pas, att det förra så mycket rindre skall in-
träffa, som icke den ringaste anledning till
farhåga för en så hedröflig sakernas vändning
synes vara förbanden. Af alla underrättelser
från Fyen inhemtas ju tvertom, att det allra
behagligaste förhållande råder i följd af de
Danska familjernas utomordentliga gästvänlig-
het emot våra militärer, så att kanske aldrig
tillförene ett så långvarigt och angenämt till-
fälle varit för individer af de båda folken, att
knyta varaktiga föreningsband och göra den
skandinaviska idden fruktbärande för framtiden.
I- samma andetag med det föregående
berättar samme korrespondent en anekdot, som
syftar derpå att Danskarne skola i kroppsstor-
lek och fysisk kraft vara Svenskarne, åtmin-
stone våra soldater, betydligt underlägsna, I
hvad mån sådana anekdoter tjena Skandinavis-
mens sak, lemnas derhän; det är för öfrigt
kändt, att de danska öarnas befolkning består
af ett ganska satt och muskulöst slägte. Sam-
me Allehandakorrespondent har långa funde-
riog r för att leta rätt på en korrespondent
från Malmö, som författat ett i Aftonbladet
den 46 Juni iofördt bref, innehållande några
uttryck, som, kanske icke utan allt skäl, redan
förut gifvit anledning till reklamationer i Af-
tonbladet i följd af en uppgift, att Danskar
skulle vid något tillfälle hafva skrutit på Sven-
skarnes bekostnad m. m. Vi erinre med an-
ledning häraf, att Aftonbladets red. vid bref-
vets införande reserverade sig i en not med
den anmärkningen: att uppgiften fick stå för
korrespondentens -räkning. Imedlertid synes
det förvånande, att man äfven för en sådan
lös uppgifts skull, som icke vidrörde nå-
gon bestämd person, så långt efteråt anställer
en inqvisition efter författaren.