och sedan alltid. bade sitt dynastiska. intresse i sigte framför folkets väl och anspråk. Det systerå . af korruption han införde i sam. manhang dermed, den utvidgning han gjorde af eimbetsmanna skaran och statsutgifterna, den betungande statsskuld, hvari ban under adertou års fred (endast :med undantag afl: kriget i Afrika), nedsänkte Frankrike, utvisa alla, l! huru han följde en riktning, motsatt de prin-s cipers, hvilka han hade varit ämnad att representera; och detta förräderi var det, som ådrog honom landets hat och störtade honom från thronen. Likväl kan Tiden nu komma fram och säga, att i Februari detta år samma ide, som varit förkroppsligad i Ludv. Filip, nu sednast kämpat emot den. id, som störtade bonom. Vi hänvisa då ännu en gång till den här ofvan åberopade strof ur: la Presse, som Posttidningen citerat. Den id som var förkroppsligad i Ludv. Filip, var icke annat än den antidemokratiska och frihetshatande ideen, eller med andra ord allenastyrandets princip; och vi skulle mycket hafva misstagit oss om denna idå ännu en gång kan komma till väldet i Frankrike. — Läsaren torde sjelf inse, att det icke är så alldeles utan betydelse, oml det tillåtes sofisteriet och den politiska jesui-l: tismen, att efter behag förvilla begreppen om dessa frågor, och derföre hafve vi ansett skäll. att uppehålla oss några ögonblick vid Tidens! och Posttidningens föreläsvingar. FARSEN SR LA Ae ÖL — Ibland de många egenheter som företrädesvis karakterisera denna. riksdag, såsom en profkarta. på vårt riksdagsmachineris orimliga sammansättning, bör man ej förbise Statsut-! skottets behandling af frågan om anslaget tilll fängelsebyggnaderna, Marschen af denna frågal inom stånden, den utgång den der haft, samt det slutliga afgörandet genom votering i för-! stärkt statsutskott, till elt motsatt resultat afl det beslut, som af trenne stånd förut blifvit) fattadt, visar tillräckligt huru det, genom skickliga machinationer, låter sig göra, att emot en starkt öfvervägande majoritet inom representationen, göra minoritetens åsigter gällande, blott denna minoritet inom sig räknar någon iriksdagstaktikens labyrint hemmastadd ciceron, hvartill denna gång hr Rääf i Småland, enligt hvad Aftonposten vill veta, lärer visat sig särdeles skicklig. Att döma af den hätskbet hvarmed hr kammarjunkaren Rääf uppträdt ersot så väl det nya lagförslaget, som dermed sammanhang egande propositioner af regeringen, angående anslag till fängelsebyggnadernes fullföljande efter den redan af ständerna gillade plan, har man trott sig kunna sluta, att han helt och hållet koncentrerat sin verksamhet vid riksdagen till motarbetande af en tidsenlig utveckling, äfven i vårt land, af en mildare samt menskligare anda i så väl brottmålslagstiftning, som fångvärd. Skulle utgången af denna fråga i förstärkta statsutskottet, hafva blifvit i väsendtlig mån bearbetad af hr Rääf, så kan man åtminstone derom : säga, alt han icke tillvägabragt detta resultat med kraften af sina argumenter ; ty till den grad underhaltiga motiver, som dem hr Rääf uppdukat till stöd för sina lagstiftningsideer, eller rättare principlösa sympathier för skräcksystemet, hafva hittills personer med juridisk, ja, till och med blott humanistisk bildning, ansett nog mycket äfventyrligtatt frambära inför offentligheten. Läsaren torde erinra sig, att Kongl. Maj:t Iredan vid riksdagens början hos ständerna begärde ett anslag af 690,000 rdr, att utgå med 1209,000 rdr årligen, under loppet åf trenne sår, för fulländandet af de redan påbörjade fängelsebyggnaderna i åtskilliga delar af landet. I (Mariestad, Fahlun, Wexiö, Wenersborg och ICarlskrona.) Statsutskottet tillstyrkte Rikets Ständer att anvisas:detta nödiga belopp alt utgå lunder åren 4848, 4849 och 1850, på det att I byggnadsarbetet måtte obebindradt kunna fortgå. JEmot detta tillstyrkande förefanns inom utIskottet blott en reservation, nemligen af kamImarjunkaren Rääf. 1 hufvudsaken bifölls K. IM:ts proposition at de tre första stånden, men af bondeståndet nedsattes summan till hälften af det äskade beloppet, att utgå från och med 14849, Såväl statsutskottet som adel-, presteloch borgarestånden hade således afgjort frågan till regeringens fördel; men i förstärkt statsutskott segrade, genom votering, bondeståndets beslut. Tidningen Aftonposten för d. 7 dennes gör härvid några välgrundade reflexioner, Ihvaraf följande utdrag förtjenar anföras: Häraf tyckes det väl vara tydligt och klart att då tre riksstånd bifallit ett anslag af 600,000 rdr, någon votering i förstärkta utskottet om beloppet licke lagligen bort komma i fråga, utan endast och Jallenast om ordalagen i föreskrifterne eller vilkoren för användandet, derom borgareoch bondeständen voro ense, emot presteståndet och adeln. Imedlertid inträffade, att statsutskottet, utan att någon tycktes deruppå aktgifva, uppställde voteTtingspropositionerna på del sätt, att äfven anslagets belopp underkastades omröstning; och resulJtatet häraf blef, att, vid anställd votering, bondeIståndets beslut segrade, hvarigenom allt anslag nekas för är 4848 och nedsattes till 300,000, och det af presteståndet och adeln förkastade förbehållet om ersättningen till det gamla anslaget antogs med I den stora majoriteten af 70 röster mot 49. ) Hur har då detta kunnat tillgå? Förstärkta statsutskottet består, som bekant är, af 120 ledat I möter, ordinarie statsutskottets 36 deri inberäkna-Ide. Bland de sednare var hr Rääf ensamt reser-lyant — ingen bonde, ingen prest eller borgare, I Således om vi än antage att efter den tid utskottet argaf sitt betänkande, en eller annan af adeln blifvit ombytt och ersatt med nägon af hr Rääfs parti, bör det dock skäligen kunna antagas, att åtol minetana XA af ctatsntskoltlets Ordinarie Irdamöter