och sedan alltid. bade sitt dynastiska. intresse
i sigte framför folkets väl och anspråk. Det
systerå . af korruption han införde i sam.
manhang dermed, den utvidgning han gjorde
af eimbetsmanna skaran och statsutgifterna,
den betungande statsskuld, hvari ban under
adertou års fred (endast :med undantag afl:
kriget i Afrika), nedsänkte Frankrike, utvisa alla, l!
huru han följde en riktning, motsatt de prin-s
cipers, hvilka han hade varit ämnad att repre-
sentera; och detta förräderi var det, som ådrog
honom landets hat och störtade honom från
thronen. Likväl kan Tiden nu komma fram
och säga, att i Februari detta år samma ide,
som varit förkroppsligad i Ludv. Filip, nu
sednast kämpat emot den. id, som störtade
bonom. Vi hänvisa då ännu en gång till den
här ofvan åberopade strof ur: la Presse, som
Posttidningen citerat. Den id som var för-
kroppsligad i Ludv. Filip, var icke annat än
den antidemokratiska och frihetshatande ideen,
eller med andra ord allenastyrandets princip;
och vi skulle mycket hafva misstagit oss om
denna idå ännu en gång kan komma till väl-
det i Frankrike. — Läsaren torde sjelf inse,
att det icke är så alldeles utan betydelse, oml
det tillåtes sofisteriet och den politiska jesui-l:
tismen, att efter behag förvilla begreppen om
dessa frågor, och derföre hafve vi ansett skäll.
att uppehålla oss några ögonblick vid Tidens!
och Posttidningens föreläsvingar.
FARSEN
SR LA Ae ÖL
— Ibland de många egenheter som företrä-
desvis karakterisera denna. riksdag, såsom en
profkarta. på vårt riksdagsmachineris orimliga
sammansättning, bör man ej förbise Statsut-!
skottets behandling af frågan om anslaget tilll
fängelsebyggnaderna, Marschen af denna frågal
inom stånden, den utgång den der haft, samt
det slutliga afgörandet genom votering i för-!
stärkt statsutskott, till elt motsatt resultat afl
det beslut, som af trenne stånd förut blifvit)
fattadt, visar tillräckligt huru det, genom skick-
liga machinationer, låter sig göra, att emot en
starkt öfvervägande majoritet inom representa-
tionen, göra minoritetens åsigter gällande, blott
denna minoritet inom sig räknar någon iriks-
dagstaktikens labyrint hemmastadd ciceron,
hvartill denna gång hr Rääf i Småland, en-
ligt hvad Aftonposten vill veta, lärer visat sig
särdeles skicklig.
Att döma af den hätskbet hvarmed hr kam-
marjunkaren Rääf uppträdt ersot så väl det
nya lagförslaget, som dermed sammanhang e-
gande propositioner af regeringen, angående an-
slag till fängelsebyggnadernes fullföljande efter
den redan af ständerna gillade plan, har man
trott sig kunna sluta, att han helt och hållet
koncentrerat sin verksamhet vid riksdagen till
motarbetande af en tidsenlig utveckling, äfven i
vårt land, af en mildare samt menskligare anda
i så väl brottmålslagstiftning, som fångvärd.
Skulle utgången af denna fråga i förstärkta
statsutskottet, hafva blifvit i väsendtlig mån be-
arbetad af hr Rääf, så kan man åtminstone
derom : säga, alt han icke tillvägabragt detta
resultat med kraften af sina argumenter ; ty
till den grad underhaltiga motiver, som dem
hr Rääf uppdukat till stöd för sina lagstift-
ningsideer, eller rättare principlösa sympathier
för skräcksystemet, hafva hittills personer med
juridisk, ja, till och med blott humanistisk
bildning, ansett nog mycket äfventyrligt- att
frambära inför offentligheten.
Läsaren torde erinra sig, att Kongl. Maj:t
Iredan vid riksdagens början hos ständerna be-
gärde ett anslag af 690,000 rdr, att utgå med
1209,000 rdr årligen, under loppet åf trenne
sår, för fulländandet af de redan påbörjade
fängelsebyggnaderna i åtskilliga delar af landet.
I (Mariestad, Fahlun, Wexiö, Wenersborg och
ICarlskrona.) Statsutskottet tillstyrkte Rikets
Ständer att anvisas:detta nödiga belopp alt utgå
lunder åren 4848, 4849 och 1850, på det att
I byggnadsarbetet måtte obebindradt kunna fortgå.
JEmot detta tillstyrkande förefanns inom ut-
Iskottet blott en reservation, nemligen af kam-
Imarjunkaren Rääf. 1 hufvudsaken bifölls K.
IM:ts proposition at de tre första stånden, men
af bondeståndet nedsattes summan till hälften
af det äskade beloppet, att utgå från och med
14849, Såväl statsutskottet som adel-, preste-
loch borgarestånden hade således afgjort frågan
till regeringens fördel; men i förstärkt stats-
utskott segrade, genom votering, bondeståndets
beslut. Tidningen Aftonposten för d. 7 den-
nes gör härvid några välgrundade reflexioner,
Ihvaraf följande utdrag förtjenar anföras:
Häraf tyckes det väl vara tydligt och klart att
då tre riksstånd bifallit ett anslag af 600,000 rdr,
någon votering i förstärkta utskottet om beloppet
licke lagligen bort komma i fråga, utan endast och
Jallenast om ordalagen i föreskrifterne eller vilkoren
för användandet, derom borgare- och bondestän-
den voro ense, emot presteståndet och adeln.
Imedlertid inträffade, att statsutskottet, utan att
någon tycktes deruppå aktgifva, uppställde vote-
Ttingspropositionerna på del sätt, att äfven ansla-
gets belopp underkastades omröstning; och resul-
Jtatet häraf blef, att, vid anställd votering, bonde-
Iståndets beslut segrade, hvarigenom allt anslag ne-
kas för är 4848 och nedsattes till 300,000, och det
af presteståndet och adeln förkastade förbehållet
om ersättningen till det gamla anslaget antogs med
I den stora majoriteten af 70 röster mot 49.
) Hur har då detta kunnat tillgå? Förstärkta
statsutskottet består, som bekant är, af 120 leda-
t I möter, ordinarie statsutskottets 36 deri inberäkna-
-Ide. Bland de sednare var hr Rääf ensamt reser-
-lyant — ingen bonde, ingen prest eller borgare,
I Således om vi än antage att efter den tid utskot-
tet argaf sitt betänkande, en eller annan af adeln
blifvit ombytt och ersatt med nägon af hr Rääfs
parti, bör det dock skäligen kunna antagas, att åt-
ol minetana XA af ctatsntskoltlets Ordinarie Irdamöter