JOr Sum mening, de val som SednaSst SKELS 1Iasda
ordförande i byråerna eller utskotten, och der-P
vid Thiers, Billault, Beaumont, Dufaure, Tracy, k
Dupin den äldre m. fl. blifvit valde. Detta,jd
säger P. T., har framtett en högst beteck-jel
nande och betydelsefull karakter. Genomgåro
man imedlertid förteckningen på personerna, d
så befinnes det, att med undantag af Dupin,d
hvilken förmodligen blifvit utsedd för sin egen-la
skap af utmärkt rättslärd, ehuru han närmatid
sig till de doktrinära i politiken, tillhöra allajti
de öfriga den liberala oppositionen emot det id
Gnizotska systemet under Ludvig Filips rege-la
ring. Om något pbetecknande och betydelse-o
fullt ligger i dessa val, så består det således
deruti, att jusl de män, som i många år ut-
gjort det liberala partiets vigtigaste notabili-
teter, nu blifvit ordförande i utskotten. Huru
Posttidningen häraf kan draga den slutsatsen,
alt en; reaktion emot de liberala åsigterna sl
skulle inträffat, hvilket tydligen är dess me-l.
ning, återstår således att besvara, Tvertom
måste de sannt liberalt sinnade öfverallt glädja
sig att dessa män komma till inflytelse, i stäl-
let för sådana utopister som Lonis:Blanc, m.
fl., hvilkas öfverdrifna, orediga och för frihe-
ten förderfliga drömmar de verkligt liberale
alltid ogillat.
Om Posttidningen vidare vill genomläsa med
uppmärksambet det tal af Thiers, hvaraf den
sjelf citerat ett stycke, och som den jemväl
åberopat såsom ett tecken till reaktion, bör den
finna, att detta tal innehåller så sannt och vac-
kert liberala åsigter, att man hade allt skälatt
skaua sig lycklig, om våra konservative ville
erkänna dem eller deraf hemta någon lärdom,
Slutligen bar Posttidningen äfven, naift nog,
aftryckt trenne artiklar utur Emile Girardins
tidning La Presse, hvaruti provisoriska rege-
ringen väl skarpt angripes, men der man til-
lika läser följande stycke: Vi hafve blandat
oss i flera grupper: vi hafva insamlat en
mängd upplysningar — — men ingenstädes
phafva vi hört sägas, att man ville öfvergifva
aden republikanska formen, för att återgå till
den monarkiska regeringen. Man vet, att La
Presse är en af de tidningar, som gjort den
häftigaste oppositionen emot styrelsen efter den
22 Februari; nu säger imedlertid detta blad,
att det icke förnummit någon önskan om åter-
gång från den republikanska regeringsformen,
Hurua rimma sig härmed de föregifvanden, som
man nu på flera håll söker att utsprida an-
gående den politiska opinionens förändring i
Frankrike?
— Tiden försuammar naturligtvis icke heller
å sin sida att framkomma med sina mera cy-
niska sofismer, såsom lök på laxen, i an-
ledning af de olyckliga Pariser-dagarna. - Se
här bland annat huru förnumstigt Tiden ytt-
rar sig: Menskligt att döma, så hade Ludvig
Filip, om han vågat en strid, med offret af
kanske 3000 republikanska upprorsmän räd-
dat lifvet åt 30,009, kanske 300,000, (märk
läsare detta sublima saltomortal i siffran) frans-
pmän, som, sig sjelfve lemnade, ej skulle be-
gärt bättre än att i lugn få sköta fredens yr-
ken. Man kan i få ord knappt visa sin en-
sidighet och blindhet i högre grad än Tiden
här gjort det. Ej nog att den förbiser, att
Ludvig Filip öfvergafs af hela den del af fol-
ket, som nu sednast offrat sina mödor och vå-
gat sitt lif för ordningens vidmakthållande,
nemligen nationalgardet och en stor del af ar-
möen,. och att ett försök till fortsättning af
motståndet från maktens sida i Februari såle-
des icke hade kunnat tjena till annat än en
ytterligare blodsutgjutelse; den glömmer äfven,
i sitt hat till de politiskt liberala ideerna, att
Ladvig Filip hade haft en annan, ganska lätt
utväg att rädda Frankrike från hela den olyc-
ka, som sedan träffat det, nemligen om hans
sjelfinbilska och ränkfulla sinne hade gifvit vika
för den billiga, måttliga och af 99-hundrade-
delar bland fransmännen önskade reform i val-
lagarna; hvarigeuom systemet småningom och
utan alla skakningar hade kunnat förbättras och
folket fått mera andel i lagstiftningen. Dessa
fordringar voro visst icke egentligen radikala;
men så döf var konungen för alla framställ-
ningar derom, att han ju till och med hade
beslutat att låta skjuta på de män, som skulle
samlas till-reformbanketten, om de ej ville åt-
lyda det olagliga förbudet emot densamma,
I konseqvens med detta bemödande att för-
vrida sakernas verkliga sammanhang läser man
i Tiden vidare: Emedlertid är det märkligt :
att se, huru, under det sista slagtandet i Pa-
ris, den id, som var förkroppsligad i Lud-!
vig Filip, nu kämpar emot den ide, som stör-
tade samme Ludvig Filip, alldeles som om
konungen ännu suttit qvar i Tnuilerierna.
Af en redaktion, för hvilken sanning och logik
äro småsaker, kan man alltid vänta sig dylika
försök, som dessa; att söka med en ihålig fras verka:
på föreställningen bos en eller annan mera kort-
tänkt, som ej gör sig mödan att granska fra-
sens innehåll. Corollarium blir sedan lätt att
draga deraf; nemligen att alla bemödanden för
de liberala reformerna och för att lemna folket
sjelf och dess ombud rätt att bestyra om sina
angelägenheter, måste leda till samhällsvådliga
följder ; att man måste stämma i bäcken, eme-
dan det är lättare, än att stämma i ån, o. s, v.
Vi skulle i ett andetag kunna rada upp ett
1jog sådana konservaliva maximer emot tidens
onda lusta;j: och onekligen äro sådana tillfäl
len, söm det nuvarande, bäst egnade, att med
dylika räddhågans yarningar uppskrämma en
och atninan äfven emot fordringarne af en san-
sad frihet. Men tänker man blott ett ögon-
blick. efter, så träder bela den nyss citerade
premissens falskhet fram i dagen, Hela verl-
den vet, alt ändamålet med Julirevolutionen
a rs AL
vv NA PP AA
-
ts mn 0 RR AR AR AS DA IN FR dd SA - - AV VN AG -
JANA
ka et RA or mA År Må MA TT nt ÖR Mn I Kr rn — FR AN nn RR NR
om ta Vän bete set
TT RAN