het styrka, tillvarelsen deraf. Samma opålitlighe Tödjes äfven derutaf, att ett annat, herr stadsfiska Jens vittne, eller polisbetjenten Lindabl tillika in tygat: det han söndagsmorgonen, den 49 sistl. Mars kl. emellan 5 och 6 skulle hafva mött mig på Korn hamnstorget, ehuru flere trovärdiga vittnen intyga omöj!igheten deraf. Imedlertid fär jag härmedels än ytterl:gare förklara, hvad jag redan vid undersökningen anmärkt, eller att allt hvad de yttra: stridande emot min här ofvan omnämnda berättelse är helt och hållet sanningslöst. Jag tror mig, i hvad jag nu haft äran anföra bevisat min oskuld och det orimliga i min frihets beröfvande, och då imedlertid lagen uti47 kap. 20 5 rättegångsbalken föreskrifver: att de vittnen som svaranden värja, äga vitsord framför dem, som fälla, särdeles då, som nu är händelsen, de förre icke end:st äro jemgode, uten till och med af ett betydligt större antal, än de sednare, så vågar jag ock i ödmjukhet hoppas det högärade kämnersrätten benäget täcktes bifalla min här ofvan gjorda anhållan, om återfåendet af min personliga frihet, synnerligast som, äfven efter de mig oblida polisuppsyningsmännens utsago, icke någon så be-karfad handling mig påföres. som kan föranl:da till svårare eller urbota bestraffning; men om. emot min ödntjuka förmodan. högtärade kämnersrätten skulle för detta bifa!l anse något hinder möta deraf, att målet annu ej hunnit utageras, så ock då kongl. brefyvet af den 23 Mars 1738 öfverlemnar åt domaren, att pröfva huruvida äfven i gröfre brottmål den tilltalade och derföre häktade, mi mo! säker borgen till sakens slut åter lösgifvas, så vågar jag i ödmjukhet anhålla, at åtminstone, emot bifogade borgen för min person återbekomma min frihet, hvilken för mig är af desto större vigt, som, utom det jag äger en kär maka och flere små barn, att omvårda och försörja, min hä!sa till den grad lider af min arrestering, att derest den en längre lid skuile fortsättas, derigenom en verklig fara för mitt lif är för handen. Stockholm den 29 Juni 1848. Carl Gustaf Alm;jren.