(han är född den 20 Januari 1782) geboml
tyska -folkombudenus i Frankfurt fria val, i
spetsen för -hela det så länge splittrade och nu
till enhet sträfvande Tyskland!
Ser man efter i den diplomatiska Almanach
de Gotha, så kan man icke finna annat, än
att erkebertig Johan. är en gammal ungkarl,
Icke dess mindre är han vigd, på högra
sidan, som det heter, efter katolska kyrkans
fullständiga ritual, och bar barn af detta laga
gifte. Men om än kyrkan måste erkänna, att
han har en laggift hustru och barn af äkta
sängn, så hafva diplomatien och etiketten icke
hittills förmåtts erkänna, att han bar någon
ngemål,, och att hans barn äro legitiman.
Hans giftermål är nemligen en så kallad mås-
alliance och det af det mest afgjorda slag, ef-
ter allt heraldiskt förstånd.
Det hände sig, för. många år sedan, att er-
kehertig Johan gjorde en resa genom det inre
Osterrike, helt ensam. Det var vid skördeti-
den. På den enstaka postgården i en afläg-
sen bygd var ingen karl hemma, mer än den
gamle postmästaren sjelf och en stallgosse; då
rullade en kupevagn fram med fyra hästar;
den resande hade hvarken kusk eller betjent;
blott en postiljon från förra stationen följde
med som spannridare, efter vanliga bruket.
Postiljonen hoppade af och den gamle post-
mästaren gick ut att taga emot den resande;
men kom snart med häpnad och förlägenhet i
hvarje anletsdrag tillbaka in i stora rummet,
till sin dotter, ett smärt raskt barn af bergs-
bygden, som lutade sin friska af fjellvinden
glödande kind öfver sitt sticktyg.
Erkehertig Johan! Erkebertig Johan är härn
— utbrast den gamle — poch alla drängarne
långt, långt borta på marken !
Erkehertig Johan?, — svarade flickan —
shan får inte vänta; jag skall fara, jag.n
Innan gubben bann svara, var hon undan,
och medan stallpojken hjelpte postdrängen från
förra stationen att byta om hästar, var post-
mästarens dotter i busets klädkammare och tog
på sig den nya postiljonsuniformen, som en
dast var bestämd till galadrögt vid bögtidliga
ullfällen. Förklädningea var hastigt fulländad,
och inom några minuter svängde hon sig upp
på spannridaresadeln, tog tygel och piska i
hand, och muntert rullade kupgn med erke-
hertigen vidare.
Ew stycke af hållet var tillryggalagdt, då
erkehertigen kom att närmare betrakta postil-
jonen, som red framför honom. Denna lätta,
smärta skepnad i den karmosinröda unifor-
men, den egna konturen af axlarne, det smala
lifvet öfverraskade honom och bragte honom
på egna tankar; han begynte samspråka med
svågern) ). Den unge spanvuridared svarade
förståndigt och träffande; men rösten förrådde
honom.
Du är ju en flicka?, utbrast erkehertigen
slutligen.
Hon blef förskräckt; men sansade sig snart
igen, och svarade: På en timmas väg nära
postgården fanns ingen, som kunde följa med
ers höghet, och Erkehertig Johan fick icke
vänta. Hvad skulle vi göra ?n
Hennes ansigte antog under denna bekän-
nelse nära nog samma färg som heunes uni-
form; och erkehertigen måtte ha funnit henne
obeskrifligt intagande. . Nog af; slutet på hi-
storien blef följande framställning af erkeher-
igen:
nDu har gjort dig till karl för min skull;
jag kan ingenting bättre än göra dig till fru
Den muntra flickan bade ingenting emot
förslaget ; men den som icke gick in derpå
var kejsar Frans, hvilkens utlåtande i alla fall
måste inhemtas. På bofborgen i Wien skulle
man blifvit alldeles utom sig öfver en så ro-
manesk dårskap, om man icke i stället hade
skrattat deråt, så som kanske blott Wienare
kunna skratta. Men erkehertigen 10g saken
på fullt allvar; ban satte sitt Hf i pant på att
den skulle gå igenom, och kejsaren nödgades
slutligen gifva efter. Han utnämnde då post-
mästaredottern till Freyinn von Brandhof, och
erkehertig Johan lät i god ordning viga sig
vid den unga friherrinnano.
Åt sin son har ban köpt de fordna gref-
varnes af Tyrolen gamla stamborg vid Meran;
ban har fått titeln af Graf von Meran. Baro-
nessan v. Brandhof har blifvit en förträfflig er-
kehertigiona och är snart sagdt tillbedd af
alla som nalkas henne. Hela den förnäma
fruntimmersverlden i Wien har icke kunnat
leta upp en enda fläck på hennes karakter, och
den som känner Wien, vet hvad det vill säga.
) Vanlig titel, som ges åt postiljonerna af resande
i Tyskland.
RIESDAGEN.
Dir om AA IR eper