(han är född den 20 Januari 1782) geboml tyska -folkombudenus i Frankfurt fria val, i spetsen för -hela det så länge splittrade och nu till enhet sträfvande Tyskland! Ser man efter i den diplomatiska Almanach de Gotha, så kan man icke finna annat, än att erkebertig Johan. är en gammal ungkarl, Icke dess mindre är han vigd, på högra sidan, som det heter, efter katolska kyrkans fullständiga ritual, och bar barn af detta laga gifte. Men om än kyrkan måste erkänna, att han har en laggift hustru och barn af äkta sängn, så hafva diplomatien och etiketten icke hittills förmåtts erkänna, att han bar någon ngemål,, och att hans barn äro legitiman. Hans giftermål är nemligen en så kallad måsalliance och det af det mest afgjorda slag, efter allt heraldiskt förstånd. Det hände sig, för. många år sedan, att erkehertig Johan gjorde en resa genom det inre Osterrike, helt ensam. Det var vid skördetiden. På den enstaka postgården i en aflägsen bygd var ingen karl hemma, mer än den gamle postmästaren sjelf och en stallgosse; då rullade en kupevagn fram med fyra hästar; den resande hade hvarken kusk eller betjent; blott en postiljon från förra stationen följde med som spannridare, efter vanliga bruket. Postiljonen hoppade af och den gamle postmästaren gick ut att taga emot den resande; men kom snart med häpnad och förlägenhet i hvarje anletsdrag tillbaka in i stora rummet, till sin dotter, ett smärt raskt barn af bergsbygden, som lutade sin friska af fjellvinden glödande kind öfver sitt sticktyg. Erkehertig Johan! Erkebertig Johan är härn — utbrast den gamle — poch alla drängarne långt, långt borta på marken ! Erkehertig Johan?, — svarade flickan — shan får inte vänta; jag skall fara, jag.n Innan gubben bann svara, var hon undan, och medan stallpojken hjelpte postdrängen från förra stationen att byta om hästar, var postmästarens dotter i busets klädkammare och tog på sig den nya postiljonsuniformen, som en dast var bestämd till galadrögt vid bögtidliga ullfällen. Förklädningea var hastigt fulländad, och inom några minuter svängde hon sig upp på spannridaresadeln, tog tygel och piska i hand, och muntert rullade kupgn med erkehertigen vidare. Ew stycke af hållet var tillryggalagdt, då erkehertigen kom att närmare betrakta postiljonen, som red framför honom. Denna lätta, smärta skepnad i den karmosinröda uniformen, den egna konturen af axlarne, det smala lifvet öfverraskade honom och bragte honom på egna tankar; han begynte samspråka med svågern) ). Den unge spanvuridared svarade förståndigt och träffande; men rösten förrådde honom. Du är ju en flicka?, utbrast erkehertigen slutligen. Hon blef förskräckt; men sansade sig snart igen, och svarade: På en timmas väg nära postgården fanns ingen, som kunde följa med ers höghet, och Erkehertig Johan fick icke vänta. Hvad skulle vi göra ?n Hennes ansigte antog under denna bekännelse nära nog samma färg som heunes uniform; och erkehertigen måtte ha funnit henne obeskrifligt intagande. . Nog af; slutet på historien blef följande framställning af erkeherigen: nDu har gjort dig till karl för min skull; jag kan ingenting bättre än göra dig till fru Den muntra flickan bade ingenting emot förslaget ; men den som icke gick in derpå var kejsar Frans, hvilkens utlåtande i alla fall måste inhemtas. På bofborgen i Wien skulle man blifvit alldeles utom sig öfver en så romanesk dårskap, om man icke i stället hade skrattat deråt, så som kanske blott Wienare kunna skratta. Men erkehertigen 10g saken på fullt allvar; ban satte sitt Hf i pant på att den skulle gå igenom, och kejsaren nödgades slutligen gifva efter. Han utnämnde då postmästaredottern till Freyinn von Brandhof, och erkehertig Johan lät i god ordning viga sig vid den unga friherrinnano. Åt sin son har ban köpt de fordna grefvarnes af Tyrolen gamla stamborg vid Meran; ban har fått titeln af Graf von Meran. Baronessan v. Brandhof har blifvit en förträfflig erkehertigiona och är snart sagdt tillbedd af alla som nalkas henne. Hela den förnäma fruntimmersverlden i Wien har icke kunnat leta upp en enda fläck på hennes karakter, och den som känner Wien, vet hvad det vill säga. ) Vanlig titel, som ges åt postiljonerna af resande i Tyskland. RIESDAGEN. Dir om AA IR eper