NÅGOT OM TYSKLANDS RIKSFÖRESTÅNDARE, ERKEHERTIG JOHAN. På sitt stora gods Brandhof i -Steyermark har erkebertig Johan lefvat i många år ensamt för landthushållningen, för vetenskapliga forskningar och sina barns uppfostran, utan att vilja hafva någon beröring med hofvet eller den förnäma verlden och jesuiterna i Wien. . I stället vandrar ban som oftast omkring i bergen, med jagtbössan öfver axeln, i den allmänt brukliga grå stengetsjägaredrägten med gröna uppslagen ; han hvilar ut emellanåt i böndernas kojor och försmår icke att taga sitt middagsmål ur deras filbunkar af trä. Blott när han kan bistå eller understödja fliten eller armodet; är han åter den mäktige mannen, fursten, och erkehertigen af Österrike, Det är omöjligt att beskrifva buru högt han är älskad af sina underhafvande och af bergsboerna i Steyermark och Tyrolen. Uppträder han i Wien, så sker det hufvudsakligen såsom vetenskapsman — som kunskapsrik naturforskare, mathematicus, geolog och agronom, Visserligen är han — som det i den tysk-ryska kurialstilen beter — ägare (proprietairen) till: dragonregementet N:o 4 och preussiska infanteriregementet N:o 416n; men: sin offentliga verksamhet har han egentligen. utöfvat som chef för genioch fortifikationskårerna och som hufvyudman för slöjdoch landthushållningssällskaperna, samt sednast såsom kurator för den nystiftade österrikiska Vetenskapsakademien, hvilken för första gången sammanträdde i Wien den 2 Februari detta år. Hvem kunde väl, vid denna fredliga och för all politik fremmande högtidlighet, ana de stora verldshändelser, som tre veckor sednare begyntes i Paris, spridde sig derifrån kring Tyskland, och icke fulla fem måmader efteråt (der 28 Juni) ställde: den anSpyikslöse och ticlan ålderstigne kejsarsonen I