NÅGOT OM TYSKLANDS RIKSFÖRESTÅN-
DARE, ERKEHERTIG JOHAN.
På sitt stora gods Brandhof i -Steyermark
har erkebertig Johan lefvat i många år ensamt
för landthushållningen, för vetenskapliga forsk-
ningar och sina barns uppfostran, utan att vilja
hafva någon beröring med hofvet eller den
förnäma verlden och jesuiterna i Wien. . I
stället vandrar ban som oftast omkring i ber-
gen, med jagtbössan öfver axeln, i den allmänt
brukliga grå stengetsjägaredrägten med gröna
uppslagen ; han hvilar ut emellanåt i bönder-
nas kojor och försmår icke att taga sitt mid-
dagsmål ur deras filbunkar af trä. Blott när
han kan bistå eller understödja fliten eller ar-
modet; är han åter den mäktige mannen, fur-
sten, och erkehertigen af Österrike, Det är
omöjligt att beskrifva buru högt han är äl-
skad af sina underhafvande och af bergsboerna
i Steyermark och Tyrolen.
Uppträder han i Wien, så sker det hufvud-
sakligen såsom vetenskapsman — som kun-
skapsrik naturforskare, mathematicus, geolog
och agronom, Visserligen är han — som det
i den tysk-ryska kurialstilen beter — ägare
(proprietairen) till: dragonregementet N:o 4
och preussiska infanteriregementet N:o 416n;
men: sin offentliga verksamhet har han egent-
ligen. utöfvat som chef för geni- och fortifika-
tionskårerna och som hufvyudman för slöjd-
och landthushållningssällskaperna, samt sed-
nast såsom kurator för den nystiftade österri-
kiska Vetenskapsakademien, hvilken för första
gången sammanträdde i Wien den 2 Februari
detta år. Hvem kunde väl, vid denna fred-
liga och för all politik fremmande högtidlig-
het, ana de stora verldshändelser, som tre vec-
kor sednare begyntes i Paris, spridde sig der-
ifrån kring Tyskland, och icke fulla fem må-
mader efteråt (der 28 Juni) ställde: den an-
Spyikslöse och ticlan ålderstigne kejsarsonen
I