RÖRANDE SKANDINAVISMEN. IngonUng är förargligare — man kunde nästan säga smärtsammare, värre, farligare — för ett lands politiska if, än då en i sig sjelf god och med riktig tillämpning förträfflig sak råkar i en så sned ställning eller genom vrångt användande till den grad förlorar sin primitiva goda natur, alt dess uppträdande härigenom mea skäl bör anses mer eller mindre vådligt, i stället för berömvärdt och gagneligt. I denna högst besynnerliga, nästan intrikata ställning har ,Skandinavismen, på en tid här i landet kommit; och vi hålla det derföre för en af de största angelägenheter, just nup, att söka bidraga till redandet af en fråga, hvilken, om vi ej bedraga oss, ganska månge i allsköns tysthet och mörker tyckas vara rätt verksamme att intrassla. För att bekomma en passande utgångspunkt vilja vi först anföra ett par utdrag ur tyska tidningskorrespondenser, daterade från Stockholm, och hitkomna med en af de sednare posterna. Man finner der opinioner uttalade, hvilka behöfva gendrifvas, desto hellre, som de af alla kännetecken kunna eantagas finna allmän genklang, åtminstone i Norra Tyskland, och icke otydligt komplettera hvad man från andra den tyska pressens organer hör öppet uttalas, nemligen: att svenskarne bilda högra flygelv till den stora ryska operationslinien mot tyskartien: att de (svenskarne),; enligt tyskarnes tanka, stå under storfursten Konstantins öfverbefäl, då denne beledsagar svenska flottan med ryska krigsskepp och vakar öfver, att hon icke tilläfventyrs måtte förvilla sig på färden till Fyen); samt: att svenskarne med Danmark stiftat ett Skandinaviskt förbund under kejsar Nicolai protektorat, (se Aftonbl. för den 26 Juni, under rubriken Tyska: åsigter i politikenc): något så nedslående för oss i Sverige, att vi tvingas till uppspårande af den egentliga grunden för möjligheten af en sådan opinions spridande om oss. Det första resonnemanget lyder soni följer: pHyvem hade väl trott, att Studenternes resa från Upsala till Köpenhamn, som för några år sedan egde rum, och hvilken konung Oscar, såsom man sade, på föranledande af den berömde professor Geijer, bemödade sig att hindra — att.denna resa, jemte den derpå följande af Lundeastudenterne till Köpenhamn, skulle hafva så märkvärdiga, hardt bedröfliga följder? Ingen i Sverige tviflar mera på, att dessa resor jemta de öfverbandtagande skandinaviska ider2a utgöra orsaken till konung Oscars deltagande i dåhska kriget mot Tyskarna: ett deltagande, om hvars offensiva natur man nu icke beller mera tviflar, såvida Icke Storbritanniens regering kraftigare än hittills söker återställa freden; ehuru på den sednare-tiden det rykte fått större fart, att konung Oscar intresserade sig för detta deltagande isynnerhet 7 för -att efterkomma; danske -konungens önskan att adoptera Ostärs andre son Gustaf till sin tronföljare. Denna plån synes belt och hållet stridande mot framlidne konung Carl Johans system; ty man erlärar sig gaoska väl huruledes dei vid alla högtidliga tillfällen utgjorde denna kloka furstes lieblingsthema och stolthet, att hålla Sverige, äfven med förlust af Pommern, så arronderadt genom Norrige, att det, skildt från utlandets--alla politiska stridigheter, fortfarande skulle begagna sitt jern endast till försvar af sin oafhängighet och till plöjande och odling af sina oerhörda sträckor oupptaget land. Detta sköna mål, som Sverige under ett tredjedels århundrade har att tacka för obeskrifliga fördelar,