sedan i åkrarne ungefär lika många, samt att natten e:ier släget öfver 400 sårade fördes ensamt til! lasafötiet I Flensburg. — Sedan den 5 hafva vi ej haft någon affär. Nästan under hela denna tid hafva vi uppsehåilit oss i norra Slesvig och der företagit åtskillisa ströftåg, utan att träffa fienden. Ettrykte talar om fred, men det tro vi cj på, utan vänta tvärtom att nu först få börja kriget på fullt allvar emot öfvermakten. Skall Danmark falla, så skall det åtsinstone falla med ära, kämpande in i siste stund. Svenskarne stå, som J väl veten, på Fyen, och dis kunna icke på en gång 10 tyskar komma öfver, äfven om det gällde deras salighet. — Danskarne iro på svenskärnes tapperhet som på bibeln och endast 2å 3000 mans ankomst hitöfver skulle vara tillräckligt att fördubbla deras mod. Här påstås nu, att den 28 dennes kommer det att afgöras, huruvida dået skall blifva krig eller fred. Alla tro på krig, emadan tyskarnes fredsvilkor ej kunna antagas af Davmark, och Danmarks icke af Tyskland, så länge det parti, som nu berrskar der, är rådande. Sannolikt få vi en allvarsam affår i början af Juli. (Ostg. Gorresp.) —tiil— — En svensk, hvilken såsom resande för närvavande uppshåller sig i Köpenhamn, skrifver derifrån under gen 95Juni följande: pI detta ögonblick äro vi (en hel hop svenskar) återkooae från Roeskilde, hvarifrån tvenne sqvadro. ner a! Zrocprincens hussarregemente, under öfverstelöjtnant Sjöcronas befäl, dehna morgon afmarscherat till Rizrsstied, för att derifrån gå vidare. Såväl befäl som manskap mottogos och undfägnades på de! gästfriest2 och bjertligaste; domkyrkan med alla dess märkvöctighetsr besågs, och vid utgången ur kyrkan öfvsriemnade stadens damer blomsterbuket:er och 8. Danngbrogs-rogor (förfärdigade af sidenband med de 3 oordiska rikenas färger) åt officerare och undercfficesadea. I dag på morgonen anzomnmo till Rozaskilde, för att bese kyrkan, 60 å 70 svenska officerarz och underofficerare, deriblsnd flere af Wendes artieriregementets undercflicerare. De bevistade gudjsti nsten, och sedan predikan var slutad, gjorde preaikanten — en utmärkt talare — en kori bön för sanska vepnens framgång, hvarefter ben höll ett s-riofes vackert tal till de Svenske bröder, som tiace de belryckte Danske till hjelp. Akten siutades med en varm bön för svenska folkets silinet och svenska vapnens framgång. Efter slutad gudstjenst besåg2 svenskarna graftoren, bvarvid presten och kyrkans förvaltare medföl de såsom ciceroner. Vid utgången ur Kyrkan höll presten åter ett kort, men innehållsrikt tal, hvarefter har varmt tryckte händerna på de svenska militärerne Damerns togo sina egna Dannebrogsrosor och få stade dem på de svenska krigarnes bröst. Här rustas nu af alla krafter, och de danske of ficerarze mena, att något ovanligt förestår, sedan den 28 pasisrat.v (8. P.)