sedan i åkrarne ungefär lika många, samt att nat-
ten e:ier släget öfver 400 sårade fördes ensamt til!
lasafötiet I Flensburg. — Sedan den 5 hafva vi ej
haft någon affär. Nästan under hela denna tid hafva
vi uppsehåilit oss i norra Slesvig och der företagit
åtskillisa ströftåg, utan att träffa fienden. Ettrykte
talar om fred, men det tro vi cj på, utan vänta
tvärtom att nu först få börja kriget på fullt allvar
emot öfvermakten. Skall Danmark falla, så skall
det åtsinstone falla med ära, kämpande in i siste
stund. Svenskarne stå, som J väl veten, på Fyen,
och dis kunna icke på en gång 10 tyskar komma
öfver, äfven om det gällde deras salighet. — Dan-
skarne iro på svenskärnes tapperhet som på bibeln
och endast 2- å 3000 mans ankomst hitöfver skulle
vara tillräckligt att fördubbla deras mod. Här påstås
nu, att den 28 dennes kommer det att afgöras, hu-
ruvida dået skall blifva krig eller fred. Alla tro på
krig, emadan tyskarnes fredsvilkor ej kunna antagas
af Davmark, och Danmarks icke af Tyskland, så
länge det parti, som nu berrskar der, är rådande.
Sannolikt få vi en allvarsam affår i början af Juli.
(Ostg. Gorresp.)
—tiil—
— En svensk, hvilken såsom resande för närva-
vande uppshåller sig i Köpenhamn, skrifver derifrån
under gen 95- Juni följande:
pI detta ögonblick äro vi (en hel hop svenskar)
återkooae från Roeskilde, hvarifrån tvenne sqvadro.
ner a! Zrocprincens hussarregemente, under öfverste-
löjtnant Sjöcronas befäl, dehna morgon afmarscherat
till Rizrsstied, för att derifrån gå vidare. Såväl be-
fäl som manskap mottogos och undfägnades på de!
gästfriest2 och bjertligaste; domkyrkan med alla dess
märkvöctighetsr besågs, och vid utgången ur kyr-
kan öfvsriemnade stadens damer blomsterbuket:er
och 8. Danngbrogs-rogor (förfärdigade af sidenband
med de 3 oordiska rikenas färger) åt officerare och
undercfficesadea. I dag på morgonen anzomnmo till
Rozaskilde, för att bese kyrkan, 60 å 70 svenska of-
ficerarz och underofficerare, deriblsnd flere af Wen-
des artieriregementets undercflicerare. De bevista-
de gudjsti nsten, och sedan predikan var slutad,
gjorde preaikanten — en utmärkt talare — en kori
bön för sanska vepnens framgång, hvarefter ben
höll ett s-riofes vackert tal till de Svenske brö-
der, som tiace de belryckte Danske till hjelp.
Akten siutades med en varm bön för svenska fol-
kets silinet och svenska vapnens framgång. Efter
slutad gudstjenst besåg2 svenskarna graftoren, bvar-
vid presten och kyrkans förvaltare medföl de såsom
ciceroner. Vid utgången ur Kyrkan höll presten å-
ter ett kort, men innehållsrikt tal, hvarefter har
varmt tryckte händerna på de svenska militärerne
Damerns togo sina egna Dannebrogsrosor och få
stade dem på de svenska krigarnes bröst.
Här rustas nu af alla krafter, och de danske of
ficerarze mena, att något ovanligt förestår, sedan den
28 pasisrat.v (8. P.)