ganska blodig 1 trakten af bron S:t Michel och i qvarteret S:t Jacques. På dessa ställen måste nu kanonelden öppnas och passagen öfver Pont-Neuf var. alldeles. stängd. Från bron Not1reDame, der ett batteri kanoner var uppställdt, beströkos gatorna la Cit och mynningen af gatan S:t Jacques, för att nedskjuta dervarande barrikader. Kl. 40 hade elden nästan alldeles upphört, men hela den väpnade styrkan förblef under vapen. Vid en af dessa strider i la Cit, har ett kompani af det s. k. republikanska gardet, som närmade sig till en barrikad, i tanka att fraternisera med folket, och dervid befann sig emellan tvenne barrikader, blifvit på en gång anfallet med salvor från båda dessa håll) hvarvid hela kompaniet blef massakreradt. Aftonmoniteuren för denna dag berättar, angående sjelfva början till upproret, att ett antal årbetare vid nationalverkstäderna på morgonen samlats i ganska fiendtliga afsigter, och förledda af uppviglare, beslutat att de skulle våga det sista förtviflade försöket emot den nuvarande samhällsordningen, hvarefter de hade delat sig åt många olika håll, för att samla flera anhängare. Ett par andra tidningar berätta, att anledningen till upproret egentligen legat deruti , att åtskilliga uppviglare, dels mundiligen, dels genom några af de revolutionära tidningarna hade helt och hållet vanställt innehållet af regeringens beslut angående hemförlofvande till landsorten af en del arbetare vid nationalverkstäderna; man hade nemligen inbillat dem, att alla arbetare i Paris skulle med våld skiljas från sina familjer, och blifva behandlade såsom galerfångar, samt underkastade stryk, hvilket fransmannen anser skymfligare än döden. Detta föranledde en samling, som begaf sig till regeringsledamoten Maries hotell, och uppskickade till honom en deputation af fem personer. Den bland dessa fem, som förde ordet, var en viss Pujol, som varit en af de oroligaste vid uppträdet den 13 Maj. Då nu Marie igenkände honom, förklarade han att han icke ville inlåta sig i mnågra underhandlingar med en sådan man, utan bad de öfriga yttra sina önskningar, hvarvid han tillika förklarade att regeringens och nationalförsamlingens mening hade varit långt ifrån att vilja slita innevånarne i Paris från deras familjer, äfvensom han tillagt några varningar att de icke måtte lata förledassie fin. Marie, och aflade kort derefter inför en stor samling arbetare en berättelse om det nyss beskrifna mötet, dervid han förklarade att Mariel9 hade benämnt dem slafvar o. s. v. Samma slags uppgifter förekommo äfven morgonen derpå i en af de små ultrarevolutionära tidnin-lt garna. Detta hade till påföljd en stor folk-k ssmling om torsdagen utanför kyrkan S:t Sul-l: pice, hvarvid de häftigaste tal böllos om huru lf regeringen och nationalförsamlingen blott villel3 bedraga arbetsklassen. Emellanåt ropades det: aLefse Louis Blanc! Ned med Marie! Ned medln Lamartine! Klockornas ringning, som just dåln pågick i det närbelägna kyrktornet, gjorde att!p en del af talet icke bördes, men då skickades D bud till pastorn att låta ringningen upphöra, hvilket han måste efterkomma, och derefter fortsattes de. uppretande talen, hvarvid talarne upp-S lyftades på den fontän, som belinner sig på den öppna platsen framför kyrkan. MS mm me SD Aa: JJUrA;, ss Ar fortfor ännu motståndet, Regeringsledamotenq Arago hade begilvit sig till flera barrikader, för att underhandla, och lyckats på pågra ställen, men på andra hade alla uppmaningar tilllli insurgenterna, alt gifva sig, varit förgäfves, och !n bruk måste göras af artilleriet. Under tiden)bl hade nationalgardet i Versailles och från . allalla trakterna kring Paris börjat inmarschera förlte alt hjelpa Parisarne emot insurgenterna; äfvenkö från flera departementer hade nationalgarderne lsii blifvit inkallade. Hela nattea mellan fredagen lil och. lördagen gingo stormklockorna i fleraja qvarter; nationalförsamlingen hade förklarat sigjtr permanent och beslöt på en ledamots fram-va ställning att tillbringa natten på sina bänkar. gi Så väl sessionssom konferenssalen erbjödoGi härvid en egen. anblick, då representanternalrö lutade sig på bänkar och stolar, för att hemtalhy gen vid upptända eldar, och gården till nationalförsamlinges palats liknade ett läger, der man såg soldaterna göra sin morgontoilett och skura sina gevär. Imedlertid hade emöten. organiserat sig ånyo, under skydd af nattens mörker, och i dagbräckningen hörde man redan på långt håll det hemska dånet af kanonskott och gevärssalvor, . . Efter denna; ur:, franska tidningar hemtade berättelse :om de egentliga anledningarna till approret, samt de första dagarnes händelser, meddela vi efter Hamburgerkorrespondenten fölnaste, tilldragelserna. Att dervid åtskilligt, aflaf hvad här ofvan blifvit anfördt, finnes upprepadt kan ej förekommas utan att störa berittelsens sammanhang. Paris den 23 Juni tidigt på morgonen, Den lifligaste rörelse herrskar bland arbearne uli nationalverkstäderna; de förklara attl!skj Je lika litet vilja låta enrollera sig i armåen, som skicka sig ull departementerna, alt delett Mn Kd illa arhata ARh Att pagvRrInsseR Pa