ganska blodig 1 trakten af bron S:t Michel och
i qvarteret S:t Jacques. På dessa ställen må-
ste nu kanonelden öppnas och passagen öfver
Pont-Neuf var. alldeles. stängd. Från bron No-
t1re- Dame, der ett batteri kanoner var upp-
ställdt, beströkos gatorna la Cit och mynnin-
gen af gatan S:t Jacques, för att nedskjuta der-
varande barrikader. Kl. 40 hade elden nä-
stan alldeles upphört, men hela den väpnade
styrkan förblef under vapen.
Vid en af dessa strider i la Cit, har ett
kompani af det s. k. republikanska gardet, som
närmade sig till en barrikad, i tanka att fra-
ternisera med folket, och dervid befann sig
emellan tvenne barrikader, blifvit på en gång
anfallet med salvor från båda dessa håll) hvar-
vid hela kompaniet blef massakreradt.
Aftonmoniteuren för denna dag berättar, an-
gående sjelfva början till upproret, att ett an-
tal årbetare vid nationalverkstäderna på mor-
gonen samlats i ganska fiendtliga afsigter, och
förledda af uppviglare, beslutat att de skulle
våga det sista förtviflade försöket emot den
nuvarande samhällsordningen, hvarefter de hade
delat sig åt många olika håll, för att samla
flera anhängare. Ett par andra tidningar be-
rätta, att anledningen till upproret egentligen
legat deruti , att åtskilliga uppviglare, dels
mundiligen, dels genom några af de revolu-
tionära tidningarna hade helt och hållet van-
ställt innehållet af regeringens beslut angå-
ende hemförlofvande till landsorten af en del
arbetare vid nationalverkstäderna; man hade
nemligen inbillat dem, att alla arbetare i Paris
skulle med våld skiljas från sina familjer, och
blifva behandlade såsom galerfångar, samt un-
derkastade stryk, hvilket fransmannen anser
skymfligare än döden. Detta föranledde en
samling, som begaf sig till regeringsledamoten
Maries hotell, och uppskickade till honom en
deputation af fem personer. Den bland dessa
fem, som förde ordet, var en viss Pujol, som
varit en af de oroligaste vid uppträdet den 13
Maj. Då nu Marie igenkände honom, förkla-
rade han att han icke ville inlåta sig i mnå-
gra underhandlingar med en sådan man, utan
bad de öfriga yttra sina önskningar, hvarvid
han tillika förklarade att regeringens och na-
tionalförsamlingens mening hade varit långt
ifrån att vilja slita innevånarne i Paris från de-
ras familjer, äfvensom han tillagt några var-
ningar att de icke måtte lata förledassie fin.
Marie, och aflade kort derefter inför en stor
samling arbetare en berättelse om det nyss be-
skrifna mötet, dervid han förklarade att Mariel9
hade benämnt dem slafvar o. s. v. Samma
slags uppgifter förekommo äfven morgonen der-
på i en af de små ultrarevolutionära tidnin-lt
garna. Detta hade till påföljd en stor folk-k
ssmling om torsdagen utanför kyrkan S:t Sul-l:
pice, hvarvid de häftigaste tal böllos om huru lf
regeringen och nationalförsamlingen blott villel3
bedraga arbetsklassen. Emellanåt ropades det:
aLefse Louis Blanc! Ned med Marie! Ned medln
Lamartine! Klockornas ringning, som just dåln
pågick i det närbelägna kyrktornet, gjorde att!p
en del af talet icke bördes, men då skickades D
bud till pastorn att låta ringningen upphöra,
hvilket han måste efterkomma, och derefter fort-
sattes de. uppretande talen, hvarvid talarne upp-S
lyftades på den fontän, som belinner sig på den
öppna platsen framför kyrkan.
MS mm me SD Aa: JJUrA;, ss Ar
fortfor ännu motståndet, Regeringsledamotenq
Arago hade begilvit sig till flera barrikader,
för att underhandla, och lyckats på pågra stäl-
len, men på andra hade alla uppmaningar tilllli
insurgenterna, alt gifva sig, varit förgäfves, och !n
bruk måste göras af artilleriet. Under tiden)bl
hade nationalgardet i Versailles och från . allalla
trakterna kring Paris börjat inmarschera förlte
alt hjelpa Parisarne emot insurgenterna; äfvenkö
från flera departementer hade nationalgarderne lsii
blifvit inkallade. Hela nattea mellan fredagen lil
och. lördagen gingo stormklockorna i fleraja
qvarter; nationalförsamlingen hade förklarat sigjtr
permanent och beslöt på en ledamots fram-va
ställning att tillbringa natten på sina bänkar. gi
Så väl sessions- som konferenssalen erbjödoGi
härvid en egen. anblick, då representanternalrö
lutade sig på bänkar och stolar, för att hemtalhy
gen vid upptända eldar, och gården till na-
tionalförsamlinges palats liknade ett läger, der
man såg soldaterna göra sin morgontoilett och
skura sina gevär.
Imedlertid hade emöten. organiserat sig ånyo,
under skydd af nattens mörker, och i dag-
bräckningen hörde man redan på långt håll
det hemska dånet af kanonskott och gevärs-
salvor, . .
Efter denna; ur:, franska tidningar hemtade
berättelse :om de egentliga anledningarna till
approret, samt de första dagarnes händelser,
meddela vi efter Hamburgerkorrespondenten föl-
naste, tilldragelserna. Att dervid åtskilligt, aflaf
hvad här ofvan blifvit anfördt, finnes uppre-
padt kan ej förekommas utan att störa berit-
telsens sammanhang.
Paris den 23 Juni tidigt på morgonen,
Den lifligaste rörelse herrskar bland arbe-
arne uli nationalverkstäderna; de förklara attl!skj
Je lika litet vilja låta enrollera sig i armåen,
som skicka sig ull departementerna, alt delett
Mn Kd
illa arhata ARh Att pagvRrInsseR Pa