ning till hälften af hela indelta styrkan, ryttare-, knekteoch båtsmanshå!let, hvilken förändring boörde ske på det sått, att till en början två rustoch rotehåll sammanslogos till ett, hvarefter, sedan erferenheten visat verkningarne deraf, äfven åsterstoden kunde af konung och ständer gemensamt indragas. Pehr Nilsson grundade sin motion på det erkända förhållandet, att indelta armeen, i följd af sin organisation, sin spridda fördelning, sitt antagningssätt m. m. icke kunde anses lämplig såsom stam och instruktörer för en foikbeväpning. Vi torde återkomma till denna motion, då utrymmet det medgifver.