DOLORES. ROMAN AF HARRO HARRING, I FYBA DELAR: I stark kontrast mot bergens mörka, nästan svarta massor, öfver hvilka månen just hade stigit, och hvilkas skugga änuvu omböljde Santa Cruz fästningsmurar, älittrade vikens spegelblanka yta Jik ec utbredd siifverslöja, i hv.lken myriader tindrande dismanter voro inväfda, hvilkas glans endast öfvergticks af det mo!nlösa firmamentets obeskrifliga klarhet. — Ehuru den södra hemisferen erbjuder färre konstellationer: al utmärkt storlek än den norra, erbjuder den i stället, genom sia stora genomskinlighet en blick in i omätlighetens vördnadsväckande regioner, hvilket gör ett mäktigt intryck på själen, då, i förening med den vidsträckta jordiska synkretsen, ett annat universum at oräkneliga stjernor utbreder sig, på hvilket icke är någon gräns. Vid det halföppna fönstret satt en qvinnofigur, stödjande. sitt obeprydda hufvud mot en hävd, fia som ett barns, öfser hvilken ett yppigt, rit kol svart hår upplöst hängde ned. Hon tycktes försänk!t i sig sjelf. Hennes blick rigtade slg mot en klart lysande stjärna, utan att hon gaf akt på hean?, medan de långa mörka ögonhåren voro fuktade med tårar, och erbjödo för observatorns öga en sorgbelastad själs inre verid. Den mjukt svällande formen af en Venus från Medici var insvept i en enkel, bländande hvitrock, fästad öfver bröstet med. en agraff, kvars veck, I likhet med det artistiskt) ordnade drapsriet på er antik stod, röjde formen, ju mer de omhöljde den I naturlig öfverensstämmslsa med en,sådean äds figur, söm icke öfvergick de antika modellernas ice delstorlek, störte det uttrycksfull) apsigtet ålder beundrande gröktskav förm, ) som Brasiliensaropiss: natur i,så rikt, mått utrustar .med. bebag, ; medar näsans knappt märkligt framskjutande båga stötte på romersk skönhet, på samma gång den ofta röjer et medvetande af qvinlig värdighet, söm bjuder akt ning, och en stolthet, som Fiulle:aflvisa med förak allt otidigt.närmande. : Lä De utmärkt välbildade läpparna hade redan an tagit den prägel, som är så egen för brasilianske fruntimmer, hvilken röjer sig i de neddragna mungiporn3, och föreåder, i störfe eller mindre grad missnöje med sig sjelf och med verlden, förakt föj ) Se Afionlil. M-68—70, 79—76;.80; 83, 86, 94, 35 Rv, 102, A08-—107, 409, 414, 146. 119, 121—41253 Flt33, 136, 138, 140—143, 145, 147 och 148.