eller kanske snarare såsom ett af Aftonbladet sjelf helt och hållet uppgjördt antagande, hvilket alldeles saknade grund i verkligheten. Nu torde vi få bedja läsaren skilja emellan två saker: om vi påstå att tvåkammarsystemet, såsom grund för en nationalrepresentation, numera ijenat ut sin tid och är en inrättning, som aldrig mer. kan-återkomma till-något verkligt hf; så följer deraf alldeles icke, att ej en sådan inrättning har kunnat åstadkomma ganska mycket godt under en viss period; och är oändligt att föredraga framför enväldet eller des rena byråkratien. eller: soldatväldet. eller polisväldet eller prest-.och munkväldet, af hvilka välien utt eller flera vanligtvis framträda och göra sig gällande i skygd af enväldet och jemte detsamma. Likaså, om vi, sagt, att pluraliteten af. fransmännen. varit republikanskt sinnade, följer, deraf. ingalunda, att vi obetingadt.anse den katastrof, som i sistl; Februari månad :kullsiörtade den franska konungathronen, bafva varit den lyckligaste händelse, som nu kunnat träffa Frankrike. Det torde benäget märkas och kan icke vara öfvertlödigt at upprepa, att Aftonbladet, omedelbart efter idet de fullständiga underrättelserna om -revolutionens. utbrott och republikens, utropande bade hitkomant, och sålanda innan några revolutionära rörelser i det öfriga Europa hade! timat eller. den fioanerella. krisen, i Frankrike ihade inträdi, uti en räsopne:ande artikel satte i fråga, buruvida ::det icke möjligen .hade varit klokare . att,; med. antagande : af! Ludvig Filips afsägelse, utropa grefven af Paris till konung, under något tjenligt förmynderskap ?. ett: bevis, att A. Ba icke vid tillfället leddes af någon blind, hänförelse... Men detta är en sak för sig: frågan är vu endast buruvida A. B. icke baft rätt i de båda, här ofvan omnämnda påståendena... Orsaken hvarföre vi här ånyo uppkasta denna fråga är, alt det alltid måste vara vigtigt, alt icke förbise hvad som utgör. det .verkliga af. et tidsfenomen, Uti allastvister om principer, men framförallt när det rör .politiken, söker naturligtvis hvar och en så niycket som möjligt alt stödja sina åsigter på den sllmänna ineningens auktoritet, hvars betydenhet i sådasa saker aldrig kan helt-och:hållet förbises eller föraktas; och häraf kommer också den itver soch: bitterhet, hvarmed det tvistas om det allmänna tänkesättets : verkliga ståndpunkt, och hyärmed de serskilda: partierna söka: att åt densamma gilva den för sina idder förmånligaste därgen. Det är också af denna anledning som vi nu tro, air tvenne ganska betydande omständigheter i -alseende på de europeiska förhållandetia i allmänhet och de fransyska isynnerhet icke böra l-mnas ur sigte, emedan de verkligen äro lärorika. ; Den: ena är, i afseende på tvåkarhmarsysiemet, alt hela den fransyska pärskammaren; icke allenast: vid februarirevolutionen försvann, såsom om den blifvit bortblåst, endast genom en enkel befallning till pärerna att åtskiljas. och! ett förbudatt någonsin: mera sammaniräda, utan ock ifrån det ögonblicket varit så fullkomligt. död, att icke någon enda röst med sen -hålfdragen anda ens satt dess återupprättande i fråga. Går man vidare till Tyskland, så visar sig der likaledes, att alla bemödanden och förslag att grända dervarande representationer på s. k. karaktersskilda kamrar, betraktas såsom en omöjlighet; och slutligen är det ingalunda svårt att inse, att den stunden snart icke är långt borta, då sjelfva Englands mäktiga aristokrati, som hittills helt och kållev beherrskat det landets representation, snart måste gilva vika för det nät varande energiska -reforimpartiets agitationer och godvilligt maka ät sig ansenligt åt folket, så vida den vill undvika en våldsam omstörtning, hvilken i annat fall inom få år icke lärer uteblifva. Den andra omständigheten är att, ehuru det kim för visst antagas, att ett stort antal Fransmän, vemligen först och främst de, som flutit ofvanpå under den tu öfverändakastade juli-mfonarkien och söm haft fördel derät, och sedermera många: som lidit af den financiella krisen, otvifvelaktigt äro i hög grad missbelåtna med det närvarande osäkra och orovisoriska tillståndet, samt vore färdiga att till hvad pris som helst söka få ett slut derpå; så har dock ingen, lvarken i någon tidning eller i utgifna brochyrer, eller i muntliga yttrabden, offentligen vid:något enda tillfälle satt i fråga möjligheten af kungadömets återställande. Deremot såg man genast efter februari-revolutionen, att alla orters innevånare och alla klasser skyndade att sjelfmant och utan någon serskildt dertill gifven uppmaning insända till provisoriska regeringen sina förklaringar, att de slöto sig till republiken: Så vidt vi begripa, kan man icke gerna för reställa sig några starkare bevis på en allmänt rådande öfvertygelse derom, att konungadömets återställande i Frankrike icke mera är möjligt; seåam konung Ludvig. Filip genom sin