var hemmansegare, hade som irikadett genomgått krigsakademien och slutligen tjenat sig npp till den plats, som han vid sin död innehade. Allmänt aktad och värderad för sin flärdfria och redbara karakter, åtnjöt kapten Svensson ett allmänt och välförtjent anseende, så-väl inom regementet, som det samhälle, af hvilket han sedån många år varit en medlem. En beklaglig olyckshändelse timade samma dag vid Ström, sålunda, att grace lingu: lektorn vid härv. kongl. gymnasium, hr mag. N. Hagborg, vid ett hopp från ångfartyget ned på kanalbanken afbröt begge benen.n — Linköpinvgsbladet berättar att konsul Letterstedt från Kap, känd för sin välvilja och gästfrihet emot svenskar, som besökt nämnde plats, för närvarande befinner sig i Östergöthland på besök hos dervarande slägtingar. — I går eftermiddag förevar inom Presteståndet debatt och votering öfver en af de principfrågor, som redan förut vid flera riksdagar delat och söndrat partierna vid våra riksdagar. Frågan var om anslaget till elementarläroverken, hvarvid Statsutskottet hade föreslagit Ständerna att foga åtskilliga bestämmelser såsom vilkor för ändamålet. Nu finnes det, som bekant är, en del representanter, de riktigt guvernementala, som i allmänhet icke tycka om att ständer eller representationer skola hafva någon makt. Dessa hafva ingenting emot, att regeringen får pengar; tvärtom, ju mera dess bättre af den artikeln, Men deremot vilja de icke, att regeringen skall vara förpligtad att iakttaga någon sorts vilkor, utom det enda, som den alltid gerna underkastar sig, nemligen att sörja för, att pengarna blifva utgifna. : Till denna afdelning har Presteståndets pluralitet alltid hört, och deri visat sig såsom en verklig representant för regeringsmaktens önskningar, Den . punkt, som i går utgjorde egentliga föremålet för : debatten, var ett förslag af Statsutskottet att i Ständernas beslut om anslaget till elementarläroverken skulle fogas det vilkoret, att-i eforalstyrelserna äfven borde finnas andra än ecklesiastika ledamöter. Detta bestreds af doktor Reuterdahl, professor Lindgren och biskop Holmström, men försvarades af doktorerne Gumelius och Thomander. Den sistnämnde anmärkte, bland annat, temligen satiriskt: att man der i ståndet kände hvarandra; så snart ett af Statsutskottet föreslaget vilkor behagar, säges ingenting mot dess föreslående; men när det genom sitt innehåll misshagar, så förklaras Ständerna oberättigade att besluta det, o: 5. v. Imedlertid vände den konservativa delen saken slutligen på det viset, att i stället:för ett beslut från Ständerna, skulle en skrifvelse med underdånig önskan framställas, att Konungen täcktes vidtaga en åtgärd :af den ifrågavarande egenskapen. Vid den påföljande voteringen segrade denna mening emot Statsutskottets, på den förseglade sedeln. — Denna lilla skärmytsling har synts oss förtjena att särskildt påpekas, emedan den angick ett af de ej sällan förekommande försöken å ena sidan att resonera undan det tilllägg grundlagen gjort vid föreskriften angående statsmedlens ställande under Konungens disposition, ; nemligen att de skola till de af Rikets Ständer anvisade ändamål användas. —— — På Djurgårdsteatern hade man i går afton det nöjet att återse den bekanta qvicka komedien Smyghandlarne, af Raupach, hvilken, om vi ej bedrage oss, en längre tid hvilat. Detta stycke anses, såsom bekant är, för Raupachs mest lyckade arbete, och är verkligen äfven en af de muntraste och bäst hållna satirer man får se på scenen. Karakterernal äro troligen redan kända för :de fleste läsare. Den originelle barberaren Schelles roll återgafs af hr Fr. Deland med samma oefterhärmliga min och ton som tillförene, och man kunde föreskrifva såsom en kur för den mulnaste misantrop att gå dit för att en gång. få skratta Fru Sjöberg utförde den sentimentala och öf-l verspända fröken Kikebuschs parti med en verklig talang och utan karrikatur, hvilket vi räkna henne till förtjenst, .emedan man annars ofta ser roller af sådant slag öfverdrifvas; och hr Broman var i sanning präktig såsom den intrigante tullkontrollören Till, synnerligen i den rörande deklamation han båller i sista scenen, och som innefattar en -ypperlig efterhärmning af det stigande och fallande i tonen, det slags halfva såvg, som ganska mycket blifvit den rådande stilen i: homiletiska föredrag trån predikstolarna, men som otvifvelaktigt innebär en affektation, , den man sökt upphöja :till natur, och icke hvilar på hågon satint ästetisk smak. Vi förmoda att komedien Smyghandlarne icke gifves blott för en gång, och kunna med godt samvete tillstyrka enhvar, som icke sett den tillförene, att för sådant ändamål göra en promenad till Djurgården. Efter Smyghandlarne gafs ett mindre betydande pskämt i en akt: Major. von Haudegen, vid hvilket man likväl rätt väl kan fördrifva en kort stund. —LL i -— I anledning af berättelsen i gårdagens blad, om bankobokhållaren C. G. Almgrens frigifvande emot borgen, böre vi härmed göra det beriktigande, att det vilkor för frigifvandet, som rätten tillkännagaf, endast rörde iläggan.