var hemmansegare, hade som irikadett genom-
gått krigsakademien och slutligen tjenat sig
npp till den plats, som han vid sin död in-
nehade. Allmänt aktad och värderad för sin
flärdfria och redbara karakter, åtnjöt kapten
Svensson ett allmänt och välförtjent anseende,
så-väl inom regementet, som det samhälle, af
hvilket han sedån många år varit en medlem.
En beklaglig olyckshändelse timade samma
dag vid Ström, sålunda, att grace lingu: lek-
torn vid härv. kongl. gymnasium, hr mag. N.
Hagborg, vid ett hopp från ångfartyget ned
på kanalbanken afbröt begge benen.n
— Linköpinvgsbladet berättar att konsul Let-
terstedt från Kap, känd för sin välvilja och
gästfrihet emot svenskar, som besökt nämnde
plats, för närvarande befinner sig i Östergöth-
land på besök hos dervarande slägtingar.
— I går eftermiddag förevar inom Preste-
ståndet debatt och votering öfver en af de
principfrågor, som redan förut vid flera riks-
dagar delat och söndrat partierna vid våra
riksdagar. Frågan var om anslaget till ele-
mentarläroverken, hvarvid Statsutskottet hade
föreslagit Ständerna att foga åtskilliga bestäm-
melser såsom vilkor för ändamålet. Nu fin-
nes det, som bekant är, en del representan-
ter, de riktigt guvernementala, som i allmän-
het icke tycka om att ständer eller represen-
tationer skola hafva någon makt. Dessa hafva
ingenting emot, att regeringen får pengar;
tvärtom, ju mera dess bättre af den artikeln,
Men deremot vilja de icke, att regeringen skall
vara förpligtad att iakttaga någon sorts vilkor,
utom det enda, som den alltid gerna under-
kastar sig, nemligen att sörja för, att pengarna
blifva utgifna. :
Till denna afdelning har Presteståndets plu-
ralitet alltid hört, och deri visat sig såsom en
verklig representant för regeringsmaktens önsk-
ningar,
Den . punkt, som i går utgjorde egentliga
föremålet för : debatten, var ett förslag af Stats-
utskottet att i Ständernas beslut om anslaget
till elementarläroverken skulle fogas det vilko-
ret, att-i eforalstyrelserna äfven borde finnas
andra än ecklesiastika ledamöter. Detta be-
streds af doktor Reuterdahl, professor Lind-
gren och biskop Holmström, men försvarades
af doktorerne Gumelius och Thomander. Den
sistnämnde anmärkte, bland annat, temligen
satiriskt: att man der i ståndet kände hvar-
andra; så snart ett af Statsutskottet föreslaget
vilkor behagar, säges ingenting mot dess före-
slående; men när det genom sitt innehåll
misshagar, så förklaras Ständerna oberättigade
att besluta det, o: 5. v. Imedlertid vände den
konservativa delen saken slutligen på det vi-
set, att i stället:för ett beslut från Ständerna,
skulle en skrifvelse med underdånig önskan
framställas, att Konungen täcktes vidtaga en
åtgärd :af den ifrågavarande egenskapen. Vid
den påföljande voteringen segrade denna me-
ning emot Statsutskottets, på den förseglade
sedeln. — Denna lilla skärmytsling har synts
oss förtjena att särskildt påpekas, emedan den
angick ett af de ej sällan förekommande för-
söken å ena sidan att resonera undan det till-
lägg grundlagen gjort vid föreskriften angående
statsmedlens ställande under Konungens dis-
position, ; nemligen att de skola till de af
Rikets Ständer anvisade ändamål användas.
- ——
— På Djurgårdsteatern hade man i går
afton det nöjet att återse den bekanta qvicka
komedien Smyghandlarne, af Raupach, hvil-
ken, om vi ej bedrage oss, en längre tid hvi-
lat. Detta stycke anses, såsom bekant är, för
Raupachs mest lyckade arbete, och är verkli-
gen äfven en af de muntraste och bäst hållna
satirer man får se på scenen. Karakterernal
äro troligen redan kända för :de fleste läsare.
Den originelle barberaren Schelles roll återgafs
af hr Fr. Deland med samma oefterhärmliga
min och ton som tillförene, och man kunde
föreskrifva såsom en kur för den mulnaste mi-
santrop att gå dit för att en gång. få skratta
Fru Sjöberg utförde den sentimentala och öf-l
verspända fröken Kikebuschs parti med en verk-
lig talang och utan karrikatur, hvilket vi räkna
henne till förtjenst, .emedan man annars ofta
ser roller af sådant slag öfverdrifvas; och hr
Broman var i sanning präktig såsom den in-
trigante tullkontrollören Till, synnerligen i den
rörande deklamation han båller i sista scenen,
och som innefattar en -ypperlig efterhärmning
af det stigande och fallande i tonen, det slags
halfva såvg, som ganska mycket blifvit den
rådande stilen i: homiletiska föredrag trån pre-
dikstolarna, men som otvifvelaktigt innebär en
affektation, , den man sökt upphöja :till natur,
och icke hvilar på hågon satint ästetisk smak.
Vi förmoda att komedien Smyghandlarne icke
gifves blott för en gång, och kunna med godt
samvete tillstyrka enhvar, som icke sett den
tillförene, att för sådant ändamål göra en pro-
menad till Djurgården. Efter Smyghandlarne
gafs ett mindre betydande pskämt i en akt:
Major. von Haudegen, vid hvilket man likväl
rätt väl kan fördrifva en kort stund.
—LL i
-— I anledning af berättelsen i gårdagens
blad, om bankobokhållaren C. G. Almgrens
frigifvande emot borgen, böre vi härmed göra
det beriktigande, att det vilkor för frigifvandet,
som rätten tillkännagaf, endast rörde iläggan.