I hvilket fall som helst, fortsatte han, skola vi
i morgon taga vår väg till hans bostad, hvarest jag
hoppas vi skola finna honom. I annat fall vill jag
taga nödiga mått och steg, med hänsigt till den
misstanke, som råder här, 1 förbindelse med det
förfärliga mordet på en bel familj.
Banko hade rensat de båda föglarna och beredt
dem till förvaring. Han hade utsett dem för sig
sjelf till ett minne, utan att det minsta låta mör-
daren märka, att han hade sett något; emedan han
väl visste, att han dervid skulle sätta sitt eget lif i
fars. Herr Closting hade redan !agt sig till hvila,
när Nols fann ett tjenligt ögonblick att tala med
sin förtrogne, utan att någon lyssnade.
Banko berättade med mycken oro, hvad han hade
sett, med alla dertill hörande omständigheter, så väl
som han kunnat observera dem på afstånd mellan
buskar och klippor.
Jag kan icke säga hvad som kom mig att miss-
tänka, att något dylikt skylle bönder, sada-Mols,
men jag hade en besynnerlig , pl tyckes
likaledes hafva frlarit en dylik känsla, dåniafböjde
att sätta er upp på muläsnan. Vi hafva nu att
finna anledningen till detta mord.n
Hvilket vi sannolikt skola, när vi komma till
grimpeirons boning. Kanhända herr Dujour gifvit
honom sina penningar eller något af högt värde i
säkert förvar. Det kunna vi endast af hans familj
få veta: Hans fader är imedlertid srubbad,, såsom
Sebastian har förtäljt oss, och Vi lära väl knappt få
något förnuftigt äf honom; men han bar flera kon-
kubiner, och tilläfventyrs är någon af dem bekant
med henps omständigheter.
Grimpeirons båda negrer återkommo nu. Seba-
stian sprang från sin häst och sökte de båda hvita,
för att underrätta dem att de verkligen hade funnit
sin berres lik.
bDen hvita herrn har skjutit honpom! ropade de
med knytna näfvar, och derföre ekola vi betala ho-
nom! aDen gode herrn slog icke ihjel någon neger,
lik den hvita frun der borta, bon slog ibjel slafven
med piskav. Er herre har mördat vår sennor Dujour !
Nols lade skyndsamt sin band på negerns tjocka
läppar, för att tillkännagilva, att han måste tiga,
om han värderade sitt lif, emedan herr Clostiog;
i fall misstanken var grundad, skulle på samma
sätt göra af med honom, på det han icke måtte
tala om saken.
Negern förstod detta och tackade den hvita för
varningen. Men vi måse begrafva :liket, fortsatte
Fransisco; han ligger i träsket, och vi hafva inga
spadar.