rasterna erat
den — han som ligger dernera. Han har fått sitt.
kors på sin graf, och de andra skola få sina.v
Grimpeiron var klädd enligt er beskrifning, sade
herr Banko, sysselsatt. med att tömma sin herres
skjutväska, som innehöll några fåglar, bland hvilka
de båda inseparablerna.
Det är icke osannolikt, fortsatte han med en
skarp blick på herr Nols, att han af misstag blifvit
skjuten eller ibjelstucken.n
Den saken ser ganska sannolik uto, inföll herr
Closting. Jag är ledsen att jag icke stadnade hos
honom. Han tycktes tänka på, att han kunde upp-
täcka en ny grufva; och i sådana fall vill en gfim-
peiro helst vara allepa.
Nols hade noga observerat ynglingens min och I
uppförande, och hade märkt mer än nog för att
bekräfta sina förra misstankar. Deras hrrres an-
komst utan följe undanröjde allt tvifvel rörande hans
reskamrats öde. Men om det syotes herr Nols icke
allenast sannolikt, utan säkert, att herr Closting hade
gjort af med herr Dujour, kunde han icke förstå
planen eller det egentliga motivet derföre, emedan
bvarken han eller Banko ännu visste något om dia-
manten. Icke destomindre följde han sin förtrognes
exempel, och uppförda sig, som hade ban icke hyst
den minsta misstanke, då han med tiden och med
Bankos biträde hoppades få några upplysningar i
denna hemlighetsfulla sak.
Kanhända har han gått en annan väg, anmärkte
han, tagande del i samtalet, ockK gått till en fa-
zenda på något afstånd härifrån. Vi sågo några
hus deruppe, då vi passerade bergssträckan.
Det är möjligt, att ban tagit en annan väg, och
att vl skola finna honom hemma i morgon afton,
ehuru han var till fote, sade herr Closting.
Sennor Dujour Daily icke gått hem till fots!
sade Fransisco, en af de båda negrerna i grimpei-
rons tjenst, som åtföljde honom som ett slags lifvakt.
Sennor Dujour Daily kommer hit till natten;
annars är han död, mördad! Icke rätt af sennor
Branco (hvit man) att lemna honom ensam i hålan
i barget. Det är icke ritt. Jag skulla icko hafva
ridit bort med Bastian, om jag tänkt det. Vi rida
ner för att sa, hvar sennor Dujour Daily stadnat.
Kom Bastian, vi gå att se efter sennorn!
I De båda negrerna sprungo på sina hästar, och
I galopperade af samma väg, som de hade kommit.
I Banko uttryckte en åstundan att följa dem, hvilken
bangs herre imedlertid fann öfverflödig, anmärkande
att han kände grimpeiron för en besynrerlig man,
som ofta hade underliga fantasier, och icke tyckte
om att blifva observerad och bevakad.