If en timme, ty jag är cn irländare, måste ni veta
— en irländare och en katolik. Och borstbinda-
ren, som passerar för en missionär, har ofta gjort
mig förslag att förändra min rellgioa och lemna
B:azas.
Jag har all aktning för en missionär, han vare
protestant aller katholik, om han är en man med
ippfostran och kan undervisa andra; om han ut-
reder bokliga kunskaper och lärer folket hvad rätt
ich hvad orätt är; hvad som är och hvad som icke
ir dess pligt; hvad som bör göras och hvad som
cke bör göras. Men att träda upp som en djatvu-
ens kurir, att utropa sig sjelf såsom den, som man
bör efterfölja, och fara fram med mordvapnet, det
ir att drifva all kristendom till halvetet! Sådant
kan jag göra sjelf, när jag icke har något annat rätt
att förtjona mitt bröd på.
Hår har jsg sutit sedan i söndags och väntat,
ls jag skulle kuona gå härifrån, räid attäta eller
dricka det minsta, af fruktan att bli förgifven. Och
;å har jag Icke ätit ann.t än bananas af trädet der,
och ägg, så snart hönan värpt dem. Och om jag
ir nödsakad att äta något annat, gifver jag det först
ill våra markattor, för att undersöka det. Men jag
skulle sörja att ens förgifva en af våra markattor,
ty den gamle herrn älskade dem och gaf dem sjelt
deras frukost — den. gamle herrn, han älskade både
menniskor och markattor, och skulle icka hafva ve-
lat förgifva en markattal
På detta sätt fortfor Bragafamiljens trogne tjenare
att förklara sin närvarande belägenhet, hyllken in-
galunda tjenade till att rekommendera värdshuset;
ty det var säkerligen äfventyrligt att äta något der.
Efter en halftimme kom Banko galopperande, i
negerns sällskap, som hade stannet efter. Hans
mine förrådde ofrivilligt, att något förskräckligt hade
händt. Imedlertid hade Nols knappt kallat ut ho-
nom, för at: i korthet berätta honom det som hade
händt värdshusfamiljen, för: än han hade den själs-
närvaron att tillskrifva denna tidning dsn skakning,
som han kände.
Herr Nols prosenterode sig för den gamle drago-
nen som en kamrat, emedan han hade varit i ar-
måan några år, och båda antogo en bjertlig fältton,
hvarunder den religlösa frågan icte mer kom i be-
traktande.