If en timme, ty jag är cn irländare, måste ni veta — en irländare och en katolik. Och borstbindaren, som passerar för en missionär, har ofta gjort mig förslag att förändra min rellgioa och lemna B:azas. Jag har all aktning för en missionär, han vare protestant aller katholik, om han är en man med ippfostran och kan undervisa andra; om han utreder bokliga kunskaper och lärer folket hvad rätt ich hvad orätt är; hvad som är och hvad som icke ir dess pligt; hvad som bör göras och hvad som cke bör göras. Men att träda upp som en djatvuens kurir, att utropa sig sjelf såsom den, som man bör efterfölja, och fara fram med mordvapnet, det ir att drifva all kristendom till halvetet! Sådant kan jag göra sjelf, när jag icke har något annat rätt att förtjona mitt bröd på. Hår har jsg sutit sedan i söndags och väntat, ls jag skulle kuona gå härifrån, räid attäta eller dricka det minsta, af fruktan att bli förgifven. Och ;å har jag Icke ätit ann.t än bananas af trädet der, och ägg, så snart hönan värpt dem. Och om jag ir nödsakad att äta något annat, gifver jag det först ill våra markattor, för att undersöka det. Men jag skulle sörja att ens förgifva en af våra markattor, ty den gamle herrn älskade dem och gaf dem sjelt deras frukost — den. gamle herrn, han älskade både menniskor och markattor, och skulle icka hafva velat förgifva en markattal På detta sätt fortfor Bragafamiljens trogne tjenare att förklara sin närvarande belägenhet, hyllken ingalunda tjenade till att rekommendera värdshuset; ty det var säkerligen äfventyrligt att äta något der. Efter en halftimme kom Banko galopperande, i negerns sällskap, som hade stannet efter. Hans mine förrådde ofrivilligt, att något förskräckligt hade händt. Imedlertid hade Nols knappt kallat ut honom, för at: i korthet berätta honom det som hade händt värdshusfamiljen, för: än han hade den själsnärvaron att tillskrifva denna tidning dsn skakning, som han kände. Herr Nols prosenterode sig för den gamle dragonen som en kamrat, emedan han hade varit i armåan några år, och båda antogo en bjertlig fältton, hvarunder den religlösa frågan icte mer kom i betraktande.