tystnad, Uvariore VI LRar IClUldgDa PUR adv via artikeln, för att dervid framställa några anmärkningar. Louis Blanc och Svenska Regeringen. Den franska ex-regenten Louis Blaocs försättande 1 anklagelserillstånd och hans frikännande af natwionalförsamlingen, har under veckan mycket sysre!satt den arbatande klassen i hufvudstaden, och i dess kretsar utgjort dagliga samtalsämnet. Aven inom Stockholms arbetande klass är deltagandet för mannen varmare än mången föreställer sig; och skälet dertill är utom all fråga, att Louis Blanc var den, som under Februarirevolutionen först af alla bada mod att påyrka ett fullt erkännande af arbetsklassens rättigheter och dess emanc!pation undan kapltalernas tyranni, hvarigenom revolutionen helgaie arbetarens rätt och pånyttfödde sjelfva arbetet. Under 20 års tid har mannen, med risk af lif och frihet, ropat på arbetets organisat on och arbatarnes frigörande från förtryck och tyranni; efter en hel lefnads sträfvanden upplefver han den dag, då hans röst icke längre är en ropandes i öknen, och det första han då gör är att ögonblickligt krossa de bojor, hvari arbetets söner i sekler varit fjettrade. Detta allt måste antända sinnen äfven utom den franska jorden; och så är äfven nu händelsen. Louis Blancs ic om arbetets organisation hvilar på en sublim grund. Hans plan att, gesom nationaiverkstäd rs inrättande och invalidkaserners etablerande, garantera arbetarna jemn och säker förtjenst, så länga de kunna arbeta, och uppehälle och vård när ålderdomen gör arbstet omöjligt, är icke bl t; vecker och menniskoälskande, hvad sjelfva tankan beträffar, den skulle äfven blifvit utomordentligt välgöranda till sina resultater, om den under ut-! förandet lyckats vinna en behöflig stadga, som borgat för sjallva systemets beståod i den praktiska utvec ling deraf, som försöktes. Men dan store mannen misstog sig i en sak. Denna gigantiska plan, om den skulle praktiskt tilllämpas, kunde omöj:igen utföras i ett upplöst och af tvedrägten skakadt samhälle, d:r ordning och! skick voro försvunna, der hvarje ögonblick ny omstlörtning står för dörren. Forsta vilkoret för! laneas utförande ä : att ordnirg finnes i det samäre, der sådant sker ; under revolutionen går en! sådan stor id i utförandet bestämdt under; ty. blott under lugn och samdrägt kunna frukternal deraf upvhemtas. Louts Bancs åsigter, som nu till den grad nedhäcklas, har dock till och med Svenska regeringen. sedan ett tiotal af år formligen adopterat och äfven. satt i utförande. Aro icke verkstäderna och fabrikerna på våra korrektionsbus — äro icke de formliga afbildningar a! Blancs nationalverkstäder? Hvad! äro da arnat? Staten är förläggare för de arbetande, upplåter åt dem lokaler, besörj:r mathållningen och garanterar dem deras vissa bestämda lön. Skilnaden är blott: Louis Blanc wille på detta sätt draga vård om Frankrikes ärliga arbetare och obefläckade medborgare; och . Svenska regeringen söker efter hans exempel om-: hulda tjufvar och sndra missdådare. i Hvilket är nu sämst: att taga vård om ärliga erbetare eller om förvunna missåådare? Tiden ko mer att besvara den fråg.n. Lou!s Blanc är ur den franska regeringen, bans nationalverkstä-! dar indragna; men hvad som aldrig skall dö, aldrig! 1 ( 4 skall försvinna ur de europeiska ar :etarnes minne, är de grundsatser, som, g:nom nationaverkstä-! dernas öppnande, erkändes; de stå med blodsdrag tecknade på minnets tafia, köpta med priset af tu-; sentals arbetares lif och blod! Om någonsin en skrifven eller tryckt uppmaning kunnat sägas hafva till bestämd syftning, att upprela den enfaldigare emot sam: hällsordningen, så är det utan tvifvel en artikel af sådan beskaffenhet, som denna, hvilken, är adresserad direkt till den arbetande klassen och utan något omsvep rent af beskyller regeringen för de svartaste afsigter: ! Det kan icke undgå uppmärksamheten hos den, som ej rent af vill twllsluta ögonen, att Söndagsbladet på den sednare tiden, jemte de! bocksprång, buffonerier och ur danska tidningen Korsaren tagna träsnitt ), som utgöra ! den egentlige utgifvarens födkrok, åfven ligger en djupare plan, som bedrifves af någon an-! nan, alt om möjligt reta den lättare förledda massan till utbrott emot den lagliga-ordnin-!! gen. Det är svårt att veta hvarifrån denna !! plan ursprungligen kan härleda sig och hvem som Å sitter bakom och håller de rätta trådarne till spelet; men om syftningen kan man icke misstaga sig, äfvensom att ett sådant handlingssätt ingalunda är i den sanna frihetens intresse. s Hvar och en begriper lätt, att förnyade uppträden af den art, som den 48 och 49 Mars, c endast skulle gifva en önskad förevändning åts frihetens fiender, för att understödja godtyckets sak, sedan några af de förledda först fallit offer för de missledande uppmaningarna; och när man sammanhåller denna slutsats med 1 den ilska, hvarmed Söndagsbledet utfarit emot, alla sådana uppenbarelser i det offentliga lifvet, som haft till föremål att begagna friheten s på ett sansadt sätt och befordra reformernas ; sak, så skulle man nästan vara frestad att, misstänka, att bladet i denna del styrdes afenl; förhyrd hejduk åt det reaktionära partiet. 4 Utan att vilja eller kunna påstå sådant medl; visshet, kan det hkväl i ett sådant hänseendel; icke lemnas obemärkt såsom en serskild om-1 ständighet, att just den medarbetare i Sön-( dagsbladet, som nu allmänt anses vara förfat-; tare till de artiklar, i hvilka öfver hufvud nå-l; gra tankar eller någon plan förekomma, är en, person, som i många år skrifvit emot de libe-l. rala och för de reaktionära, samt upphöjt konung Ludvig Filip i Frankrike och hans minister Guizot till skyarne. Men vi återkomma till den här ofvan omtalta och först citerade artikeln i Söndagsbladet, som utgör den sednaste uppenbarelsen af den ifrågavarande jesuit-politiken TR Ar ) Pluraliteten af svenska läsare torde icke känns, ; att de flesta af Söndagsbladets träsnitt äro illa ef! tergjorda kopior af dylika ur rasska tidningen s Ko:saren, hvilket likväl aldrig tillkännagilves. ) Stuadom, när Söndagsbladets ordiasrie utgilvare, Sjöberg, sjelf skall tega hand om sakerna, bär det sig icke bättra, än att det falska spelet emot den arbotande klassen förråder sig alltför tydligt. Så t. ex. förekommer i Söndagsbladet för den 41 dennes, i den så kallade momoiren öfver förflutna veckan — hvilket är en sorts dagbok, innefattan-: l 1 j j j