tystnad, Uvariore VI LRar IClUldgDa PUR adv via
artikeln, för att dervid framställa några an-
märkningar.
Louis Blanc och Svenska Regeringen.
Den franska ex-regenten Louis Blaocs försättande
1 anklagelserillstånd och hans frikännande af natwio-
nalförsamlingen, har under veckan mycket sysre!satt
den arbatande klassen i hufvudstaden, och i dess
kretsar utgjort dagliga samtalsämnet. Aven inom
Stockholms arbetande klass är deltagandet för man-
nen varmare än mången föreställer sig; och skälet
dertill är utom all fråga, att Louis Blanc var den,
som under Februarirevolutionen först af alla bada
mod att påyrka ett fullt erkännande af arbetsklas-
sens rättigheter och dess emanc!pation undan kapl-
talernas tyranni, hvarigenom revolutionen helgaie
arbetarens rätt och pånyttfödde sjelfva arbetet. Un-
der 20 års tid har mannen, med risk af lif och fri-
het, ropat på arbetets organisat on och arbatarnes
frigörande från förtryck och tyranni; efter en hel
lefnads sträfvanden upplefver han den dag, då hans
röst icke längre är en ropandes i öknen, och det
första han då gör är att ögonblickligt krossa de bo-
jor, hvari arbetets söner i sekler varit fjettrade.
Detta allt måste antända sinnen äfven utom den
franska jorden; och så är äfven nu händelsen.
Louis Blancs ic om arbetets organisation hvilar
på en sublim grund. Hans plan att, gesom natio-
naiverkstäd rs inrättande och invalidkaserners eta-
blerande, garantera arbetarna jemn och säker för-
tjenst, så länga de kunna arbeta, och uppehälle och
vård när ålderdomen gör arbstet omöjligt, är icke
bl t; vecker och menniskoälskande, hvad sjelfva tan-
kan beträffar, den skulle äfven blifvit utomordent-
ligt välgöranda till sina resultater, om den under ut-!
förandet lyckats vinna en behöflig stadga, som bor-
gat för sjallva systemets beståod i den praktiska ut-
vec ling deraf, som försöktes.
Men dan store mannen misstog sig i en sak.
Denna gigantiska plan, om den skulle praktiskt till-
lämpas, kunde omöj:igen utföras i ett upplöst och
af tvedrägten skakadt samhälle, d:r ordning och!
skick voro försvunna, der hvarje ögonblick ny
omstlörtning står för dörren. Forsta vilkoret för!
laneas utförande ä : att ordnirg finnes i det sam-
äre, der sådant sker ; under revolutionen går en!
sådan stor id i utförandet bestämdt under; ty.
blott under lugn och samdrägt kunna frukternal
deraf upvhemtas.
Louts Bancs åsigter, som nu till den grad ned-
häcklas, har dock till och med Svenska regeringen.
sedan ett tiotal af år formligen adopterat och äfven.
satt i utförande. Aro icke verkstäderna och fabri-
kerna på våra korrektionsbus — äro icke de form-
liga afbildningar a! Blancs nationalverkstäder? Hvad!
äro da arnat? Staten är förläggare för de arbe-
tande, upplåter åt dem lokaler, besörj:r mathållnin-
gen och garanterar dem deras vissa bestämda lön.
Skilnaden är blott:
Louis Blanc wille på detta sätt draga vård om
Frankrikes ärliga arbetare och obefläckade medbor-
gare; och .
Svenska regeringen söker efter hans exempel om-:
hulda tjufvar och sndra missdådare. i
Hvilket är nu sämst: att taga vård om ärliga er-
betare eller om förvunna missåådare?
Tiden ko mer att besvara den fråg.n. Lou!s Blanc
är ur den franska regeringen, bans nationalverkstä-!
dar indragna; men hvad som aldrig skall dö, aldrig!
1
(
4
skall försvinna ur de europeiska ar :etarnes minne,
är de grundsatser, som, g:nom nationaverkstä-!
dernas öppnande, erkändes; de stå med blodsdrag
tecknade på minnets tafia, köpta med priset af tu-;
sentals arbetares lif och blod!
Om någonsin en skrifven eller tryckt upp-
maning kunnat sägas hafva till bestämd syft-
ning, att upprela den enfaldigare emot sam:
hällsordningen, så är det utan tvifvel en arti-
kel af sådan beskaffenhet, som denna, hvilken,
är adresserad direkt till den arbetande klassen
och utan något omsvep rent af beskyller rege-
ringen för de svartaste afsigter: !
Det kan icke undgå uppmärksamheten hos
den, som ej rent af vill twllsluta ögonen, att
Söndagsbladet på den sednare tiden, jemte de!
bocksprång, buffonerier och ur danska tidnin-
gen Korsaren tagna träsnitt ), som utgöra !
den egentlige utgifvarens födkrok, åfven ligger
en djupare plan, som bedrifves af någon an-!
nan, alt om möjligt reta den lättare förledda
massan till utbrott emot den lagliga-ordnin-!!
gen. Det är svårt att veta hvarifrån denna !!
plan ursprungligen kan härleda sig och hvem som Å
sitter bakom och håller de rätta trådarne till
spelet; men om syftningen kan man icke miss-
taga sig, äfvensom att ett sådant handlingssätt
ingalunda är i den sanna frihetens intresse. s
Hvar och en begriper lätt, att förnyade upp-
träden af den art, som den 48 och 49 Mars, c
endast skulle gifva en önskad förevändning åts
frihetens fiender, för att understödja godtyc-
kets sak, sedan några af de förledda först
fallit offer för de missledande uppmaningarna;
och när man sammanhåller denna slutsats med 1
den ilska, hvarmed Söndagsbledet utfarit emot,
alla sådana uppenbarelser i det offentliga lif-
vet, som haft till föremål att begagna friheten s
på ett sansadt sätt och befordra reformernas ;
sak, så skulle man nästan vara frestad att,
misstänka, att bladet i denna del styrdes afenl;
förhyrd hejduk åt det reaktionära partiet. 4
Utan att vilja eller kunna påstå sådant medl;
visshet, kan det hkväl i ett sådant hänseendel;
icke lemnas obemärkt såsom en serskild om-1
ständighet, att just den medarbetare i Sön-(
dagsbladet, som nu allmänt anses vara förfat-;
tare till de artiklar, i hvilka öfver hufvud nå-l;
gra tankar eller någon plan förekomma, är en,
person, som i många år skrifvit emot de libe-l.
rala och för de reaktionära, samt upphöjt ko-
nung Ludvig Filip i Frankrike och hans mini-
ster Guizot till skyarne.
Men vi återkomma till den här ofvan om-
talta och först citerade artikeln i Söndagsbla-
det, som utgör den sednaste uppenbarelsen af
den ifrågavarande jesuit-politiken
TR Ar
) Pluraliteten af svenska läsare torde icke känns, ;
att de flesta af Söndagsbladets träsnitt äro illa ef- !
tergjorda kopior af dylika ur rasska tidningen s
Ko:saren, hvilket likväl aldrig tillkännagilves.
) Stuadom, när Söndagsbladets ordiasrie utgilvare,
Sjöberg, sjelf skall tega hand om sakerna, bär det
sig icke bättra, än att det falska spelet emot den
arbotande klassen förråder sig alltför tydligt. Så
t. ex. förekommer i Söndagsbladet för den 41
dennes, i den så kallade momoiren öfver förflutna
veckan — hvilket är en sorts dagbok, innefattan-:
l
1
j
j
j