gande till Tyskland, hotades icke den europeiska jemvigten, men väl genom Tysklands upphöjande ur ett sjunket folkrättslöst statsförbund till en mäktig och aktad enhet. Och för detta pris måste jemvigten gifvas till spillo: derföre; ville Tyskland gifva sin sista blodsdroppe. Den som i denna sak lade vigt på Tysklands söndring, uppgjorde falsk räkning. Tyskland skall för Slesvig Holstein stå, och icke falla; utan segra! (Uwhålligt bifall). En annan talare, Jordan från Berlin, begärde följande amendement till utskottsbetänkandet: Nationalförsamlingen fordrar räkenskap öfver skälen för återtåget från Jutland och Norra Slesvig. V. Raumer från Berlin redogjorde utförligt för Englands, Rysslands och Preussens förfarande i denna sak. Rysslands sändebud i Berlin hade hotat med krig, om ej Jutland och Nordslesvig utrymdes. Nu vore redan nordisk allians mellan Danmark, Sverige och Ryssland afslutad; 16,000 man svenskar stodo redan i beredskap att gå öfver till Fyen. Preussen hade i Slesvigska saken gjort allt som ståt: i dess makt; men det behöfde sina trupper v:d östra gränserna, om det ej villa se sig öfversvämmadt af ryssar, ända till Odern. Enthusiasmen vore skön, men endast dermed vinner man inga bataljer o. s. v. Falk från Slesvig fordrade att bland fredsvilkoren inginge upphäfvandet af sundska tullen. Vogt från Giessen påstod alt utskottsbetänkandet vore för lamt; ingenting nämn des deruti om danska flottans delning. då den borde rätteligen till häiften tillhöra hertigdömena; åfvenså nämdes ej något om sundstuliers upphäfvandes. Jakob Grimm föreslog att nationalförsamlingen måtte förklara 4:0 Kriget med Danmark fortsättes tills Tysklands fulla rätt till hela Slesvig erkännes. 2:0 Tyskland skall aldrig, hvarken i denna, eller någon annan sak, fördraga främmande inblandningr. -— Utdrag af ett bref från IVien den 11 Juni. Som jag förmodar att ett bref härifrån af en landsman kan intressera tit., vill jag i korthet nämna några preseintryck) härstädes. Det första är att alla gatuläggare hafva arbete öfver öronen, ty Wienarne hafva upprifvit gatorna i halfva staden. Man ser här en mängd ungdom med släpsablar vid sidan, likasom i Berlin, och det är de som styra staden. Ett slags provisorisk regering är inrättad på universitetet, och det är studenterna som derifrån regera allt, ända till nationalgardet, som bär räknas till omkring 60,000. Staden är för öfrigt såsom död. Man ser icke en. enda seigneur, af hvilka det förr öfverflödade; inga ekipager — kanske derföre att man ej kan åka — inga affärer göras. Kejsaren väntas om onsdag tillbaka; man räknar på hans återkomst för alt se affärerna förbättrade, men denna väntan bedrages troligen; det blir ej derföre bättre, ty ställningen är långt utöfver hans förmåga att ställa tll rätta, och den kamarilla, som omgifver honom, hvarken kan eller vill göra något som liknar en koncession, Om Österrike går förloradt, så har det att tacka sin aristokrati derför. Den. har ingenting velat se, ingenting höra, och underhåller ständigt den stackars kejsaren i illusioner, som icke kunna realiseras. Detta är skada, ty österrikarne äro i sanning elt godt folk. DANMARK. Jutska ständerna församlade sig den 43 dennes Kammarherren von Sponnreck är kongl. kommissarie. och förklarade sammankomsten öppnad. Församlingen beslutade genast, att dess öfverläggningar skulle hållas för öppna dörrar. Biskop Möler, såsom ålderspresident; anmodade församlingen att välja embetsmän; och derpå valdes till president etatsrådet Schouw, och vice president, assessoren i högsta rätt, Bremen. Tacksägelseadresser till konungen och till armesn beslutades och utarbetades skyndsamt af en kommitt. Vid församlingens nästa sammanträde biföllos dessa adresser. Den till konungen uttrycker en varm fosterlandskärlek och vilja att uppoffra allt för en hederlig, för Danmark gagnlig fred. Derefter förklarar församlingen sin erkänsla och tillgif venhet för konungen och sit! förtroende för han: regering; tackar Hans Maj:t för det han gjort folkets sak till sin egen och, slutande sig tiil folket, omgilvit sig med en ministåör, hvars uppdrag det är, näst efter att undertrycka upproret och motstå den yttre fienden, att grundlägga folkfriheten genom ett oryggligt förbund, hvartill församlingens förhandlinar nu äro förberedelser. Adressen till krigshären är ganska vacker. Derl ttras: 7 Wiborgs ständerförsamling helsar Danmarks tappra land och sjökrigare! Vi samlas till fredens verk; men edert mod tryggar våra företag och uppmuntrar våra sinnen. J ären rikets värn och folkets stolthet. För dem af eder, som vända hem med seger, har det tacksamma fiderneslandet ärans lön. pFör dem af eder, som falla i striden, blomstrar minnets aldrig vissnande krans; j skolen vara eder ätts oförgätlige heder. Om någon aäf eder skulle oroas af tankan, hvad det skall blifva af hans älskade, då han, försörjaren faller undan, så tänke han blott åter uppå, att han icka lemnar dem hjelplösa; ty han gifver dem Danmark som arf, och det är ett arf och en skuld, som aldrig skall frångås, så länge i Dannemäns bröst fiones ärlighet och tacksamhet. Samma tacksambet skall bära frukt för den, som kriget gjort oförmögen till fredens sysselsättning, o. 8. V. Amiralitetsrätten har d. 44 Juni prisdömt preussiska skeppan Charlottas och Theresa från Meme!, Marie från Wolgast, samt Pilot från Rygenwalde; alla med sina laddningar. Den 43 Juni gick svenska eskadern, bestående af nio krigsfartyg, genom Sundet norrut.