3 ett bref från Sala af den 3 Juni, skall Ekbaum härvid betett sig på ett mindre rättrådigt sätt, och beskylles rent ut för falskt uppgjorda räkningar, till dess slutligen ojäfaktig och nöjaktig upplysninvg i målet skall vunnits derigenom, att ett gammalt qvitto af Ekbaum å någon af de omtvistade posterna skall af en händelse påträffats uppsmetadt på väggen hos en fattig man, hvars tapeter utgjordes af ett brokigt lappverk af uppklistrade tobakskardusstämplar och andra papperslappar. Vi hafve nästan aldrig sett någon i allmänt tryck bemötas med tillvitelser, som gå så rakt på heder och ära, som denne Ekbaum, hvilken tyckes vara en ännu i tjenst varande rådman. Eger det grund, som står i Fablutidningen, så måste hans befattning i magistraten snart vara förbi, eller ock lärer väl tidningen komma till något rekonventionsansvar. — Uti Nya IVKermlands Tidning för i onsdags läses i anledning af underrättelserna om blodbadet i Neapel i medlet af maj följande reflexioner: Neapel är en af jordens herrligaste städer, en stad af palatser, — omkring fyrahuadratusen innevånare, — och likväl öfverlemnades denna stad af den infödde konungen åt sina legotruppers och pöbelns, d. Vv. s. de beryktade lazaron:-rnas plundring och förstöring!! Detta kungliga sätt att begagna segern är ett uppbyggligt motstycke till arbetarnes beteende vid deras seger under revolutionen i Paris; enär dessa sednare skyddade eganderätten, och på stället nedskjöto tjufvar som vilie plundra. — Vår kungliga Posttidning, som i skänkta extrablad genom tramställningen af händelserna i Paris velat qväfva möjliga republikanska sympatier här i landet, bör ej underlåta, att derjemte, såsom uppfriskande af kärleken till konungaväldet, fullständigt meddela berättelsen om tilldragelserna i Neapel; huru förtjente de soldater äro af ett rum i ärans tempel, som på detta sätt blindt ful!göra den krönta viljans strafftdomar på egna medborgare, och icke skona barnet i vaggan mer än föräldrarne., — En redan för längesedan afskedad officer, som bevistat 4842, 18143 och 18144 årens krig, har i Wermlands Tidning infört ett genmäle mot de anmärkningar, som i några tidningar förekommit mot åtskilliga officerares nyligen skedda afskedstagande. Vi införe här detta genmäle, som vi anse välgrundadt, och observera dervid, att Aftonbladet icke deltagit i det ifrågavarande klandret: Åtskilliga tidningar hafva skarpt klandrat de offficerare, som med anledning af det kongl. medgifvandet sökt och erhbållit afsked före regementernas uppbrott till det så kallade kriget. Denna kungliga erinran är ej den första, som under dylika förhållanden utgått till armeen. 4807 utgick och begagnades en sådan af flera officerare, ehuru Gustaf Adolf var i ständigt krigstillstånd mot Frankrike, och likaså 1841, då vi med hela det öfriga Europa hotades at ett allmänt krig, hvilket ock påföljande året kom till utbrott. Något klander mot dessa förhållanden hördes då ej af; men konungen och dess armå hade ej ännu kommit under tidningarnes sjelftagna förmynderskap. Vid denna tid var dock armåens befäl vida yngre än det vu varande. Då kunde man knappast uppsöka i rangrullan subalterner öfver 30 års ålder, nu finner mn mängden af dem närmare 40 och kaptenerna i allmänhet 50 å 60 år. Att draga i härnad med så ålderstigna officerare kunde ej lemna goda utsigter för krigets utgång. Tidningarnes klander, att de under fredens lugn i all maklighet dragit sina löneinkomster, är så mycket mer obehörigt, som det just är tidningarne, som predikat att krig nu mera vore omöjligt, hvilket ock utgjorde en nära nog allmän opinion, intill dess att den beprisade februari-revolutionen vände bladet om. När det hotande allmänna kriget slutar, ligger sannolikast i en långt aflägsen framtid, — och under sådana utsigter anse vi mera fosterländskt af så väl konungen som de afskedade, att låta ett befäl i sina kraftigaste år efterträda det alltför ålderstigna, af hvilket man hvarken kan vänta den stridslust eller den förmåga att uthärda krigets besvärligheter, som banat svenskarne vägen till de segrar, som vår historia med stolthet omtalar, äfven mot öfverlägsna fiender, under hjeltekonungarnes anförande. Vi äro öfvertygade, att Carl XII i sin kupgsal i det blå, (som Jönköpings-tidningen uttrycker sig), skall tänka lika godt om dessa gubbar, som ora sina gossar.n w——L