3 ett bref från Sala af den 3 Juni, skall Ek-
baum härvid betett sig på ett mindre rättrå-
digt sätt, och beskylles rent ut för falskt upp-
gjorda räkningar, till dess slutligen ojäfaktig
och nöjaktig upplysninvg i målet skall vunnits
derigenom, att ett gammalt qvitto af Ekbaum
å någon af de omtvistade posterna skall af en
händelse påträffats uppsmetadt på väggen hos
en fattig man, hvars tapeter utgjordes af ett
brokigt lappverk af uppklistrade tobakskardus-
stämplar och andra papperslappar. Vi hafve
nästan aldrig sett någon i allmänt tryck be-
mötas med tillvitelser, som gå så rakt på he-
der och ära, som denne Ekbaum, hvilken tyc-
kes vara en ännu i tjenst varande rådman. E-
ger det grund, som står i Fablutidningen, så
måste hans befattning i magistraten snart vara
förbi, eller ock lärer väl tidningen komma till
något rekonventionsansvar.
— Uti Nya IVKermlands Tidning för i
onsdags läses i anledning af underrättelserna
om blodbadet i Neapel i medlet af maj föl-
jande reflexioner:
Neapel är en af jordens herrligaste städer, en
stad af palatser, — omkring fyrahuadratusen inne-
vånare, — och likväl öfverlemnades denna stad af
den infödde konungen åt sina legotruppers och pö-
belns, d. Vv. s. de beryktade lazaron:-rnas plundring
och förstöring!! Detta kungliga sätt att begagna
segern är ett uppbyggligt motstycke till arbetarnes
beteende vid deras seger under revolutionen i Paris;
enär dessa sednare skyddade eganderätten, och på
stället nedskjöto tjufvar som vilie plundra. — Vår
kungliga Posttidning, som i skänkta extrablad ge-
nom tramställningen af händelserna i Paris velat
qväfva möjliga republikanska sympatier här i lan-
det, bör ej underlåta, att derjemte, såsom uppfri-
skande af kärleken till konungaväldet, fullständigt
meddela berättelsen om tilldragelserna i Neapel;
huru förtjente de soldater äro af ett rum i ärans
tempel, som på detta sätt blindt ful!göra den krönta
viljans strafftdomar på egna medborgare, och icke
skona barnet i vaggan mer än föräldrarne.,
— En redan för längesedan afskedad offi-
cer, som bevistat 4842, 18143 och 18144 årens
krig, har i Wermlands Tidning infört ett gen-
mäle mot de anmärkningar, som i några tid-
ningar förekommit mot åtskilliga officerares ny-
ligen skedda afskedstagande. Vi införe här
detta genmäle, som vi anse välgrundadt, och
observera dervid, att Aftonbladet icke deltagit
i det ifrågavarande klandret:
Åtskilliga tidningar hafva skarpt klandrat de of-
fficerare, som med anledning af det kongl. medgif-
vandet sökt och erhbållit afsked före regementernas
uppbrott till det så kallade kriget. Denna kungliga
erinran är ej den första, som under dylika förhål-
landen utgått till armeen. 4807 utgick och begag-
nades en sådan af flera officerare, ehuru Gustaf Adolf
var i ständigt krigstillstånd mot Frankrike, och li-
kaså 1841, då vi med hela det öfriga Europa hota-
des at ett allmänt krig, hvilket ock påföljande året
kom till utbrott. Något klander mot dessa förhål-
landen hördes då ej af; men konungen och dess
armå hade ej ännu kommit under tidningarnes sjelf-
tagna förmynderskap. Vid denna tid var dock ar-
måens befäl vida yngre än det vu varande. Då
kunde man knappast uppsöka i rangrullan subal-
terner öfver 30 års ålder, nu finner mn mängden
af dem närmare 40 och kaptenerna i allmänhet 50
å 60 år. Att draga i härnad med så ålderstigna
officerare kunde ej lemna goda utsigter för krigets
utgång. Tidningarnes klander, att de under fredens
lugn i all maklighet dragit sina löneinkomster, är
så mycket mer obehörigt, som det just är tidnin-
garne, som predikat att krig nu mera vore omöjligt,
hvilket ock utgjorde en nära nog allmän opinion,
intill dess att den beprisade februari-revolutionen
vände bladet om. När det hotande allmänna kriget
slutar, ligger sannolikast i en långt aflägsen framtid,
— och under sådana utsigter anse vi mera foster-
ländskt af så väl konungen som de afskedade, att
låta ett befäl i sina kraftigaste år efterträda det
alltför ålderstigna, af hvilket man hvarken kan vänta
den stridslust eller den förmåga att uthärda krigets
besvärligheter, som banat svenskarne vägen till de
segrar, som vår historia med stolthet omtalar, äfven
mot öfverlägsna fiender, under hjeltekonungarnes an-
förande. Vi äro öfvertygade, att Carl XII i sin
kupgsal i det blå, (som Jönköpings-tidningen ut-
trycker sig), skall tänka lika godt om dessa gubbar,
som ora sina gossar.n
w——L