AI VVULY FJVARMUS FEMMA Av MISSTRO SBRVTR AA BRYT
plan. Sedan hafva OÖsterrikarne dragit sig tillbaka
rtterligare, och stodo den 4 Juni under Mantuasl
kanoner. HEaltgt berättelser al öfverlöpare, rådde
stor brist i österrikiska hären. Peschieras öfver-
sång — som bekräftats — synes ingifvit Rsdetzky
den föresatsen att innesluta sig i Mantuxr; imedler-
uid höll han sig ännu decutsnföre vid Curtatone,
P:emonteserzsa ryckte deremot till Isola della Scala:
ör att afskära förbindelserna me!lan Mantua och
Verona. Vid framryckandet efter Österrikarne mot
Mantua, funno Piemonteserna slagfalten ötversådda
med lik; så många fallna funnos på ömse sidor, att
de fiandilga anförarne nödgades underhandla om
någre timmars vapeshvila för att begrafva sina döda. l.
På österrikiska sidan uppgifvas de till omkring 5000
man.
Konung Carl Albart har, efter dessa händelser,
gjort en mängd hbefordringar inom sin arme.
I en sednare rapport af den ö Juni, från hög-l.
qvåarteret Sanguinette, bekräftar marskalk Radeizky
sitt återtåg. Han säger sig hafva vunnit den öfver-
tygelsen, att hans rörelse förbi Maotua i fiendens
flank och rygg icke mera stiu!le svara emot hans
afsigt dermed; till följd hvaraf han beslutit att åter
närma sig Verona. -
Det är förut berättadt, att Peschiera kapitulerada
den 30 Maj, kl. 11 om natten. När kapitulationen
var afslutad, intågade några italtenska officerare med
ett kompani artilleri och ett kompani sxarpskyttar
af 13:e regementet, g:nom Veronsporten; tidigt föl-!
jande morgon inryckte hela 43:e regerfentet, jemte
parmesanska beväringskåren. Middagstidan samma
dag tågade österrixisza besättningen, bestående af
1600 kroater, ut genom Bresciaporten. Sina vapen,
som da medförde, nedlade de utanför staden, i her-
tgens af Genua närvaro, på flodstranzsen. Endast
officerarna hade fått tillåtelse att bahålla sina vär-
jor. Under god bevakning fortsattes tåget till De-
ssnzano och vidare till Brescia. Bland kapitulations-
vilkoren förekommer, att basättniogen skulla från
Ancona skeppas t:ll Zagna i Kroatien; och att ge-
menskapen siulle vid landningen der återfå sinsj
vapan.
Milanos tidning för den 3 Juni har ett bref ifrån
Rom, enligt hvilxet Pius IX skall hafva låfvat Gio-
berti att sjelf i Milano kröna Carl Albert med sen
bekanta Italienska jarnkronan. I sin tidning Fol-
kets Italien har Mazzni deremot en uppmaning
till Carl Albert att blifva Italienska Republikens
förste president.
Stciliansta parlamentat har den 21 Maj beslutat,
att begge kamrarne, den exekutiva myndigheten,
te förnämsta embaismännen, nationa!gardet, armen
och flottan skulle avlägga 3 dagars sorg i anledning li
af händelserna i Neapel, och att förböner skulla
hållas i alla kyrkor på ön för Neapels förlossning
ar sin tyranns händer,. Den 24 bemyndigade par-
amentet den verkställande makten, att leda ett fri-
skaretåg till Neape! samt förse det med gevär och
ammunition.
Bland de sällsamma ryktena från Neapel lärer det
nedannämnda, meaddeladt i Augsburger Alige:elne
Leitung för den 9, ändå icke få förbigås, oaktadt
samma tidning för den 140 säger sig icke då hafva
fått bekräftelsa derpå och ej anser källan tillforlit-
ig:
Bulletin från Bergamo. Den ö Juni, kl. 9 f. m.
I detta ögonblick anländer ifrån lägret den under-
rättelsen, att det, enligt ett officielt bref från prins
Eugene af Savoyen och utrikesministern Pareto,
skall vara visst, att Bourbonen af Neapel och hans
förstfödde son äro högtidligen halshugzggna.
Öfver ett uppror i Neepolitanska landsorterna
förekomma endast förvirrad2 berättelser med dagens
tidningar, men likväl så vida sammanstämmande,
att något tvifvel svårligen kan komma i fråga om
upprorets verklighet. I provinsen Basilicata har bil-
dat sig en provisorisk styrelse, understödd af en in-
surgentarme om 42,000 man. Under tiden säges
den emot Österrike afsinda armåen i öfra Italien
spala en bedröflig roll. An vägrar den att gåöfver
Po och anträder ett återtåg, än låter den sitt befäl
förmå sig att rycka vidare norr ut. Bologna och
Ferara stängde sina portar när den nalkades; i Ra-
venna uppreste man barrikader och ringde i storm-
klockan då två neapolitanska bataljoner ville rycka
in dit. Dessa hotade med kanoner; men om hotet
blef verkställt visste man icke ännu.
Den 6 Juni var stort larm i Triest, i anledning
af ett förmodadt anfall från en italienskz flotta. Om
dea var sardinsk eller neapolitansk, eller en af begge
förenad, förmäler ej berättelsen. Med italienska
amiralens samtycke hade ångfartyget Imperatrice
blifvit expadieradt till Levanten, men åte:kom nyss-
nämnde dag kl. half sju på aftonen, med en protest
af kontreamiralen Albini, af innehåll att han icke
ansåg Triest för handelsstad utan för en krigsplats.
Då hela flottan, 13 sezel stark, vid samma tid åter
nalkades staden på skotthåll, så gåfvo de i hamnen
liggande österrikiska krigsekeppan signaler med flera
kanonskott, hvarefter kasteliet lossade larmkanonerna
kl. 7. Kl. half 8 var hela garnisonsn, jamte na-
t:onalgardet, under vapen, kanoner och rakettbatte-
eler utförda och vakterna fördubblade, till fiendens
emottagande. Ett af dess ångskepp hade kommit
staden mycket nära!, då engelska krigsångfartyget
Terrible gaf en signal, hvilken lärer tagits för an-
fallstecken; ty nu öppnades elden från fem harn-
batterier, med kulor af grof kaliber, hvaraf två fi-
endtliga ångskepp skadades, äfvensom ett romerskt
köpmansskepp, som oförsigtigt lade ut att afsegla
under striden. Imedlertid lossade den fiendtliga
flottan icke något enda skott, utan drog sig bloit
undan ur kanonhåll; och dermed tog bestörtningen
slut.
Enligt bre? från Triest at den 9 Juni, hade två
ångfartyg, hörande till sardinska flottan, åter nal-
kats staden om aftonen d n 8, men genom elden
från batteriet S:t Andreas nödgats draga sig tillba-
ka. Imedlertid låg fisndtliga flottan qvar isin förra
ställning om morgonen den 9; den hade borttagit ö
österrikiska kustfartyg (Trabacolli).
SLA VISKA ORTERNA.
Den ö Juni begynte Slavernas kongress i Prag
sina öfverläggningar. De första, som ännu icke voro
slutade, angingo ett manifest, som skulle utfärdas
till Europas folk, angående alla nationaliteters jemn-
lika sjelfständighetsrätt.
DONAUFURSTENDÖMENA.
Pesth den 28 Maj. För några dagar sedan in-
rapporterades till styrelsen härstädes, att koleran
utbrutit i Walakiet, nemligen i Galacz och Braila.
Till en början var den föga härjande, emedan den
i Galacz hade på 8 dagar icke bortryckt mer än 8
menniskor bland en folkmängd af 40,000. Regerin-
gen har af försigtighet ditsändt läkare, för att ob-
servera sjukdomens förlopp.
POLEN.
Posen d. 6 Juni. Rustningarne hafva under sed-
naste tiden antagit en karaktär, som bekräftar att
de icke kunna vara annat än riktade mot Ryssland,
hvars truppkoncentrering, trots alla lugnande för-
säkringar, Dblifver allt mera storartad och hotande.
På Posens befästande arbetas till och med om sön-
dagarna. Afven flera punkter vid ryskpolska grän-
sen, såsom t. ex. Skalmierzice och Strzalkowo blifva
bofästade. Staden fortfer att vara tillsluten, till
stort mehn för trafikerande och stadens öfriga in-