AI VVULY FJVARMUS FEMMA Av MISSTRO SBRVTR AA BRYT plan. Sedan hafva OÖsterrikarne dragit sig tillbaka rtterligare, och stodo den 4 Juni under Mantuasl kanoner. HEaltgt berättelser al öfverlöpare, rådde stor brist i österrikiska hären. Peschieras öfversång — som bekräftats — synes ingifvit Rsdetzky den föresatsen att innesluta sig i Mantuxr; imedleruid höll han sig ännu decutsnföre vid Curtatone, P:emonteserzsa ryckte deremot till Isola della Scala: ör att afskära förbindelserna me!lan Mantua och Verona. Vid framryckandet efter Österrikarne mot Mantua, funno Piemonteserna slagfalten ötversådda med lik; så många fallna funnos på ömse sidor, att de fiandilga anförarne nödgades underhandla om någre timmars vapeshvila för att begrafva sina döda. l. På österrikiska sidan uppgifvas de till omkring 5000 man. Konung Carl Albart har, efter dessa händelser, gjort en mängd hbefordringar inom sin arme. I en sednare rapport af den ö Juni, från hög-l. qvåarteret Sanguinette, bekräftar marskalk Radeizky sitt återtåg. Han säger sig hafva vunnit den öfvertygelsen, att hans rörelse förbi Maotua i fiendens flank och rygg icke mera stiu!le svara emot hans afsigt dermed; till följd hvaraf han beslutit att åter närma sig Verona. Det är förut berättadt, att Peschiera kapitulerada den 30 Maj, kl. 11 om natten. När kapitulationen var afslutad, intågade några italtenska officerare med ett kompani artilleri och ett kompani sxarpskyttar af 13:e regementet, g:nom Veronsporten; tidigt föl-! jande morgon inryckte hela 43:e regerfentet, jemte parmesanska beväringskåren. Middagstidan samma dag tågade österrixisza besättningen, bestående af 1600 kroater, ut genom Bresciaporten. Sina vapen, som da medförde, nedlade de utanför staden, i hertgens af Genua närvaro, på flodstranzsen. Endast officerarna hade fått tillåtelse att bahålla sina värjor. Under god bevakning fortsattes tåget till Dessnzano och vidare till Brescia. Bland kapitulationsvilkoren förekommer, att basättniogen skulla från Ancona skeppas t:ll Zagna i Kroatien; och att gemenskapen siulle vid landningen der återfå sinsj vapan. Milanos tidning för den 3 Juni har ett bref ifrån Rom, enligt hvilxet Pius IX skall hafva låfvat Gioberti att sjelf i Milano kröna Carl Albert med sen bekanta Italienska jarnkronan. I sin tidning Folkets Italien har Mazzni deremot en uppmaning till Carl Albert att blifva Italienska Republikens förste president. Stciliansta parlamentat har den 21 Maj beslutat, att begge kamrarne, den exekutiva myndigheten, te förnämsta embaismännen, nationa!gardet, armen och flottan skulle avlägga 3 dagars sorg i anledning li af händelserna i Neapel, och att förböner skulla hållas i alla kyrkor på ön för Neapels förlossning ar sin tyranns händer,. Den 24 bemyndigade paramentet den verkställande makten, att leda ett friskaretåg till Neape! samt förse det med gevär och ammunition. Bland de sällsamma ryktena från Neapel lärer det nedannämnda, meaddeladt i Augsburger Alige:elne Leitung för den 9, ändå icke få förbigås, oaktadt samma tidning för den 140 säger sig icke då hafva fått bekräftelsa derpå och ej anser källan tillforlitig: Bulletin från Bergamo. Den ö Juni, kl. 9 f. m. I detta ögonblick anländer ifrån lägret den underrättelsen, att det, enligt ett officielt bref från prins Eugene af Savoyen och utrikesministern Pareto, skall vara visst, att Bourbonen af Neapel och hans förstfödde son äro högtidligen halshugzggna. Öfver ett uppror i Neepolitanska landsorterna förekomma endast förvirrad2 berättelser med dagens tidningar, men likväl så vida sammanstämmande, att något tvifvel svårligen kan komma i fråga om upprorets verklighet. I provinsen Basilicata har bildat sig en provisorisk styrelse, understödd af en insurgentarme om 42,000 man. Under tiden säges den emot Österrike afsinda armåen i öfra Italien spala en bedröflig roll. An vägrar den att gåöfver Po och anträder ett återtåg, än låter den sitt befäl förmå sig att rycka vidare norr ut. Bologna och Ferara stängde sina portar när den nalkades; i Ravenna uppreste man barrikader och ringde i stormklockan då två neapolitanska bataljoner ville rycka in dit. Dessa hotade med kanoner; men om hotet blef verkställt visste man icke ännu. Den 6 Juni var stort larm i Triest, i anledning af ett förmodadt anfall från en italienskz flotta. Om dea var sardinsk eller neapolitansk, eller en af begge förenad, förmäler ej berättelsen. Med italienska amiralens samtycke hade ångfartyget Imperatrice blifvit expadieradt till Levanten, men åte:kom nyssnämnde dag kl. half sju på aftonen, med en protest af kontreamiralen Albini, af innehåll att han icke ansåg Triest för handelsstad utan för en krigsplats. Då hela flottan, 13 sezel stark, vid samma tid åter nalkades staden på skotthåll, så gåfvo de i hamnen liggande österrikiska krigsekeppan signaler med flera kanonskott, hvarefter kasteliet lossade larmkanonerna kl. 7. Kl. half 8 var hela garnisonsn, jamte nat:onalgardet, under vapen, kanoner och rakettbatteeler utförda och vakterna fördubblade, till fiendens emottagande. Ett af dess ångskepp hade kommit staden mycket nära!, då engelska krigsångfartyget Terrible gaf en signal, hvilken lärer tagits för anfallstecken; ty nu öppnades elden från fem harnbatterier, med kulor af grof kaliber, hvaraf två fiendtliga ångskepp skadades, äfvensom ett romerskt köpmansskepp, som oförsigtigt lade ut att afsegla under striden. Imedlertid lossade den fiendtliga flottan icke något enda skott, utan drog sig bloit undan ur kanonhåll; och dermed tog bestörtningen slut. Enligt bre? från Triest at den 9 Juni, hade två ångfartyg, hörande till sardinska flottan, åter nalkats staden om aftonen d n 8, men genom elden från batteriet S:t Andreas nödgats draga sig tillbaka. Imedlertid låg fisndtliga flottan qvar isin förra ställning om morgonen den 9; den hade borttagit ö österrikiska kustfartyg (Trabacolli). SLA VISKA ORTERNA. Den ö Juni begynte Slavernas kongress i Prag sina öfverläggningar. De första, som ännu icke voro slutade, angingo ett manifest, som skulle utfärdas till Europas folk, angående alla nationaliteters jemnlika sjelfständighetsrätt. DONAUFURSTENDÖMENA. Pesth den 28 Maj. För några dagar sedan inrapporterades till styrelsen härstädes, att koleran utbrutit i Walakiet, nemligen i Galacz och Braila. Till en början var den föga härjande, emedan den i Galacz hade på 8 dagar icke bortryckt mer än 8 menniskor bland en folkmängd af 40,000. Regeringen har af försigtighet ditsändt läkare, för att observera sjukdomens förlopp. POLEN. Posen d. 6 Juni. Rustningarne hafva under sednaste tiden antagit en karaktär, som bekräftar att de icke kunna vara annat än riktade mot Ryssland, hvars truppkoncentrering, trots alla lugnande försäkringar, Dblifver allt mera storartad och hotande. På Posens befästande arbetas till och med om söndagarna. Afven flera punkter vid ryskpolska gränsen, såsom t. ex. Skalmierzice och Strzalkowo blifva bofästade. Staden fortfer att vara tillsluten, till stort mehn för trafikerande och stadens öfriga in