Mt bringa frågan till stut och gånom eit öppet er-
bjudaase till medverkan i förlikoimgsåtgårserna gjort
den elisr dem iaför nationen ansvariga, som undan-
Arager vitt biträde eller endast gjorde motstånd emot
Saken; så hade represeatationsråsan befunn:t sig på
en -heli anaan plan än den nu står. En eller annan
Vecka .mer hade kanhända åtgått för förslagets ut-
arbetande. Regeringen hade måst komma emellan
Med sitt afgörande. der intressana icke velat låta
försona sig. När justitisministern träd1e inom stån-
Aernas trösklar med sin just icke så låtta börda un-
:der armen, så hade hvar och en kunnat progositio-
nen utan::ll. Detta kan synas vara stora olåganhe
ker. Mean det hade blifvit påkostarde nog för stän-
derna att säga nej en dag till ett förslag, som så
inför npattonans ögon och icka i kammaren blifvit
beslutad: ; och hade ett sådant naj likväl framkom-
Mit, så bada regeringen kuanat emottaga det utan
-Apsvar, om också icke utan bekymmer.
För mia del har jag utarbetat och båller här i
handen et dstaljoradt forslag till aiternativ 1 vissa
delar emot den kongl. propositionen. Grundsatsen
är al!mänsa val med lika rösträtt för bvar och en,
Kkoncessiona.r är inrymmanie af de fyra riksstånden
2ill ev: miadre antal. Nåsra och fyratio af rege-
tingens paragrafer skulle, hufvudsakligen genom val-
gättets försnklaode, alldeles utgå. Jag hads ämnat
anhålla 02 proposton på en derhän lydande det
högv. Stindats gemensamma tanke att detta förslag
borde såsom atteraativ bliva hvilande till nästa
riksdag, för att till antagande eller förkastande fö-
fTekomma endast i det fall, att Kongl. Maj:ts förslag
till ny riksdagsordning m. m. icke blefva af Rikets
BStänder anzagst. Men då hr talmannen redan till-
kännag:f7:it sig icke kunna annan proposition fram:
ställa är den som åsyftar det nu ifrågavaranse förslagets
hvilande och enär ingea sannolikhet usder närvarande
omständigh-ter är för handen, att ett altarnativ, huru-
dant det måtte lyda, skulle kunna bringas til! för-
stärkt Koastitutiorsutsrott, måste jag mig derafter fo-
gö, utan att söka sätta sakerna på spatsen. Min enskilda
mening vill jag dock icke förneka att alternativa
förslags framlåggande som äfven före detta egt rum,
är fullkomigen grundlagsenligt och att för de kongl.
ropositionerna i detta hänseende icke är något un-
Jantag. 81 S Reg.form. är i den delen tydlig att
:en-kong!. propasition, som konstitutioasutskottet till-
styrkt, är med detsamma hvilande. Men detta hin-
drar icke att ju 56 Reg.form. äfven behåller sin
gällanda kraft. 56 S Rag.form. innehåller utförli-
gare föraskrifter buru förhållag må när konstitu-
tionsutskott tillstyrkt ett rageriugens förslag. Stän-
derna ega rätt att öfverlägga om utskottets yttrande,
att besluta, hvart stånd för sig, en gemensam tanke
med an:edning derutaf, att remittera dessa gemen-
samma tansar till utskottet, att få dem från utekot-
tet tilibasta sammanjemkade e!ler ock i oförenliga
delar föreslagna till afgörande af förstärkt ut kott,
ch resultatet af dessa åtgärder biir då ewt utlåtande
som nästa riksdag skall förekomma tiil antagande
eller förkastande. Det skall vara angenämt att få
weta hvilken förnuftig mening detta skell hafva, om
icke den att ständerna ega besluta alternativer, om
de så för godt anse. Det är möjligt att man icke
har tänzt något sådant 4812, när man föreslog den
56 6:s nu varande lydelse; men har man icke tänkt
detta och icze velat göra 81 om intet, så är det
Ä sanning svårt att veta hvad man tänkte den ti-
den. Onektigt är att:om en lag kan få en förnuf-
tig mening, så är man skyldig att ge den en så-
dan. Det hade varit väl om ständerna genom ett
alternativs framläggande hade visat nationen sin
allvarliga vilja att efterkomma så högt och så länge
attalade össiningar. Jag fritager mig från ansva-
get för den utgång ssken pu sannolikt erhåller.
