erhalllt vore forsta alDULalnIitllgon fVEIGIIVI FAM 00 års slut, men huru kunna betala detta, då hamnen 1 anseende till sin bristfällighet ej får några intrader? Det vore skäl att här bifalla, i annat fall finge någon lof att väcka motion om anstånd med lånets inbetalning. Dessutom vore Cimbritshamn en ort, dit fartyg skulle söka in under stormar och der betydlig rörelse en gång kunde förväntas. — Strindlund ansåg skäligt att heldre lemna understöd åt gamla, än åt nya byggnader; men då staten ej utan ny skuld kunde anskaffa medel härtill, vore det bäst att bifalla punkten. — Per Nilsson instämde med Ola Månsson, ty så stora tillgångar borde kunna finnas, att de räckte till Cimbritshamns undsättning. De arbeten staten uppmuntrat till en början, borde ej öfvergifvas under deras fortsättning. — Andreas Bengtsson fann riksgäldskontoret redan stå i skuld af omkring 288000 rdr, så att det vore omöjligt att vidare anskaffa medel. Cimbritshamn har förut haft lån; det borde derföre söka hjelpa sig sjelft hädanefter. — Per Matsson yrkade bifall. Hösn hade sjelf väckt motion om endast 2000 rdrs hjelp till ett nödvändigt föremål, men fått afslag. Här funnes ej giltigare skäl. — Erik Persson från Gefleborgs lån yttrade sig vilja bifalla. — Sven Isaksson såg ingen utväg, vid kännedom om den brist som råder inom riksgäldskontoret. Men kunde endast vänta sig ny beskattning. Bevillningsutskottet hade i dagens sammankomst fått besluta om en ny skatt af 2 millioner, emedan andra tillgångar ej kunnat erhållas. — Ola Månsson erkände att Cimbritshamn fått lån, men man borde betänka hvarföre det nu sökte hjelp: en olycksbändelse, en svår storm hade tillintetgjort långa tiders arbete. Mitte man komma ihåg i huru många år denna stad fått lida förluster genom hafvets obehindrade våldsamhet. Finnas inga tillgångar vidare, sådant finge upplysas om ståndet ej motsatte sig en återremiss. — Jöns Jönsson från Skåne instämde. — Petter Jönsson anmärkte, att om Ola Månsson sett igenom utlåtandet, skulle han funnit den upplysning att inga medel vore att tillgå. Då samme talare dessutom ej kunnat uppge någon ny tillgång, blefve utskottet tvunget att än en gång afslå. — Ola Månsson hade noga läst betänkandet, men fann ej hur tillgångar till beviljade lån skulle kunna erhållas, då bifall till detta lilla anslag vore så omöjligt. — Andreas Bengtsson ansåg Cimbritshamn kunna, liksom riksgäldskontoret, annonsera om låns erhållande, och på samma vilkor. Men saken vore den: man vill alltid ha lån utan räntor af riksgäldskontoret, som sjelft får låna och dertill betala ganska hög ränta. Votering begärdes och utföll med 67 röster för bifall, emot 12. Ola Månsson reserverade sig, emedan han ej ansåg staten värdigt att låta ett arbete förfaras, hvarpå den förut kostat så många medel. För Westerås hamn hade utskottet tillstyrkt ett anslag af 20000 rdr. Östman trodde bifall härtill vid närvarande förhållanden ej kunna lemnas. Styrelsen öfver vägoch vattenbyggnader hade föresla-: git 13000 rdr, men utskottet gått än längre. Punkten borde återremitteras. Härmed förenade sig Strindlund, Petter Jönsson, Sandstedt, Jöns Jönsson, Jöns Månsson m. fl. — Ola Månsson ansåg tillgångar ej finnas och yrkade återremiss, biträdd af Nils Andersson m. fl. Likaså Andreas Bengtsson, Eaim Larsson, Per Nilsson, Appelqvist och Sven Isaksson, alla åberopande bristen på medel, samt bristen på konseqvens inom utskottet. Petter Persson i Ädelforss bestred anslaget helt och hållet. — Återremitterades. Utskottet hade afstyrkt begärdt anslag till en kanal mellan sjöarne Norra Barken och Wäsman. Ge-—Pn AA mm -—-—D 4 VD VA N AA AA OL a p-— a mio AA m S s j zelius önskade återremiss härå. Strindlund kundel mindre bifalla den begärda enorma summan, som blefve blott till några få individyers fördel. Liss Iars Olsson ville bifalla. Det vore blott bruksintresse som regerat härvidlag. Kanalen skulle möjligtv!s tjena till att få en mängd sjelfständiga bönder till torpare under bruken. — Vice talman Nils Persson och Appelqvist talade för bifall. — Bifölls. Gezelius reserverade sig. Angående det tillstyrkta anslaget till jernväg mellan Sjöändan och Christinehamn uppstod en vidlyftig diskussion. Per Nilsson ville ej bestrida nyttan af jernvägar, men yrkade återremiss på grund af bristande tillgångar. — Rutberg yttrade att om bolaget hade begart en mindre summa, skulle utskottet afslagit den, eftersersom det nu synes bafva tagit till princip att blott bifalla stora summor. — Östman trodde jernvägar visst vara nyttiga, men Sveriges många kanaler borde vara nog. — Anders Johansson från Wermland talade för bifall. Den inre trafiken skulle vinna betydligt, serdeles bergslagernes. — Ola Persson från Blekinge utvecklade 1 ett intressant anförande sina motiver för afslag härå. De penningar, som nu användas till ett nationalmuseum utan ritning eller plan, till onödiga förändringar i militärväg, till förstärkning af Stockholms garnison, till krig mot Tyskland m. m., borde bättre kunna nedläggas i odlingar, vattenaftappningar och vägförbättringar med flera, för Sverige verkligt nyttiga företag. — Petter Jönsson yttrade att den beviljade summan vore ett intet emot bolagets behof; man ville blott försöka få ståndet att erkänna principen af jernvägar, — men derifrån borde man be Gud bevara sig! — Christen Andersson begärde återremiss och anförde exemplet af jernbanan melJan Köpenhamn och Roskild, hvilken började med stora auspicier på god tr.fik och slutade med att lemna 2 procent. På våra nuvarande vägar går det nog — långsamt men säkert. — Vice talmannen Nils Persson anförde det bedröfliga exemplet af statens bidrag till Hjelmare kanal. — Anders Andersson från Skaraborgs län upplyste att här blott vore fråga om en railväg, der vagnarne dragas af krea: tur. Nyttan för Christinehamn och Filipstads bergslag vore obestridlig. Tal. fruktade ej att lånet icke skulle återfås, men måste yrka återremiss endast a! brist på tillgångar från statens sida. Bengt Gudmundsson ansåg bolaget böra söka lån i Wermlands bank. Rutberg kände ej bolaget och ansåg orätt att låna pengar åt den man ej känner. — För återremiss talade dessutom Erik Persson, Efraim Larsson, Appelqvist, Strindlund, Ola Månsson m. fl. — Återremitterades. Tillstyrkte bidrag till Christinebamns och Wadstena hamnbyggnader återremitterades, det sednare efter någon diskussion, dervid Anders Gustafsson från Östergöthland, Johannes Andersson från Ska raborgs län och Anders Persson från Örebro fram: drogo åtskilliga skäl för bifall. frige delar af utlåtandet biföllos, hvarvid Pe Pålsson från Skåne reserverade sig emot afslaget i bidrag till Engelholms hamn. LITTERATUR.