RIKSDAGEN. RIDDARHUSETS NUVARANDE SAMMANSATTNING, FÖRKASTAD AF RIDDERSKAPET OCH ADELN. Frih. C O. PALMSFTJERNA väckte vid riksdagens början en motion om en sådan förändring i Ridderskapet och Adelns representationsritt, att denna hädanefter, med upphörands af sjelfskrifvenbeten för ättemän, skulle blifva beroende af vissa qvalifikationer. Motionen, remitterad till Riddarhusutskottet, underkändes af detta. En af dess ledamöter, landshöfdingen grefve Frölich, ingaf då ett på samma grunder, som frib. Palmstjernas, hvilande förslag, hvilket vann så mycket bifall inom utskottet, att det vid anställd votering föll med blott 4 rösts minoritet. Da deruti intagna qvalifikationer för resentationsrättens utöfvande voro: att hafva tagit gradualexamen vid akademi eller officersexamean eller att ega fastighet i stad eller å landet, med minst 5000 rdr taxeringsvärde, eller innehafva tjenst med kongl. fullmakt eller vara anställd i konungens kansli, rikets kollegier eller något af Rikets Ständers verk. Sent i går afton föredrogs Riddarhusutskottets afstyrkande betänkande i detta ämne. Sedan frib. Palmstjarnå förklarat att ban vore nöjd med de modifikationer, grefve Frölich gjort i hans förslag, men Önskat att utlåtandet måtte återremitteras till vinnande af ytterligare uppmärksamhet, begärdes ordet af statsrådet Hr GYNTHER, som yttrade ungefar följande: När ett förslag till nationalrepresentationens ombildning hvilar på Ridderskapet och Adelns bord, är det olämpligt att vidtaga ändringar i den gällande representationsformea. Visserligen har hr von Hartmansdorff gifvit det nämnda förslaget en dopattest, hvaruti han förklarat det vara ett fult och vanskapligt barn, som ej ens dess föräldrar vore belåtne med, och som faddrarne ej ville kännas vid, samt att ban derför mer velat omhulda syskonet, som uppammats inom Konstitutionsutskottet. fen det torde ursäktas mig, om jag i min nuvarande ställning ej är af samma tanke som hr von H. Det händer att ett barn, som är fult vid det första och hastiga påseendet, kan, om det får växa till sig, blifva omtyckt af sjelfva faddrarne. I allt fall tror jag att det alltid kan jemföras med ået af hr von H. speciellt rekommenderade örslaget. I afseende på grefve Frölichs förslag yttrade hr Gyather, att då grunden för Adelns deltagande i riksförhandlingarne såsom särskildt stånd eller klass är adelskapet, så vore census eller andra tillfälliga bestämmelser ett upphäfvande af principen. Frih. TERSMEDEN tackad2 frih. Palmstjerna för det han velat rensa riddarhuset, som nu är alltför talrikt. Men försöken att göra ändring skulle stranda mot dena allmänna opinionen. Man hade nyligen sett ett förslag utgå från regeringen — från konungea —, som blifvit hvilande på Rikets Ständers bord och der rum ej är beredt för Ridderskapet och Adeln såsom särskildt stånd. Derföre, och under verldens nuvarande förhållanden vore det icke skäl att göra små ändringar i A4delns representationsform. Ar den god, så må man låta den bestå och derför försvara den till det y.tersta; är den det icke, så må den förfalla. Allt annat vore fåfängt. Det är för sent, tillade tal., att söka göra en förbättring af vårt Ridderhus.n Grefve FRÖLICH ansåg den tron för ett misstag, att det hvilande representationsförslaget hade gemeaskap med det förevarande. Skillnaden är, att det hvilande ej kan träda i verksamhet förrän eter nästa riksdag, men denna förändring redan vid nästa. Det blefva således fördelaktigt för befrämjandet af en förbättrad representation, att riddarhuset blefve bättre organiseradt, än det nu är. Att uppskjuta tjenar till intet. H: v. HARTMANSDORFF förklarade att han icke uttryckt ogillande af det särskilta förslag, som uppgjorts inom Konstitutionsutskottet, utan blott instämt i de konservatives reservation. Hr LAGERHEIM (landshöfding) biföll grefve Frölichs förslag, ej såsom ett fåfängt försök att uppehålla sjel!skrifvenheten, som med skäl är utdömd af den allmänna opinionen, ej af afseende på det hvilande representationsförslaget, utan för Ade!ns egen värdighet. Rätten att öfverlägga om rikets angelägenheter borde vara förbehållen sådana, som äro den värdiga. Det vore ej säkert att det hvilande förslaget blefve birallet vid nästa riksdag; saken vore då uppskjuten för flera år till mehn för adelns egen värdighet. Då måtte likaväl ett förnuftigt organiseradt riddarhus finnas, som ett sådant som det nuvarande, der hvar och en kan komma in. Friherre TERSMEDEN trodde att adeln under sekler bibhållit sin värdighet. Historien visar huru den deltagit i riksdagarnes förhandlingar. Låtom oss, såsom stånd, falla såsom vi lefvat. Lappningar hjelpa ej. Låtom oss sammangjuta oss med det öfriga folket. Representationssättet må bli hur som helst; men som det är kan det icke fortfara. Dödsdomen öfver adeln, såsom stånd, är oåterkalleligen fälld och dess verkställighet kan blott dröja ett eller annat år. Tron j,.M. H. att, om vi reorganisera oss till nästa riksdag, vi kunne hindra representationsreformens framgång, hindra oss från att bli sammangjutna med det öfriga folket? Jag önskar att Ridderskapet och Adeln ej måtte vidtaga någon åtgärd, som allmänna opinionen ej skulle anse med beundran, utan snarare tvärtom.p Hr: PRINTZENSKÖLD yttrade att man icke kunde vänta att få höra annat af den som, likt frih. Tersmeden, i reformsällskaper uppträdt på sidan om grundlagen samt förkastat sjeifskrifvenheten och ståndsfördelningen. Den allmänna opinionen betydde ingenting. Den uppträdde blott i tidningarne, som kalla sig vi, likt regeringen, under det deras redaktörer sitta i sina kamrar och skrifva sina artiklar. Men går man ut i landet, så får man höra annat. — Det af grafve Frölich väckta förslaget innehölle åtskilliga för stora restriktioner; men om dessa upphäfdes och förslaget sadan antoges, skulle personer blifva uteslutne från Riddarhuset, som ej lämpligen böra hafva inträde der. Tal trodde icte att dödsdomen öfver adeln såsom stånd vore fälld, oaktadt reformsällskaperna. Hr BRAKEL sökte visa att adeln är nödig för lagarnes helgd; den värnar mot konungamaktens ingrepp 1 folkets rättigheter och mot sjelfsvå!ldet om friheten skulle vilja uraria. — Adelns existens såsom stånd hvilade ej på sjelfstrifvenhetens princip; denna sjaifskrifvenhet fanns icke förr än 4809. Under Gu