RIKSDAGEN.
RIDDARHUSETS NUVARANDE SAMMANSATT-
NING, FÖRKASTAD AF RIDDERSKAPET
OCH ADELN.
Frih. C O. PALMSFTJERNA väckte vid riksda-
gens början en motion om en sådan förändring i
Ridderskapet och Adelns representationsritt, att denna
hädanefter, med upphörands af sjelfskrifvenbeten för
ättemän, skulle blifva beroende af vissa qvalifikatio-
ner. Motionen, remitterad till Riddarhusutskottet,
underkändes af detta. En af dess ledamöter, lands-
höfdingen grefve Frölich, ingaf då ett på samma
grunder, som frib. Palmstjernas, hvilande förslag,
hvilket vann så mycket bifall inom utskottet, att
det vid anställd votering föll med blott 4 rösts mi-
noritet. Da deruti intagna qvalifikationer för re-
sentationsrättens utöfvande voro: att hafva tagit gra-
dualexamen vid akademi eller officersexamean eller att
ega fastighet i stad eller å landet, med minst 5000
rdr taxeringsvärde, eller innehafva tjenst med kongl.
fullmakt eller vara anställd i konungens kansli, ri-
kets kollegier eller något af Rikets Ständers verk.
Sent i går afton föredrogs Riddarhusutskottets af-
styrkande betänkande i detta ämne. Sedan frib.
Palmstjarnå förklarat att ban vore nöjd med de mo-
difikationer, grefve Frölich gjort i hans förslag, men
Önskat att utlåtandet måtte återremitteras till vin-
nande af ytterligare uppmärksamhet, begärdes ordet
af statsrådet
Hr GYNTHER, som yttrade ungefar följande:
När ett förslag till nationalrepresentationens ombild-
ning hvilar på Ridderskapet och Adelns bord, är
det olämpligt att vidtaga ändringar i den gällande
representationsformea. Visserligen har hr von Hart-
mansdorff gifvit det nämnda förslaget en dopattest,
hvaruti han förklarat det vara ett fult och vanskap-
ligt barn, som ej ens dess föräldrar vore belåtne med,
och som faddrarne ej ville kännas vid, samt att ban
derför mer velat omhulda syskonet, som uppammats
inom Konstitutionsutskottet. fen det torde ursäk-
tas mig, om jag i min nuvarande ställning ej är af
samma tanke som hr von H. Det händer att ett
barn, som är fult vid det första och hastiga påseen-
det, kan, om det får växa till sig, blifva omtyckt af
sjelfva faddrarne. I allt fall tror jag att det alltid
kan jemföras med ået af hr von H. speciellt re-
kommenderade örslaget.
I afseende på grefve Frölichs förslag yttrade hr
Gyather, att då grunden för Adelns deltagande i
riksförhandlingarne såsom särskildt stånd eller klass
är adelskapet, så vore census eller andra tillfälliga
bestämmelser ett upphäfvande af principen.
Frih. TERSMEDEN tackad2 frih. Palmstjerna för
det han velat rensa riddarhuset, som nu är alltför
talrikt. Men försöken att göra ändring skulle stranda
mot dena allmänna opinionen. Man hade nyligen
sett ett förslag utgå från regeringen — från konun-
gea —, som blifvit hvilande på Rikets Ständers bord
och der rum ej är beredt för Ridderskapet och Adeln
såsom särskildt stånd. Derföre, och under verldens nu-
varande förhållanden vore det icke skäl att göra små
ändringar i A4delns representationsform. Ar den
god, så må man låta den bestå och derför försvara
den till det y.tersta; är den det icke, så må den
förfalla. Allt annat vore fåfängt. Det är för sent,
tillade tal., att söka göra en förbättring af vårt
Ridderhus.n
Grefve FRÖLICH ansåg den tron för ett misstag,
att det hvilande representationsförslaget hade ge-
measkap med det förevarande. Skillnaden är, att
det hvilande ej kan träda i verksamhet förrän eter
nästa riksdag, men denna förändring redan vid nä-
sta. Det blefva således fördelaktigt för befrämjan-
det af en förbättrad representation, att riddarhuset
blefve bättre organiseradt, än det nu är. Att upp-
skjuta tjenar till intet.
H: v. HARTMANSDORFF förklarade att han
icke uttryckt ogillande af det särskilta förslag, som
uppgjorts inom Konstitutionsutskottet, utan blott in-
stämt i de konservatives reservation.
Hr LAGERHEIM (landshöfding) biföll grefve Frö-
lichs förslag, ej såsom ett fåfängt försök att uppe-
hålla sjel!skrifvenheten, som med skäl är utdömd af
den allmänna opinionen, ej af afseende på det hvi-
lande representationsförslaget, utan för Ade!ns egen
värdighet. Rätten att öfverlägga om rikets angelä-
genheter borde vara förbehållen sådana, som äro
den värdiga. Det vore ej säkert att det hvilande
förslaget blefve birallet vid nästa riksdag; saken
vore då uppskjuten för flera år till mehn för adelns
egen värdighet. Då måtte likaväl ett förnuftigt or-
ganiseradt riddarhus finnas, som ett sådant som det
nuvarande, der hvar och en kan komma in.
Friherre TERSMEDEN trodde att adeln under
sekler bibhållit sin värdighet. Historien visar huru
den deltagit i riksdagarnes förhandlingar. Låtom
oss, såsom stånd, falla såsom vi lefvat. Lappningar
hjelpa ej. Låtom oss sammangjuta oss med det öf-
riga folket. Representationssättet må bli hur som
helst; men som det är kan det icke fortfara. Döds-
domen öfver adeln, såsom stånd, är oåterkalleligen
fälld och dess verkställighet kan blott dröja ett
eller annat år. Tron j,.M. H. att, om vi reorga-
nisera oss till nästa riksdag, vi kunne hindra repre-
sentationsreformens framgång, hindra oss från att
bli sammangjutna med det öfriga folket? Jag ön-
skar att Ridderskapet och Adeln ej måtte vidtaga
någon åtgärd, som allmänna opinionen ej skulle anse
med beundran, utan snarare tvärtom.p
Hr: PRINTZENSKÖLD yttrade att man icke kunde
vänta att få höra annat af den som, likt frih. Ter-
smeden, i reformsällskaper uppträdt på sidan om
grundlagen samt förkastat sjeifskrifvenheten och
ståndsfördelningen. Den allmänna opinionen betydde
ingenting. Den uppträdde blott i tidningarne, som
kalla sig vi, likt regeringen, under det deras re-
daktörer sitta i sina kamrar och skrifva sina artik-
lar. Men går man ut i landet, så får man höra
annat. — Det af grafve Frölich väckta förslaget in-
nehölle åtskilliga för stora restriktioner; men om
dessa upphäfdes och förslaget sadan antoges, skulle
personer blifva uteslutne från Riddarhuset, som ej
lämpligen böra hafva inträde der. Tal trodde icte
att dödsdomen öfver adeln såsom stånd vore fälld,
oaktadt reformsällskaperna.
Hr BRAKEL sökte visa att adeln är nödig för lagar-
nes helgd; den värnar mot konungamaktens ingrepp
1 folkets rättigheter och mot sjelfsvå!ldet om frihe-
ten skulle vilja uraria. — Adelns existens såsom
stånd hvilade ej på sjelfstrifvenhetens princip; denna
sjaifskrifvenhet fanns icke förr än 4809. Under Gu-