under långliga tider utgjort ett så starkt be-
mödande att hindra det egentliga folket från
alt tillkännagifva sina önskningar, att det kan
behöfvas, att folket sjelf begagnar den utväg
som lagarna lemna det att på petitionsvägen
låta dem komma till konungens kunskap.
Under det vi sålonda förena oss härutinnan
med insändarne, vilje vi dock tillika vänligen
fästa deras uppmärksamhet på nödvändigheten
att tillse, huruvida icke en villfarelse här möj-
ligen eger rum, neml. på det viset, att insän-
darne, eller petitionärerne, i den ena punkten
af petilionen kommit att yttra en önskan, som
i sjelfva verket strider emot deras egen fördel.
Om insändarne vilja låna oss några ögon-
blicks uppmärksamhet, skola vi närmare för-
klara meningen härmed.
Insändarne tillkännagifva sjelfve, att de, li-
kasom deras kamrater, tillhöra arbetsklassen,
och således den klass, som efter dagens sträf-
vande för sin bergning icke kan hafva mycken
tid öfrig att studera sådana ämnen, som angå
lagstiftningen. Deraf följer icke, att ej perso-
ner af denna klass kunna hafva ett sundt, ja
ofta ganska skarpt omdöme, till att inse det
rätta, om de sättas i tillfälle att få kännedom
af de upplysningar, som fordras till grund-
läggande af elt sådant omdöme. Det är också
derföre som diskussionen i tidningarna öfver
allmänna ärenden är af så väsendtlig nytta,
på det äfven den del af folket, som icke har
tillfälle och råd att egna sig serskildt åt stats-
vetenskapernas studerande, i allt fall må kunna,
medelst jemförande af olika meningar och skä-
len derför, med tillämpning till dagens frågor,
lära sig inse och bedöma hvad som utgör dess
egen och det allmännas sanna bästa.
Men ibland dessa föremål för den allmänna
uppmärksamheten utgör frågan om tullväsen-
det och om de grundsatser som böra tilläm-
pas dervid, medelst antingen tullfrihet, lägre
eller högre tullafgifter, eller slutligen förbud,
vare sig för införseln af utländska eller utför-
seln af landets egna produkter, ett ibland de
ämnen, som fordra den största sakkännedom.
Att dessa frågor, likesom de om finanserna och
bankväsendet, verkligen äro så invecklade, att
man lätt kan utsätta sig för misstag om man
omfattar någon viss mening, utan att hafva
kommit i tillfälle att noga pröfva skälen för
och emot, det visar sig redan deraf, att äfven
personer med stora kunskaper och som ser-
skildt deråt egnat sin tid och omtanka, ofta
varit af olika meningar om det rätta deri.
Det är just af denna orsak, och ehuru alla
äro ense derom, att man ulilagstiftningen bör
söka folkets sanna bästa i allmänhet, som man
öfverallt kommit öfverens om, att rätta sättet
till detta syftemåls vinnande är att folket får
ibland sig utvälja de kunnigaste och redligaste,
för att sinsemellan öfverlägga om de allmänna
frågorna och besluta på folkets vägnar. Delta
är den förnuftiga grunden för all folkrepresen-
tation. Den har uppstått dels deraf, att hela
massan af folket omöjligen kan komma i till-
fälle att gifva sina tankar tillkänna i hvarje
sådan fråga, dels ock deraf, att då några
grundligare öfverläggningar vid samlingar af
stora folkmassor icke gerna kunna ega rum,
så kunde mängden lätt blottställas för att
misstaga sig om sitt eget bästa genom ulryc-
kande på förhand af något visst tycke.
I fall det medgifves att vi hafva rätt häri,
så bedja vi att få fästa insändarenas uppmärk-
samhet på tvenne omständigheter i afseende på
den delen af deras petition, som serskildt an-
går förbudet mot införsel af utländska varor.
Den första omständigheten, som de hittills icke
torde haft sig bekant, är att i de länder,
hvarest de arbetande klasserna redan en längre
tid sysselsatt sig något med deltagande i de
allmänna ärenderna och med bevakande af si-
na rättigheter, hafva dessa klasser kommit till
en motsatt öfvertygelse emot den, som petitio-
närerne här uttryckt. De hafva nemligen der
mer och mer omfattat den meningen, att
den arbetande klassens sanna fördel är att be-
komma sina lifsförnödenheter och behofver af
alla slag för så billigt pris som möjligt. Häraf
följer ingalunda, att alla utländska varor böra
införas tullfritt, emedan sådant skulle kunna
ruinera vigtiga näringar, som börjat uppstå i
landet, och derigenom beröfva de arbetare,
som äro sysselsatta vid dessa näringar, sin
bergning. Men på andra sidan är det äfven
obilligt, om den stora mängden af den arbe-
tande klassen skall genom totalt förbud beröf-
vas tillfället att kunna erhålla vissa nödvän-
dighetsartiklar, som antingen icke, eller ock
högst otillräckligt, tillverkas inom landet, men,
om de vore tillåtna till införsel, kunde fås för
mycket billigt pris.
Låtom oss upplysa detta med ett exempel,
Nu för tiden, då hvarje ordentlig person har an-
språk på, eller åtminstone önskar, att kunna visa
sig i ett hyfsadt yttre skick, är det icke heller
öfverdrifvet begärdt, om äfven arbetaren och
bans familj önskar att kunna bestå sig något
snygga och hyggliga kläder. Likväl har han
icke mer än sin vecko- eller dagspenning, för
hvilken han skall bekosta både föda, kläder och
boningsrum; och denna arbetslön är för de
flesta icke större, än hvad som fordras till det
allranödvändigaste. — Det måste derföre vara
hans fördel, att erhålla dessa förnödenheter till
så billigt pris, som möjligt, på det han må
kunna hafva något öfver, antingen att bestå sig
en och annan liten beqvämlighet i sin boning,
eller också att bespara en skärf för framtiden
EL etkhadaanan OR 4 spa åns HR År
nm AS mm RR mm mm nr - mm I R—
NM - br Vt RR KM mm Am FR mr mm BR
- -—
em -— AA ÅA re —A (MM MÅ AA - M - mm mm mm A å AMA mm rr RK aAa MM Am IA m ma MW IS hh hk pe mA — AA — um w
mm STREET rr TN.
————R——
a oo LtO—
Koi AA om