1 bolag med paärtegnr-ten sjell, var act Fat Or va-l.
nanda att erfara, hurusom Tit. likväl ibland kan
begå en liten oärlighet, då en sådan passar sig för
Tit. syften och planer. I vår underdåniga petition!
ha vi aldrig förmält, att arbetarne, väl inne i na-
tionalförsamligen, då skulle arbeta på åstedkomman-
de af några förbudstullar; ty hvad i en så aflägsen
framtid kan ske, det kunna vi minst förutsäga. Vi
hafva allenast andragit, att om H. M. Konungen i
detta ögonblick nådigst täcktes rörande tullagstift-
ningen inhemta arbetsklassens åsigter, skulle vi ailal.
förena oss i att tillstyrka förbudssystemet, såsom det
för vår industris bestånd och vår egen framtid mest
4ryggande. . Det är alldoles förfärligt, vi medgifva
det, at. ett antal arbetare våga beträda sin konungs!
tröskel, och inför honom gifva sina tankar tillkänna
i frågor, som röra deras väl och ve, utan att de
först hos Tit., som är en så klok och förfaren man,
frågat sig före; och ett ännu mera himmelsskriande
brott är det, att de, när likafullt så skett, vågade
inför konungen tala ur annan ton, än den Tit. ön-
skat anslagen.
Vi drista dock enfaldeligen tro, att vår Konung
bör och måste känna alla klassers olika åsigter rö-
tande de samhbällsförändringar, som äro å bane; och
tro, att den handlar mera såsom god medborgare
och fosterlandsvän, hvilken gifver H. M. Konupgen
del deraf, än den som söker sticka alla yttringar
under stolen, hyilka icke öfverensstämma med hans
egna.
Hvad nu beträffar tit. joremiader öfver Aftonbla-
dets underlåtenhet, att icke vid petitionens medde-
lande, tillbörligen näpsa oss för vår dristighet, få vi,
sanningen likmätigt, förklara, att då vi till Afton-
bladets utgifvare aflemnade densamma, han icke
blott lät oss förstå, att våra, rörande tull-lagstift-
ningen uttryckta åsigter voro mot hans egna stri-
dande, utan äfven sökte öfvertyga oss om deras o-
lämplighet. Sedan vi imedlertid förklarat, att vi
vidblefvo vår en gång yttrade öfvertygelse och icke
kunde deri rubbas, samt fortforo att påyrka petitio-
nens offentliggörande, emottogo vi Aftonbladsutgif-
varens löfte derom.
I sammanharg bärmed, kupna vi icke annat än
förklara tit. vår och våra kamraters högaktning för
de i dessa dagar ur det engelska bladet The Eco-
nomist meddelade artiklar, under titel: oIvad
kunna vi lära af dagens politiska strider. Öt-
vwersättningen är utom all fråga fri; ty här och der
kallas vi fattiga och mindre upplysta arbetare för
omobben, hvilket skällsord vi näppeligen tro att
någon engelsk journalist vågat begagna om våra
likar der i landet. Dessa artiklar synas vara en-
kom beställde för vår räkning; ty den näpst tit.
beklagar att Aftonbladet icke tilldelat oss för vår
djerfbet, den gifves oss här i rågadt mått. Ar-
betsfolkets sträfvan att göra sig sina samhällsrättig-
heter tillgodo, utmålas här såsom första steget på
revolutionens törnbesådda bana; och få vi arbetare
något, menas det, sluta vi icke förr än vi fått allt.
Ja, ropas det pnär regeringen failer i händerna på
de arbetanda klasserna, då är friheten störtad, —
likasom skulle vi arbetare afse något dylikt!!! Vi
ha för stor frihet redan, vi äro mera sjelfviska än
andrä klasser;; vi böra ha ingentiog, ty vi be-
.Stipa ingenting, m. m. i samma syfte, heter det.
De engelska arbetarne förespeglas en gyllene fram-
tid derigenom, att man är betänkt på att afhjelpa
pdet ohelsosamma tillståndet i deras boningarp, och
då är allt godt och väl igen. Kapitalerna, hoppas
vi, skola aldrig få ett sådant öfverväldei vårt land,
att våra efterkommande någonsin kunna komma i
det förtryck och armod, som de engelske arbetarne
äro försatta i; ty ett sådant ligger det icke i sven-
ska nationallynnet att fördraga. Men, ehuru icke
äfven vi såsom de äro komna i en sådan ställning,
är vår belägenhet dock långt ifrån så fördelaktig,
att någon bör afundas oss densamma.
Att tit. utskriker våra bemödanden att förbättra
dem såsom en dårskap må så vara. Vår me-
ning är icke att förmå regeringen stifta några nya
Jagar för arbetet, ty de missförbållanden, som der-
utionan finnas, regleras en gång af sig sjelfva, då
tiden derför blir inne. Inrättandet af nationalverk-
städer, vilkors bestämmande för arbetet m. m. är
något hvarpå vi aldrig tänkt, ty det vore dårak-
tigt. Då fatta vi icke, att vår underdåniga begä-
ran bos H. M. Konunongen, att få utse representan-
ter i nationalförsamlingen, kan innebära fröet till
någon revolution. Deremot voro i vår tanke Gefle
Fribhandelsförenings budkaflar kring landet mera
egnade att väcka oro och bekymmer, ehuru mye-
ket de fallit tit. och dess kamrater på läppen, helst
I en tid, då, genom korrektionshusens täflan om
-arbetsförtjensten med näringsidkare och arbetare,
vi arbetare åtminstone fått lida en kännbar minsk-
ning i vår förut ringa arbetsförtjenst.
Vi undertecknade, som voro uppbofvet till den
al tit. så omildt bedömda petitionen, framträda un-
der denna reklamation med våra namn, beredde
att å egna och kamraters vägnar hädanefter upp-
träda för att tilibakavisa de anmärkningar, som
deröfver äfven framdeles kunna uppstå, och i da-
gen lägga rättigheten af våra fordringar. Vi äro
visserligen obildade handtverkare; den ena af oss
är en simpel grundläggare och den andre en lika
simpel timmerman; men tit. må förlåta oss, att vi
Ukafullt tilltro oss kunna lägga grunden till och
timra ihop en representationsförfattning, lika så
Sod som den tit. tilläfventyrs kan åstadkomma. Vi
äro beredde att skydda de rättigheter vi hafva och
äfven dem, som framdeles kunna oss tillerkännas.
Stockholm d. 8 Juni 4848.
P. Pettersson. S. J. Ekman.
Vi hafva trott oss böra lemna rum för
denna artikel, oaktadt den egentligen icke an-
går Aftonbladet, hufvudsakligen för att få fä-
sta insändarenas uppmärksamhet på några deri
förekommande antaganden och slutsatser som,
enligt hvad vi förmoda, att de efter närmare
vunnen upplysning sjelfva skola finna, bärröra
af en hos dem ganska ursäktlig mindre kän-
nedom om de ifrågavarande ämnena. Vi göra
delta så mycket heldre, som vi finne ett glä-
djande tecken deruti, att äfven den arbetande
klassen börjar läsa, tänka och göra sig under-
rättad om sådant, som hör till de allmänna
ärendernes behandling och är af vigt för dem
sjelfva och för det hela. Man har under fö-
regående tider ofta velat bestrida både lämp-
ligheten och rättigheten för arbetare att rikta
sin omtanka åt detta håll, utan att besinna,
att de i stället borde på allt sätt uppmun-
tras; helst då ingen kan betvifla att ordning,
sedlighet, nykterhet och andra enskilda goda
egenskaper kraftigt befordras på samma gång,
som arbetaren äfven på denna väg får en sys-
selsättning för själen och, så att säga, ett an-
deligt intresse att sträfva för, d. v. s. något
AA År RARP PT AT sn ARA mm ss oo 20 Av
Mm OS mm mr mm LD OA - ———
mm my VO HH Ä mm a ö hm mm a. OA AA kH Mm Mm am mi. L.A
AL Arm ma ms a9oh re mm a om AA LONA AA TA
Fm vm. cc HK RS tt I
ua