KRBUNIG ja VIL. Ila MAUYVISel Hetvunasnek PÅ rådgifvarnes blifvinde redovisning mnär tideo kommer,. — Då hela metoden i anförandet sålunda var, att i allt, som rörde pröfningaen, svara blott m-d upprepande af sjsliva spörjsmålet och för öfrigt att söka röra bjeriat och känslan; minne icke Afionbladet då hade någon rått tillj det fällda omdömet? DE EUROPEISKA SAMHÄLLSRÖRELSERNAS VERKAN I ENGLAND. I England tycks man vara tämligen allmänt öfvertygad om att de stora staishvälfningarne på Europas fasta land komma att äga väsendtligt inflytande på Storbritanniens förhållsnden! till utrikes makter; men man är icke lika enig om att de äfven kunna föranleda vigtiga förändringar i Eogbinds inrs samfundsordning. Partiersas tidningsorganer återkomma som oftast till denna för den öfriga verlden föga mindre ön för Esgland sjelf msktpåliggande fråga. Ea ibland dessa tidningsartiklar bifogas här ne-l: dan, såsom pro!; det är en af de mest opartiska ch virsamma vi påträffat. Ibiand alla de spådoraar och förutsättningar, som i närvarande ögonblick påtränga sig hvarje tänkands man, ges det åtminstone en, som man hvarken kan hoppas eller p-räsna Det är den, att den stora omsörtningen sf throner och aristokratiska inrättningar på Europas fasta land skulle så litet bekomma css, att Egland kan qvarstå på samma punkt af inre och yttre förhållandea hädanefter. som vid början af dat märkvärdiga året 1848. Låogtifrån att man skall kunna vänta någonting sådant, är det tvärtom säkert att alla de stora förindringarne i Europa, och i synnerhet förändringar af dat slaget, som vinu skåda omkring oss, måste inverka på England och antingen hejda eller befrämja dass utveckling till fribet. Franska revolutionen 14789 kastade England tilibska i tiden, minst ett balft årbundrade. I flera hänseenden stodo vi år 41844 långt nedom den stmhällsutveckling, som vi hade uppnått 4790; vi voro mera underdånigs aristokratien, hycksleriet och den godtyckliga, slösande styrelsen. Sedan 4845 ha vi arbeta oss upp igen till vår förra ståndpunkt, och året 1830 förde oss ett märkbart stycke längre. Den stora frågsn är nu: Hvad ha vi att vänta a! året 1848?... Att vi skulle stadna der vi stå, det är — vi upprepa det — omöjligt. Hvar dags tilldr gelser förkunna oss det; hvar dag uppenbarar oss att famma förskräckels:, som den i Burkes tid, råder på nytt inom vårt lands bögre klasser och mäklar fred emellan deris annars tvistande partier. Burkes anda, eller åtminstone ssmma förskrämda och tillbakaskridande statskonst, yttrar sig kos alla de pressens organer, som pläga orda i dessa klassers intressen. Just nu sysselsätter sig parlamentet med en serie lag:r, dem rädslan och qväsningslus en ingifvit — och dessa lagar gå igenom med öfverflödande majoriteter, medan icke eit ord förnimmes derstädes om några medgifvanden åt folket! — Ett iyst förbund herrskar i parlamentet, emellan allt som är aristokratiskt och allt som är tillbakaskridande. Och småningom inritar sig, hos samhällets maktägande och parlamentsriska afdelningar, en syftning att ställa England precist der det stod år 47935: i förbund med alla de enväldiga hofven och Europas föråldrade begrepp, emot de af Frankrike upprätthållna demokratiska intressena. De fruktansvärdaste älventyr — eller motsatser af äfventyr — hota landet under en sådan inveckling. Ett af dessa äfventyr är att England skall på nytt blifva gamma aristokratridna (:ristocracy-ridden.) samhälle, som de! var år 1800; till hvad pris — derom vittna sifferkolsserna, om beteckna vår statsskuld och våra utskyldsr till dess betäckande. Men största äfventyret ligger dock i raka motsatsen: — deri, att de mindre bemedlade men arbetsamma folkklasserna, som icke denna gången stålatt invagga med spökhistorierna om Frenkrike och B naparte, kunde taga exempel af sina -ståndsförvandters lyckade strid utrikes och sluta sig mer och mer till de bland folken på fasta landet rådande åsigier och förfaringssätt, medan våra förnäma och rika klasser bistå rörelseraa på fasta landet i den motsatta riktningen. Om året 1792 bestärde oss ett kontinentalkrig, så kan året 4848 hemsöka oss med ett inbörde:krig; så framt icke våra medelklasser förena sig, yrka och tillkämpa sig samhälisrätt och samhällsinflytelse, icke blott åt sig sjelfva ensamt, utan äfven åt dem som stå nedom der, och sålunda bilda ett förbund, mäktigt nog at! trotsa så väl förskräckelsen och anslagen hos Englands aristokratiska och ministeriella s:mhällsafdelningar, som de kontinentala teoristern:s omstörtande och förryckta drömmerier. Detta förbund, redsn slutet af vårt reforsaparti, är den stora räddningsbåten, som gått af stapeln under närvarande storm, i förväntan på dem som stunds. Mången tvekar ännu att stiga ombord derpå, antingen i den enfaldiga tron, att en stiltie skall inträffa, eller ock i den, att England icke kan nås af kontinentens hvirfvelvindar; — fåfänga inbillningar, den ena som den andra! — Omskiften förberedas, oundvikliga omskiften, så väl i den utrikes som den inrikes politiken, och sådana, att om de icke mötas af ett ssmdrägtigt folk, hvars medlemmar kunna lita på hvarandrs, så måste de följas af rysliga katastrofer. Till befrämjande af denna stora, populära och sannt konservativa rörelse, bölls ett folkmöte i Middelsex den 47 Maj, i samband med de möten för det vigtiga ändamålet, som hillits öfverallt i hela landet. Alven vid detta tillfälle yppade sig väl skiljaktigheter i åsigterna öfver medlen, om än icke i frågan om målet; -skiljaktigheter dock af så liten betydenhet, att de, icke: kunna verka till förfelande af det sistnämnda. : När man blott sorgfälligt underbåller föreningen emellan reformvännerna, jemte: ett godt företånd amallan de samhbälls