KRBUNIG ja VIL. Ila MAUYVISel Hetvunasnek PÅ
rådgifvarnes blifvinde redovisning mnär tideo
kommer,. — Då hela metoden i anförandet så-
lunda var, att i allt, som rörde pröfningaen, svara
blott m-d upprepande af sjsliva spörjsmålet och
för öfrigt att söka röra bjeriat och känslan;
minne icke Afionbladet då hade någon rått tillj
det fällda omdömet?
DE EUROPEISKA SAMHÄLLSRÖRELSER-
NAS VERKAN I ENGLAND.
I England tycks man vara tämligen allmänt
öfvertygad om att de stora staishvälfningarne
på Europas fasta land komma att äga väsendt-
ligt inflytande på Storbritanniens förhållsnden!
till utrikes makter; men man är icke lika enig
om att de äfven kunna föranleda vigtiga för-
ändringar i Eogbinds inrs samfundsordning.
Partiersas tidningsorganer återkomma som of-
tast till denna för den öfriga verlden föga min-
dre ön för Esgland sjelf msktpåliggande fråga.
Ea ibland dessa tidningsartiklar bifogas här ne-l:
dan, såsom pro!; det är en af de mest oparti-
ska ch virsamma vi påträffat.
Ibiand alla de spådoraar och förutsättningar,
som i närvarande ögonblick påtränga sig hvarje
tänkands man, ges det åtminstone en, som man
hvarken kan hoppas eller p-räsna Det är den,
att den stora omsörtningen sf throner och ari-
stokratiska inrättningar på Europas fasta land
skulle så litet bekomma css, att Egland kan
qvarstå på samma punkt af inre och yttre för-
hållandea hädanefter. som vid början af dat
märkvärdiga året 1848.
Låogtifrån att man skall kunna vänta någon-
ting sådant, är det tvärtom säkert att alla de
stora förindringarne i Europa, och i synnerhet
förändringar af dat slaget, som vinu skåda om-
kring oss, måste inverka på England och an-
tingen hejda eller befrämja dass utveckling till
fribet. Franska revolutionen 14789 kastade Eng-
land tilibska i tiden, minst ett balft årbun-
drade. I flera hänseenden stodo vi år 41844
långt nedom den stmhällsutveckling, som vi
hade uppnått 4790; vi voro mera underdånigs
aristokratien, hycksleriet och den godtyckliga,
slösande styrelsen. Sedan 4845 ha vi arbeta
oss upp igen till vår förra ståndpunkt, och året
1830 förde oss ett märkbart stycke längre. Den
stora frågsn är nu: Hvad ha vi att vänta a!
året 1848?... Att vi skulle stadna der vi stå,
det är — vi upprepa det — omöjligt.
Hvar dags tilldr gelser förkunna oss det;
hvar dag uppenbarar oss att famma förskräc-
kels:, som den i Burkes tid, råder på nytt inom
vårt lands bögre klasser och mäklar fred emel-
lan deris annars tvistande partier. Burkes
anda, eller åtminstone ssmma förskrämda och
tillbakaskridande statskonst, yttrar sig kos alla
de pressens organer, som pläga orda i dessa
klassers intressen. Just nu sysselsätter sig par-
lamentet med en serie lag:r, dem rädslan och
qväsningslus en ingifvit — och dessa lagar gå
igenom med öfverflödande majoriteter, medan
icke eit ord förnimmes derstädes om några
medgifvanden åt folket! — Ett iyst förbund
herrskar i parlamentet, emellan allt som är
aristokratiskt och allt som är tillbakaskridande.
Och småningom inritar sig, hos samhällets makt-
ägande och parlamentsriska afdelningar, en syft-
ning att ställa England precist der det stod år
47935: i förbund med alla de enväldiga hofven
och Europas föråldrade begrepp, emot de af
Frankrike upprätthållna demokratiska intressena.
De fruktansvärdaste älventyr — eller mot-
satser af äfventyr — hota landet under en så-
dan inveckling. Ett af dessa äfventyr är att
England skall på nytt blifva gamma aristokrat-
ridna (:ristocracy-ridden.) samhälle, som de!
var år 1800; till hvad pris — derom vittna
sifferkolsserna, om beteckna vår statsskuld
och våra utskyldsr till dess betäckande. Men
största äfventyret ligger dock i raka motsatsen:
— deri, att de mindre bemedlade men arbet-
samma folkklasserna, som icke denna gången
stålatt invagga med spökhistorierna om Frenk-
rike och B naparte, kunde taga exempel af sina
-ståndsförvandters lyckade strid utrikes och sluta
sig mer och mer till de bland folken på fasta
landet rådande åsigier och förfaringssätt, medan
våra förnäma och rika klasser bistå rörelseraa
på fasta landet i den motsatta riktningen. Om
året 1792 bestärde oss ett kontinentalkrig, så
kan året 4848 hemsöka oss med ett inbörde:-
krig; så framt icke våra medelklasser förena
sig, yrka och tillkämpa sig samhälisrätt och
samhällsinflytelse, icke blott åt sig sjelfva en-
samt, utan äfven åt dem som stå nedom der,
och sålunda bilda ett förbund, mäktigt nog at!
trotsa så väl förskräckelsen och anslagen hos
Englands aristokratiska och ministeriella s:m-
hällsafdelningar, som de kontinentala teorister-
n:s omstörtande och förryckta drömmerier.
Detta förbund, redsn slutet af vårt reforsa-
parti, är den stora räddningsbåten, som gått af
stapeln under närvarande storm, i förväntan på
dem som stunds. Mången tvekar ännu att stiga
ombord derpå, antingen i den enfaldiga tron,
att en stiltie skall inträffa, eller ock i den, att
England icke kan nås af kontinentens hvirfvel-
vindar; — fåfänga inbillningar, den ena som
den andra! — Omskiften förberedas, oundvik-
liga omskiften, så väl i den utrikes som den
inrikes politiken, och sådana, att om de icke
mötas af ett ssmdrägtigt folk, hvars medlemmar
kunna lita på hvarandrs, så måste de följas af
rysliga katastrofer.
Till befrämjande af denna stora, populära
och sannt konservativa rörelse, bölls ett folk-
möte i Middelsex den 47 Maj, i samband med
de möten för det vigtiga ändamålet, som hil-
lits öfverallt i hela landet. Alven vid detta
tillfälle yppade sig väl skiljaktigheter i åsig-
terna öfver medlen, om än icke i frågan om
målet; -skiljaktigheter dock af så liten betyden-
het, att de, icke: kunna verka till förfelande af
det sistnämnda. : När man blott sorgfälligt un-
derbåller föreningen emellan reformvännerna,
jemte: ett godt företånd amallan de samhbälls-