tet vädjas till den framtida historiens vittnes-
börd derom, ait svenska folket, och främst deri-
bland ridderskapet och adeln, vid sådana tili-
fällen som detta alltid villigt följt sin konung:
Vi avhålla att få förvara oss emot misstan-
kan att med denna analys af hr statsrådets an-
förande bafva åsyftat något klander, vare sig af
sjelfva den kongl. propositionen, eller af stän-
dernas bifall dertill Vi hafva blott velat för-
svara den förut framställda isigten, att det sätt,
hvarpå konungens rådgifvare för sin del bidra-
git ait sätta rikets ständer i tillfälle att ingå i
den omtalta noggranna pröfningen, varit gan-
ska ksapphändigt, och propositionen i sjeltvs
verket belt enkelt en begäran af ett förtroende-
votum och ett förlitande till visheten af den
pröfning, styrelsen sjelf anställt. Man fianer
alltigeno:, att angående allt hvad tillhör ce
egeniliga grunderma för pröfningen har hr stats-
rådet förklarat, att rikets ständer ingenting
kunde få veta. Han hänvisar härutinuan p2
rådgifvarnes blifvinde redovisning mnär tideo
kommer,. — Då hela metoden i anförandet så-
lunda var, att i allt, sov rörde pröfningaen, svara
blott m-d upprepande af sjsliva spörjsmålet och
för öfrigt att söka röra bjeriat och känslan;
minne icke Afionbladet då hade någon rått till
det fällda omdömet?