tet vädjas till den framtida historiens vittnesbörd derom, ait svenska folket, och främst deribland ridderskapet och adeln, vid sådana tilifällen som detta alltid villigt följt sin konung: Vi avhålla att få förvara oss emot misstankan att med denna analys af hr statsrådets anförande bafva åsyftat något klander, vare sig af sjelfva den kongl. propositionen, eller af ständernas bifall dertill Vi hafva blott velat försvara den förut framställda isigten, att det sätt, hvarpå konungens rådgifvare för sin del bidragit ait sätta rikets ständer i tillfälle att ingå i den omtalta noggranna pröfningen, varit ganska ksapphändigt, och propositionen i sjeltvs verket belt enkelt en begäran af ett förtroendevotum och ett förlitande till visheten af den pröfning, styrelsen sjelf anställt. Man fianer alltigeno:, att angående allt hvad tillhör ce egeniliga grunderma för pröfningen har hr statsrådet förklarat, att rikets ständer ingenting kunde få veta. Han hänvisar härutinuan p2 rådgifvarnes blifvinde redovisning mnär tideo kommer,. — Då hela metoden i anförandet sålunda var, att i allt, sov rörde pröfningaen, svara blott m-d upprepande af sjsliva spörjsmålet och för öfrigt att söka röra bjeriat och känslan; minne icke Afionbladet då hade någon rått till det fällda omdömet?