LVD UCU I JaUNUdEl 1400. 1 UucCuUuDad IUTBIaTaueS, alt ständerna i Holstein och Slesvig hade, af fritt val och utan afseende på hans egenskap af konung i Danmark, valt Christian den förste till bertig och grefve, och kunde, efter hans död, till efterträdare välja hvilket af hans barn de behagade. — Kiart är, att lika litet rätt Christian förut egt att enskildt till hertig Adolf utlofva Slesvigs söndring från Danmark, lika litet egde han sedermera att i adelns och prelaternas händer bortlemna icke hans, utan kronan Danmarks rättigheter. Men så har det fordom varit med konungarne! Ludvig den XIV:s utrop: Fetat cest moiv hafva de troget tillämpat och derföre behandlat provinserna som ficher vid deras krigiska hazardspel. Denna Christian den förstes af dynastiska bevekelsegrunder orsakade efterlåtenhet bärer nu frukt. Den ofvannämnda kapitulationen är nemligen just det, som hufvudsakligen lågges till grund för tyskarnes anspråk. Egde holsteinska ständerna rättighet att föreskrifva vilkor för deras införlifvande med Danmark, må vara, så egde deremot de slesvigska icke den ringaste rätt dertill. Här har man derför om nånsin skäl att upprepa Kellgrene ofta citerade ord: förbannelse på dens mull, som först tackade fören nåd då han åtnjöt en rättviss!! Förbannelse öfver Christian den förste, som lät föreskrifva sig vilkor, och som en nådegåfva mottog hvad han som konung af Danmark egde rätt att fordra!n Denna af Christian den förste tillvägsbragta förening blef likväl af kort varaktighet. Redan 4490 deltes hertigdömena mellan hens söner, på deras moders, drottning Dorotheas anstiftan, i de Gottorpska och Segebergska delarne, och landet blef sålunda Åter söndradt, tills slutligen Fredrik den fjerde 4724 og hela Slesvig i besittning för danska kronans räkning och derstädes hyllades till suverän. Såväl Engand som Frankrike och Ryssland hafva garanterat Slesvigs återinförlifvande med Danmark för evärdliga Lider. Vi hafva nu genomgått en liten historisk repetition. Hvad synes deraf? Efter vårt förmenande följande: Holstein, frivilligt förbundet med Danmark genom gemensam dynasti, eger full rätt att frånträda denna förening, om och när Oidenburgska ätten, med den nu barnlösa Fredrik den sjunde, utslocknar. Siesvig, en del af danska riket, står deremothelt och hållet oberoende och utom holsteinska frågan, och bör naturligtvis fortfarande vara införlifvadt med Danmark ifven vid det nuvarande regenthusets utgång. Wi vädja till läsaren: hafva danskarne rätt på grund 3f traditionen och historien? och våga tro att svaret utfaller jakande. B. Hafva danskarne rätt på grund af språket och nationaliteten? Tyska adelsintresset i Holstein, tiligt innästlande sig och utöfvande förderfligt inflytande i Danmarks angelägenheter, har, i förening med åtskilliga danska konungars kortsynta, antinationella politik för ögonblicket, lyckats tillvägabringa otroliga saker i Slesvig, så vidt vi veta, utan motstycke i något annat civiliseradt lands häfder. Se här några exempel derpå! — När Christian den femte upphäfde de förutvarande provinciallagarne och år 1668 införde en allmän, den så kallade Christian den femtes ianske lov, bibehölls dock i Slesvig Waldemar den andres jutska lag, hvilken ännu i dag är derstädes gällande. Oaktadt således sexhundraårig donsk lag följdes öch ännu följes, fick den danska befolkningen Slesvig icke inlemna sina rättegångshandlingar vid lansk domsto! på danska, utan måste låta öfversätta dem på tyska! Det var först helt nyligen, under konung Christian den åttondes regering, detta språktvång upphäfdes. Hvad säger läsaren härom? Holt nyligen fingo vi fatt på en gammal Hsndbuch der Schleswig-Holsteinischen Landeskunde von August Niemann (tryckt i Hamburg 1799). Denne förf. berättar helt naivt, utan att tänka på något politiskt gräl eller parti, förhållanderna sådana de voro för femtio år sedan. Skulle men nödvändigt vilja antaga honom för partisk, skulle han såsom tysk snarare vara det mol danskarne. Han säger vid bekkrifningen öfver Haderslebens amt: Die Eiowohter des Amts sind Dänen und reden durchgehends lie dänischen Sprache. Sid. 61. Durch das Kirchspiel Uck laufen zwei Landwege; der elne von Flensburg nach Hadersleben, der andere von Tondern and der Marsch nach Apenrade, Sundewitt und Alsen. Volkssprache ist dänisch. Die deutschen Verordnungen missen erklärt werden, wenn sie verstanden werden sollen. Sid. 66. Iygum .... Die Volksprache ist dänisch, Schulsprache deutsch. Sid. 57. Humtrup...Volksprache ist dänisch. Aber gemeiniglich wird in der, den meisten Eingepfarrten anverständlichen, deutschen Sprache gepredigt. Samma sida. Braderup: Volsspracbhe dänisch, Predigten meistens deutsch. Hedesand Die Volkssprache ist friesisch, und zwar soll sie hier vorzigich wohllautend vor allen andern friesischen Gegenden geredet werden. Doch wird auch däniseh and plattdeutsch gesprochen, und nur hochdeutsch zepredigt. Sid. 70. Eadelund: Volkssprache dänisch; Predigt deutsch, nur zuweilen för alte dänische Leute dänisch, Gesang deutschb. Sid. 75. Uberg: Die Volkssprache ist dänisch, die Kirchensprache deutsch. Sid. 95. Emmelsbäll: Die Volkssprache ist friesisch, aber in Kirchen und Schulen wird deutsch geredet. Sid. 396. Flensburgs Amt: Die Volkssprache ist dänisch, die Kirchensprache aber durchgehends deutschp.) Sid. 447. Gotltors Amt: Die Bewohner sind ur:pränglich Dänen; in den östlichen, im Lande Ångeln liegenden Harden wird von dem grössten Theile der Eirwohner unter einander meistens vur eine Mundart der dänischen Sprache, das sogenannte Wurzeldänisch, geredet. Doch ist ihnen das Deutsche nicht minder geläufig. An der westlichen Seite spicht man zum Theil deutsch, zum Theil, und vorzäglich da, wo unter dänischen Einwohnern sich deutschen Kolonisten angesiedelt haben, vermischt. In Kirchen und Schulen ist die deutsche Sprache alilein gebräuchlich). Ovanstiende citationer, hvari sjelfva ortnamnen till och med tillkännagifva deras danska ursprung, visa mer än tillräckligt hurulsdes den fordom hela Slesvig omfattande danska bafolkningen oupphöriigt tillbakaträngts och systematiskt germaniserats. Den danska befolkningen har ej fått tala stt eget språk inför domstol, har ej fått lära sig något i skolorna utan på tyske, har slutligen ej haft rättighet att höra Guds ord på deras eget tungomål! — Tvicga 08S svenskar att skriffa ryska, mottaga skolundervisning på ryska, höra ryska predigningar, styras af ryska embetsmän, och vi fråga huru länge det skulle röja innan en stor del af folket blefve ryskt till ) Om Skandinaviens framtid, af Emil Key. ) Vi kunna icke afnilla oss från att förtälja en anekdot från de krigshändelser, för hvilka Flensborg nyligen varit skådeplatsen. Straxt utanför staden ligger Ådelbygs socken. Som bekant är, har konungen hittills till provincialständerna utnämnt vissa ledamöter och de andra blifvit valda. Danska hofoch statska!endern för 4842 upptagor, bland de för Slesvig af konungen utnämnda 1ledamöterna, pastorn och ridd. af Dannebrogsorden Lorenizen, prest i Adelbyge. Dennes måg advoka2 se a Dn -. Fa