LVD UCU I JaUNUdEl 1400. 1 UucCuUuDad IUTBIaTaueS, alt
ständerna i Holstein och Slesvig hade, af fritt val
och utan afseende på hans egenskap af konung i
Danmark, valt Christian den förste till bertig och
grefve, och kunde, efter hans död, till efterträdare
välja hvilket af hans barn de behagade. — Kiart
är, att lika litet rätt Christian förut egt att en-
skildt till hertig Adolf utlofva Slesvigs söndring från
Danmark, lika litet egde han sedermera att i adelns
och prelaternas händer bortlemna icke hans, utan
kronan Danmarks rättigheter. Men så har det for-
dom varit med konungarne! Ludvig den XIV:s ut-
rop: Fetat cest moiv hafva de troget tillämpat och
derföre behandlat provinserna som ficher vid deras
krigiska hazardspel. Denna Christian den förstes af
dynastiska bevekelsegrunder orsakade efterlåtenhet
bärer nu frukt. Den ofvannämnda kapitulationen är
nemligen just det, som hufvudsakligen lågges till
grund för tyskarnes anspråk. Egde holsteinska stän-
derna rättighet att föreskrifva vilkor för deras inför-
lifvande med Danmark, må vara, så egde deremot
de slesvigska icke den ringaste rätt dertill. Här har
man derför om nånsin skäl att upprepa Kellgrene
ofta citerade ord: förbannelse på dens mull, som
först tackade fören nåd då han åtnjöt en rättviss!!
Förbannelse öfver Christian den förste, som lät före-
skrifva sig vilkor, och som en nådegåfva mottog
hvad han som konung af Danmark egde rätt att
fordra!n
Denna af Christian den förste tillvägsbragta före-
ning blef likväl af kort varaktighet. Redan 4490
deltes hertigdömena mellan hens söner, på deras
moders, drottning Dorotheas anstiftan, i de Gottorp-
ska och Segebergska delarne, och landet blef sålunda
Åter söndradt, tills slutligen Fredrik den fjerde 4724
og hela Slesvig i besittning för danska kronans räk-
ning och derstädes hyllades till suverän. Såväl Eng-
and som Frankrike och Ryssland hafva garanterat
Slesvigs återinförlifvande med Danmark för evärdliga
Lider.
Vi hafva nu genomgått en liten historisk repeti-
tion. Hvad synes deraf? Efter vårt förmenande föl-
jande:
Holstein, frivilligt förbundet med Danmark genom
gemensam dynasti, eger full rätt att frånträda denna
förening, om och när Oidenburgska ätten, med den
nu barnlösa Fredrik den sjunde, utslocknar. Siesvig,
en del af danska riket, står deremot- helt och hållet
oberoende och utom holsteinska frågan, och bör na-
turligtvis fortfarande vara införlifvadt med Danmark
ifven vid det nuvarande regenthusets utgång. Wi
vädja till läsaren: hafva danskarne rätt på grund
3f traditionen och historien? och våga tro att sva-
ret utfaller jakande.
B. Hafva danskarne rätt på grund af språ-
ket och nationaliteten?
Tyska adelsintresset i Holstein, tiligt innästlande
sig och utöfvande förderfligt inflytande i Danmarks
angelägenheter, har, i förening med åtskilliga dan-
ska konungars kortsynta, antinationella politik för
ögonblicket, lyckats tillvägabringa otroliga saker i
Slesvig, så vidt vi veta, utan motstycke i något an-
nat civiliseradt lands häfder. Se här några exem-
pel derpå! — När Christian den femte upphäfde de
förutvarande provinciallagarne och år 1668 införde
en allmän, den så kallade Christian den femtes
ianske lov, bibehölls dock i Slesvig Waldemar den
andres jutska lag, hvilken ännu i dag är derstädes
gällande. Oaktadt således sexhundraårig donsk lag
följdes öch ännu följes, fick den danska befolkningen
Slesvig icke inlemna sina rättegångshandlingar vid
lansk domsto! på danska, utan måste låta öfversätta
dem på tyska! Det var först helt nyligen, under
konung Christian den åttondes regering, detta språk-
tvång upphäfdes. Hvad säger läsaren härom?
Holt nyligen fingo vi fatt på en gammal Hsnd-
buch der Schleswig-Holsteinischen Landeskunde von
August Niemann (tryckt i Hamburg 1799). Denne
förf. berättar helt naivt, utan att tänka på något
politiskt gräl eller parti, förhållanderna sådana de
voro för femtio år sedan. Skulle men nödvändigt
vilja antaga honom för partisk, skulle han såsom tysk
snarare vara det mol danskarne. Han säger vid be-
kkrifningen öfver Haderslebens amt: Die Eiowoh-
ter des Amts sind Dänen und reden durchgehends
lie dänischen Sprache. Sid. 61. Durch das Kirch-
spiel Uck laufen zwei Landwege; der elne von Flens-
burg nach Hadersleben, der andere von Tondern
and der Marsch nach Apenrade, Sundewitt und
Alsen. Volkssprache ist dänisch. Die deutschen
Verordnungen missen erklärt werden, wenn sie ver-
standen werden sollen. Sid. 66. Iygum .... Die
Volksprache ist dänisch, Schulsprache deutsch. Sid.
57. Humtrup...Volksprache ist dänisch. Aber ge-
meiniglich wird in der, den meisten Eingepfarrten
anverständlichen, deutschen Sprache gepredigt.
Samma sida. Braderup: Volsspracbhe dänisch,
Predigten meistens deutsch. Hedesand Die Volks-
sprache ist friesisch, und zwar soll sie hier vorzig-
ich wohllautend vor allen andern friesischen Ge-
genden geredet werden. Doch wird auch däniseh
and plattdeutsch gesprochen, und nur hochdeutsch
zepredigt. Sid. 70. Eadelund: Volkssprache dä-
nisch; Predigt deutsch, nur zuweilen för alte dä-
nische Leute dänisch, Gesang deutschb. Sid. 75.
Uberg: Die Volkssprache ist dänisch, die Kirchen-
sprache deutsch. Sid. 95. Emmelsbäll: Die Volks-
sprache ist friesisch, aber in Kirchen und Schulen
wird deutsch geredet. Sid. 396. Flensburgs Amt:
Die Volkssprache ist dänisch, die Kirchensprache
aber durchgehends deutschp.) Sid. 447. Gotltors
Amt: Die Bewohner sind ur:pränglich Dänen; in
den östlichen, im Lande Ångeln liegenden Harden
wird von dem grössten Theile der Eirwohner unter
einander meistens vur eine Mundart der dänischen
Sprache, das sogenannte Wurzeldänisch, geredet.
Doch ist ihnen das Deutsche nicht minder geläufig.
An der westlichen Seite spicht man zum Theil
deutsch, zum Theil, und vorzäglich da, wo unter
dänischen Einwohnern sich deutschen Kolonisten
angesiedelt haben, vermischt. In Kirchen und
Schulen ist die deutsche Sprache alilein gebräuch-
lich).
Ovanstiende citationer, hvari sjelfva ortnamnen
till och med tillkännagifva deras danska ursprung,
visa mer än tillräckligt hurulsdes den fordom hela
Slesvig omfattande danska bafolkningen oupphöriigt
tillbakaträngts och systematiskt germaniserats. Den
danska befolkningen har ej fått tala stt eget språk
inför domstol, har ej fått lära sig något i skolorna
utan på tyske, har slutligen ej haft rättighet att
höra Guds ord på deras eget tungomål! — Tvicga
08S svenskar att skriffa ryska, mottaga skolunder-
visning på ryska, höra ryska predigningar, styras af
ryska embetsmän, och vi fråga huru länge det skulle
röja innan en stor del af folket blefve ryskt till
) Om Skandinaviens framtid, af Emil Key.
) Vi kunna icke afnilla oss från att förtälja en
anekdot från de krigshändelser, för hvilka Flens-
borg nyligen varit skådeplatsen. Straxt utanför
staden ligger Ådelbygs socken. Som bekant är, har
konungen hittills till provincialständerna utnämnt
vissa ledamöter och de andra blifvit valda. Dan-
ska hof- och statska!endern för 4842 upptagor,
bland de för Slesvig af konungen utnämnda 1le-
damöterna, pastorn och ridd. af Dannebrogsorden
Lorenizen, prest i Adelbyge. Dennes måg advoka-
2 se a Dn -. Fa