fraesskjutit den arbetande klassens bästa, såsom varande deras förnämsta syftemål; ungefär på samma sätt som när Söndagsbladet föregaf 2rbetsrens fördel gfåsom motif för sina rop emor näringefriheten. Det kan också ej nekas, att det till en viss grad lyckats att hos arbetarne sjelfve åstadkomma en för ögonblicketrådande opinion i samma rigtning, hvarom den nyligen tryckta petitionen till konungen om förbudens bibebållande, i sammanhang med frågan om arbetarnes representationsrätt, vittnar. Detta har verkligen gått så långt, att, enligt hvad vi sjelfve genom samtal utrönt, åtskillige arbetare finnas, hvilka på allvar låtit införlifva sig med den föreställningen, stt det betyder ingentingj om de betala sina förnödenbeter dyrare eller. mås:e undvara å:skilligt deraf, blott all impori utifrån blefve himmad, emedan de inbilla sigl: att det skall bidraga till en säkrare arbetsför-! tjenst för dem. Vill man närmare undersöka orsaken, huru eit mot arbetarnas egen fördel så stridande föreställningssätt hos dam kan uppstå, så visar sig snart denna orsik ligga deri, att det är lätt för den enfaldigsste ait fästa sig vid den enstaka satsen eller frasen, som i sig sjelf är sann, att allt hvad som tiliverkas inom landet äfven måste lemna någon arbetsförtjenst åt den svenske arbetaren; ssmt att konkurrensen med utländska varor i vissa fall kan minska afsättningen af inhemska tllverkningar af samma slag; men derexot fordrar det en sammanbindning af tvenne begrepp, hvaraf icke enhvar är mäktig, för attuppfatta att ett utbyte af varor, genom handeln med utlänvingen, under iakttagande af nödig varsarahet, kan för den svenske arbetaren föranleda dels direkt, dels indirekt ett större tillfälle till förtjenst, än derigsnom att man söker tillverka allt åt sig sjelf inor landet. Denna slutsats bar äfven på andre ställen än i vårt land fordrat sin tid för att göra sig gällande ho: mängder; och derföre hefva nästan öfveralit de, som yrkat på lossan da af de probbitiva banden, i förstone varit utsatta for bitterhet, att icke säga förföljelser, ehuru deras system sedtrmera vill sllmän fördel gjort sig alitmer gällande. Låtom oss imedlertia upplysa hvad här blifvit framsiilldt msd et exempel: Om finnarna få tillstånd at, emot låg tull, införa smör, salt kött, fläsk, grofva strumpor och fianstöflor m. m., så lider den svenske landtwannen deraf, säga hry v. Hartminsdorff mn. ff. Deremot påstå vi, att om finnarne fåls sälja sina veror här, så får den stockbolmsk:l; nandtverkaren och manufakturi-ten i utbyte sälja varor, som finnarne behöfva; derigenom sättas da förre i tillfälle att produc:ra mera, än eljest, samt till billigare pris, i samtma min som lenadskostnaden förminskas genom billigare pris på lifsförnödenbeter. Men som en större produktion af industrien äfven måste sysselsätta ett större antal arbetare, så kommer i coca med detsarama äfven en större konsumtion af en del sven-lf ska landtmannavaror att ega rum. Vidare, oml; t. ex. fläsk finge tullfritt hitföras från Amerika, der det produceras i myckenhet och till billigt pris, så skulls det sannolikt i sin mån öka afsättnipgen på svenskt jera till Amerika, hvilken vara icke kan exporteras dit och säljas utan förlust, så framt icke tillfällen gifves till ierfrakt. Vi behöfde då köpa mindre sill från Norge, dit vi hvarken kunna utföra trä eller1 jern. De smeder och bruksägare samt köpmän, som hade förtjenst af jernexportens tillökning,! sattes då naturligtvis i tillfälle att för den deraf !! skördade behållnirgen blifva afnämare af åtskii-! liga andra varor, hvilkas framalstrande gålvo ; arbetsförtjenst hvar på sitt håll. Uzri detta förhållande med varubyten ligger egentliga förkla-, riogen fill den obestridliga och af århundra-!s den; erfarenhet bevisade sannicgen, att handeln li utgör hufvudköällan till ländernas rikedom. Enl: nflig handel befordrar först modernäringarnes l Å J I t j ( SN trär framsteg, vidare skeppsrederierna samt ökar slädernas tillväxt och folkmängd. Når en ökad befolkning strömmar till städerna, uppstår der behsfvet af nya byggnader, hvilkas uppförande sysselsätter arbetsfolk. Såväl desa, som de, hvilka sysselsätta sig med handeln, hafva alla behof af handtverksres biträde för sina dagliga örnödenbeter; handiverkarne samt arbetarne i allmänhet öka förtäringen af landtmannaprodukter och landtmannen kan tillbaka köpa af deras tillverkvingar. Med ett ord -sagdt, genom hbendeln uvpstir ett ständigt utbyte af den en2 menniskens fördel emot den andras, bvilket icke ör hvsrje tillfälle kan regleras eller beräknas i sfror, men som visar sig i resultatet af det hela. Den farligaste och mest förvillande af alla föreställningar är den, att vid utsyte emeli:Dn tverne personer, den ena nödväcdigt skall förlora hv2d den andra vinner; vill man tänka nirmare på saken, så skall man tvärtom finna, att hvarje frivilligt utbyte är till vinst för båda parierna. D2 sanningar vi här framställt utesluta ingajunda nödvändigheten att iakttaga försigtighet, och icks genom häftiga förändringar i tullagar ruinera den inhemska industrien; men det är på andra sidan en lika stor förvillelse, om arbetsklassen låter inbilla sig, att den har fördel af ett sådant system, som endast bidrager att vöra alla förnödenbetsartiklar dyra, till vinst för uågra få, på mängdens bekostnad. Stockholmsboerna kunna i det fallet bäst intyga hvad se vunnit på inskränkningarne i handela med Finland. De påståenden, som vi här ofvanför citerat, angående försöken att uppdrifva tullen äfven på arbetsklassens lifsförnödenheter, torde i det faliet visa huruvida det varit den klassens verkliga fördel, som legat prohibitifsystemets förfäxtare om bhjertat. RIESDAGEN. Ridderskapet och Adeln afslutade i går afton pröfningen af betänkandet angående tullbevillningen. Utskottets hemställan om fortfarande af nu gällande bestämmelser i afseende å spanmål godkändes. Tul——