Farväl då hemmets tysta dalar, Der mången mö nu om oss talar, Och tärker med en smärtans tår På vännen, som mot döden går. — Men komma vi med seger åter, Hvar flicka då af glädje gråter, — Ty kärlek är den tappres lön; Och gifs väl någon mera skön? AL — Sedan ridderskspet och adeln i gårdagens förmiddsgsplenum, såsom förut är nämdt, med pröfningen sf tulltaxan hunnit till och med artikeln socker, förekom på efterm. artikeln väfnader, dervid 1845 irs tulltaxa i sfstenda på alla slagen af väfnader antogs utan votering eller debatt. En omständighet, som till en de synes hafva bidragit till detta resultat, var att ifrågavarande artikel förekom genast vid början af plenum. Endast några få ledamöter hade då bunnit uppkomma, så att hela denna fråga b-fanns absolverad redan före kl. half sju. Dei återstående af efter. session, som räckte till kl. 41, upptogs bufvudsakligen af öfverläggning om de serskilda hemställningar, som us:otte: gjort i saxtmanhang med sjelfva tulitaxan, och dervid egentl:gen två punkter vora alnågotinteresse. Den ena rörde frågan, huruvida ri-!. kets ständer skule begära, i afseende på spanmålstullen, att censamma måtte sf konungen bibs2bållas oförändrad i 3:ae år, hvilket gaf an-: lednicg till åtskilliga opinionsyttringar för ochl: emot, angående de sisilidet år utfärdade ex-: portförbud och verkningarna deraf. Den andrals rörde ett förslag, att dea tulindring, som ärl: beviljad å varuimporten från transatlantiskal. h2mnar, blott skulle ega rum för sådana fartyg, som visada sig hafvs inom de sista 3:ne åren ifrån svensk hamn utfört åtminstone half last af Sveriges produkter, samt att denna tullindripg öfver hufvud skulle med lz:del årligen förminekas, cch efter 3 år alldeies upphöra. Dessa punkter äfvensom några flera återremitterades till utskottet. I sammanhbeng med denna fråga, kunne vi icke underlåta att vidröra en artikel i Tiden för i går, innebållande et! slags förkl:ring öfver en anmärkning i Lördagens Aftoablad, angående hrr von Hartmansdors, Printzenskölds och friherre A. Rudolt Cederströms åsigter och anföranden i tullfrågan. Denna förklaring, hvilken påtagligen synes härröra frin en af bemälte hrr sjelfve, och siledes i afseende på dem har en haltoff:cie) egenskap, är märkvärdig nog för att förtjena t:l) det hufvudsskliga här citeras. Den lyder sålunda: Hr von Hartmansdorff och de, som jemte honom ville, mot införseln af utländska varor, skydda de Svenska näringarne, och följaktligen bibehålla de nu gällande förbuden, eller tullafgifterna vid deras nuvarande höjd, anförde väsendteligen: 4:0 att, om man icke förskaffar den fattige arbetaren uppehälle, genom lofliga näringsfång: så nödgas man försörja honom, såsom tiggare eller förbrytare, på fattighus eller i fängelser, hvilket är obarmhertigt mot honom, kostsamt och skadligt för samhället. 2.0 att, om man, genom inhemska näringars skydd, förskaffar arbetaren förtjenst: så kan han bestå sig både caffe och fläsk; men om man genoml: frihandeln, gör honom arbetslös : så kan han icke ! ens bestå sig sill eller strömming. 3:0 att, om man icke i möjligaste måtto förminskar införsela af utländska varor, som kunna ili Sverige tillverkas, så är man, när införseln afjern, och andra varor afstadnar, icke i stånd att för-, minska uttagningen af Bankens silfver, hvilket i stället utföres. 4:0 att om de, som nedlagt sina pennizgar eiler! sitt arbete i byggnader och inrättningar, för att åstadkomma nya eller förbättrade tillverkningar,licke skyddas längre än 2 eller 3 år, af en tull-li taxa, i förlitande, hvarpå de gjort sina ansträng-: ningar: så äro de gäckade i sina beräkningar, de-l, ras förmögenhet och arbete förspillda. Både del; j 4 j och andra afskräckas, för framtiden, från nya företag. 5:0 att, om städernas näringsidkare vilja, för afsättningen på sina tillverkningar, hafva förbud, eller höga tullafgifter, uppställda mot införseln af slöjdvaror, så måste de äfven medgifra, att landt-: mannen, som derigenom får betala dem dyrare, likaledes skyddas mot säd och viktualievarors införsel från utrikes orter. 6:0 att statskassan, som förut icke hade medel nog, för att besörja nödiga utgifter till skolor, fängelser m. m. ännu mindre, än tillförene, kan umbära, 215,000 rdr årligen, sedan 2,000,000 rdr, om l: ej mera, måste upplånas för de pågående rustnin-: gerne, till hvilkas betaloing med kapital och ränta, 300,000 rdr årligen erfordras. Hvad fi mer man af det här ofvenstiende? Ingenting annat än en förnyelse af de argumen, tationssätt, som de förutnärande herrarne, och. synnerligen br von Hoertmansdorf, städs2 beggnat, att använda såsom skäl för sina satser just det, som skulle bevisas. Flera af de citerzde, punkterna kunna lika väl åberopas sf deras motståndare, som af dem sjelfva. Eller, hvexsa är det väl som icke erkänner nödvändigheten ati förskaffa den fattiga arbetaren lifsuppehälle ge nom lofl:ga niringsfång, för att icke nödgss för-: sörja honom såsom tiggare? Hvem inser ickel! billigheten och. rättvisan deraf, att den svenske ! industriidkaren ej bör gezom häftiga förän-! dringar i tull-gstiftningen sättas ur stånd ati ; bedrifva sin näring? Huru kunna H:ae då räkna ; sig uteslutande denna syftning till godo? Skil-, osden är endast, att de som med afseende pål, I 1 j i 1 I konsumentens rätt, yrkat på mod fikationer i tullafgiterna för vissa fall, anse det nyssnämds ändamålet och näringarnas utveckling kunns vinnas bästre zenom ett mittligt skyddseysiem ån genom förbud. Men b:rda väl icka elldeles lemna ur sigte, att någon exalierad eller omå:tlg Iberalism i detta hånpseende icke visa: t sig vid denna ritsdag, samt at der förbudess borttagende blifvit yrkad, bafv: ganska ansenliga skyddstuller blifvit medgifna, så atsenliga, au den allmänna öfvertygelsen ho: personar med satkännedom iske tvfl:r om daras tillräckligbal; CCh der nedsäitnivgar biifviföres antagna, hafva de varit beledsagede sa ter, som hevisa ati den inhemske indus: anska väl bör kunna bestå derincd go ras