Farväl då hemmets tysta dalar,
Der mången mö nu om oss talar,
Och tärker med en smärtans tår
På vännen, som mot döden går. —
Men komma vi med seger åter,
Hvar flicka då af glädje gråter, —
Ty kärlek är den tappres lön;
Och gifs väl någon mera skön?
AL
— Sedan ridderskspet och adeln i gårdagens
förmiddsgsplenum, såsom förut är nämdt, med
pröfningen sf tulltaxan hunnit till och med ar-
tikeln socker, förekom på efterm. artikeln väf-
nader, dervid 1845 irs tulltaxa i sfstenda på
alla slagen af väfnader antogs utan votering el-
ler debatt. En omständighet, som till en de
synes hafva bidragit till detta resultat, var att
ifrågavarande artikel förekom genast vid början
af plenum. Endast några få ledamöter hade
då bunnit uppkomma, så att hela denna fråga
b-fanns absolverad redan före kl. half sju. Dei
återstående af efter. session, som räckte till
kl. 41, upptogs bufvudsakligen af öfverläggning
om de serskilda hemställningar, som us:otte:
gjort i saxtmanhang med sjelfva tulitaxan, och
dervid egentl:gen två punkter vora alnågotin-
teresse. Den ena rörde frågan, huruvida ri-!.
kets ständer skule begära, i afseende på span-
målstullen, att censamma måtte sf konungen
bibs2bållas oförändrad i 3:ae år, hvilket gaf an-:
lednicg till åtskilliga opinionsyttringar för ochl:
emot, angående de sisilidet år utfärdade ex-:
portförbud och verkningarna deraf. Den andrals
rörde ett förslag, att dea tulindring, som ärl:
beviljad å varuimporten från transatlantiskal.
h2mnar, blott skulle ega rum för sådana fartyg,
som visada sig hafvs inom de sista 3:ne åren
ifrån svensk hamn utfört åtminstone half last
af Sveriges produkter, samt att denna tullin-
dripg öfver hufvud skulle med lz:del årligen
förminekas, cch efter 3 år alldeies upphöra.
Dessa punkter äfvensom några flera återremit-
terades till utskottet. I sammanhbeng med den-
na fråga, kunne vi icke underlåta att vidröra
en artikel i Tiden för i går, innebållande et!
slags förkl:ring öfver en anmärkning i Lörda-
gens Aftoablad, angående hrr von Hartmans-
dors, Printzenskölds och friherre A. Rudolt
Cederströms åsigter och anföranden i tullfrå-
gan. Denna förklaring, hvilken påtagligen sy-
nes härröra frin en af bemälte hrr sjelfve, och
siledes i afseende på dem har en haltoff:cie)
egenskap, är märkvärdig nog för att förtjena t:l)
det hufvudsskliga här citeras. Den lyder så-
lunda:
Hr von Hartmansdorff och de, som jemte ho-
nom ville, mot införseln af utländska varor, skyd-
da de Svenska näringarne, och följaktligen bibe-
hålla de nu gällande förbuden, eller tullafgifterna
vid deras nuvarande höjd, anförde väsendteligen:
4:0 att, om man icke förskaffar den fattige ar-
betaren uppehälle, genom lofliga näringsfång: så
nödgas man försörja honom, såsom tiggare eller
förbrytare, på fattighus eller i fängelser, hvilket är
obarmhertigt mot honom, kostsamt och skadligt
för samhället.
2.0 att, om man, genom inhemska näringars
skydd, förskaffar arbetaren förtjenst: så kan han
bestå sig både caffe och fläsk; men om man genoml:
frihandeln, gör honom arbetslös : så kan han icke !
ens bestå sig sill eller strömming.
3:0 att, om man icke i möjligaste måtto för-
minskar införsela af utländska varor, som kunna ili
Sverige tillverkas, så är man, när införseln afjern,
och andra varor afstadnar, icke i stånd att för-,
minska uttagningen af Bankens silfver, hvilket i
stället utföres.
4:0 att om de, som nedlagt sina pennizgar eiler!
sitt arbete i byggnader och inrättningar, för att
åstadkomma nya eller förbättrade tillverkningar,l-
icke skyddas längre än 2 eller 3 år, af en tull-li
taxa, i förlitande, hvarpå de gjort sina ansträng-:
ningar: så äro de gäckade i sina beräkningar, de-l,
ras förmögenhet och arbete förspillda. Både del;
j
4
j
och andra afskräckas, för framtiden, från nya fö-
retag.
5:0 att, om städernas näringsidkare vilja, för af-
sättningen på sina tillverkningar, hafva förbud, el-
ler höga tullafgifter, uppställda mot införseln af
slöjdvaror, så måste de äfven medgifra, att landt-:
mannen, som derigenom får betala dem dyrare,
likaledes skyddas mot säd och viktualievarors in-
försel från utrikes orter.
6:0 att statskassan, som förut icke hade medel
nog, för att besörja nödiga utgifter till skolor, fän-
gelser m. m. ännu mindre, än tillförene, kan um-
bära, 215,000 rdr årligen, sedan 2,000,000 rdr, om l:
ej mera, måste upplånas för de pågående rustnin-:
gerne, till hvilkas betaloing med kapital och ränta,
300,000 rdr årligen erfordras.
Hvad fi mer man af det här ofvenstiende?
Ingenting annat än en förnyelse af de argumen- ,
tationssätt, som de förutnärande herrarne, och.
synnerligen br von Hoertmansdorf, städs2 begg-
nat, att använda såsom skäl för sina satser just
det, som skulle bevisas. Flera af de citerzde,
punkterna kunna lika väl åberopas sf deras mot-
ståndare, som af dem sjelfva. Eller, hvexsa är
det väl som icke erkänner nödvändigheten ati
förskaffa den fattiga arbetaren lifsuppehälle ge
nom lofl:ga niringsfång, för att icke nödgss för-:
sörja honom såsom tiggare? Hvem inser ickel!
billigheten och. rättvisan deraf, att den svenske !
industriidkaren ej bör gezom häftiga förän-!
dringar i tull-gstiftningen sättas ur stånd ati ;
bedrifva sin näring? Huru kunna H:ae då räkna ;
sig uteslutande denna syftning till godo? Skil-,
osden är endast, att de som med afseende pål,
I
1
j
i
1
I
konsumentens rätt, yrkat på mod fikationer i
tullafgiterna för vissa fall, anse det nyssnämds
ändamålet och näringarnas utveckling kunns
vinnas bästre zenom ett mittligt skyddseysiem
ån genom förbud. Men b:rda väl icka ellde-
les lemna ur sigte, att någon exalierad eller
omå:tlg Iberalism i detta hånpseende icke visa: t
sig vid denna ritsdag, samt at der förbudess
borttagende blifvit yrkad, bafv: ganska ansenliga
skyddstuller blifvit medgifna, så atsenliga, au
den allmänna öfvertygelsen ho: personar med
satkännedom iske tvfl:r om daras tillräcklig-
bal; CCh der nedsäitnivgar biifviföres
antagna, hafva de varit beledsagede sa
ter, som hevisa ati den inhemske indus:
anska väl bör kunna bestå derincd
go ras