— I Jönköpingsbladet läses en beskrifning på andra lifgrenadier-regementets genomtågande, den fest som i staden för det var anställd och afmarschen, hvarvid en stor. del af befolkningen marscherade med regementet ofvanför Dunkehallar, der slutligt afsked togs af de-borttågande. Vid festen afsjöngs ibland annat en af fanjunkaren Svärd författad Krigssång, som vi här införa: Kamrater, framåt! Trumman ljuder; Till kamp och strid den snart oss bjuder. Friskt, bröder! väpnad är vår hand För ära, kung och fosterland, Att hjelpa våra danska bröder, Vi ställa nu vår marsch mot söder; Med dem vi snart förena oss — Sen gäller att som svenskar slåss! Kung Carl, den unge, tappre hjelte, Med en mot tio spände bälte; Så än — om Oscar för oss an, — Vi svara hvar för tio man! Ja, svenska gossar, låt oss svära, Att för vårt dyra Sverges ära Med gamla Caroliners mod Vi trofest offra lif och blod. Och är vår lott, i striden falla, En sådan död vi önska alla: — Med mod i bröstet, svärd i hand, Vi stupa gladt för kung och land! Farväl då hemmets tysta dalar, Der mången mö nu om oss talar, Och tärker med en smärtans tår På vännen, som mot döden går. — Men komma vi med seger åter, Hvar flicka då af glädje gråter, — Ty kärlek är den tappres lön; Och gifs väl någon mera skön?