Rosas åter hade öpanat flidfirten på Parana. GENMÄLE TILL FÖRFATTAREN I ,STOCKHOLMS DAGBLAD af arliklsrne oDet nya Repressntationsförslagetn. (Hr Gustaf Hjertas kritik vid Reformvännernas 42:to möte.) Min herre! Då, enligt hvad ni sjelf yttrar, det intresserat er att upptaga till vederläggning de anmärkn!ngar jäg i Reformvännernas tolft2 mö e trodde mig böra framställa vid regeringens förslag till ny Risdagsordning m. m., hoppas jag, att det äfven skall intressera er, att se de skäl jag har att anföra till försvar för mina yttranden. Då ni sjelf förklarar, att er afsigt dermed icke varit att försvara regeringsförslagsts ofelbarhets, utan endast awt anrdiysera beskaffenheien a! de inkest Radikalismen har att deremot framkasta, är jag å min sida äfven villig förklara, att icke jag ämnar försvara radikalismens ofelbsrhet,. Vi böra således ömsesidigt blifva belåtna, om vi genom den så kallade pkritiken och antikritiken kunde rädda det allmänna undan de obehagliga följderna af, så väl konservatismens som radikalismens, möjliga felsteg. Ni bär, min herre, imedlertid icize taga ills, om jag i somliga fall, under försvaret för min kritik, behandlar ett och annat något lätt. Det fianes ru hos allmänheten, i frågan om representationens ombildning, ett i många fall redan så utbildadt omdöme, grundadt på några ef då dar för godtycket och maktbagirat så obeqväma rättsbegreppen, hvilka, under årtusenden efterhand banat sig en väg genom de manskliga samhällsinstitutionerna, och nu ändtligan börjr, äfven i samhällsförhållandena, att ingjuta trons lif och kraft, så att man i mycket blott behöfver antyda desamma, för att förstås af sina medborgare. Och det är ju för det,ivi göra 033 allt detta omak att analyserav hvarandras satser? Då ni sjelf ansett 5fverflödigt att ingå i tvist om tvåkammarsystemet, och lofrar att vid ett annat tillfälle, för allmänhetens skull, åt detta ämne egna en särskild undersökningp, vill jag ej besvära er eller henne med bevisen, hvarföra de )radikalerne, som dväljas inom monarkiska stater, aldrig kunna derom komma öfversns med er och edra liktänkande. Jag endast besvär er, då ni framdeles ämnar åberopa såsom ett faktum, att äfven de fria folk hvilza haft enkammarsystem, efter vunnen erfarenhet om dettas praktiska följder, öfvergifvit detsamma för att antaga tvåkammarsystemot, att ni icke vidare må nämna Nordamerikanska Förenta Staterna, emedan det bevisar, att ni antingen icke gjort er reda för Förenta Staternas system, eller ock icke är fullt ärlig i valet af exempel. Det är nemligen alltför väl bekant, hvad Representanternas Hus i Förenta Staterna har att betyda, och hvad Senaten verkligen är: organer för en union af i öfrigt sjalfständiza stater. Mia herrs! Jag vågar försäkra er, att om ni tror er tuana lofva upprättandet, t: ex, af Nord-Europeiska Fören!a Stater emellan 34:de och 72:dra graden nordlig latitud och 292:dra och 30:da graden östlig longitud, med samma fria samhällsformer som de Nordamerikanska, så skola alla Sver!ges, Norges, Danmarks och Finlands radikaler vara med er, såsom en man, om ett sådant tvåkammarsjstem. Så långe ni åter icke det kan, så basinna då, M. H., att i det slags centraliserade samhälle, som vi kalla monarkisk stat, helt andra förhålländen ege rum, hvarigenom folket och dess representanter, såsom ni nog sar, der föga batyda, äfven om de än hafva enhetens eller endrägtens kraft: ännu mindre om de konsimässigt splittras i hvarandra ständigt bekämpaade intressen. Dessutom, M. H., låtom 03s oörstäldt tala sanning! Icke förnska radikalerna nyttan af, att en stor representantförsamling öfverlägger i fvå afielningar — till lättnad för diskussionen, till pröfningsnas mångsidighet, och, om jag så får säga, till framivingandet af större individuel tankeansträngning — visst ej! Men dessa obändiga rothuggare vilja blott icke medgilva, att sjelfva formerna för dessa afdelningars organism skola vara sådana, att ensiligheten i Bvardera betager all den garanti, som pröfningens mångsidighat kunde erbjuda, och att oförenligheten af intressen och ås!gter icke en gång tillåter några bamödanden att sämjag, genom andragandet af skäl och motskäl, på samma rum. Erkäonom heldre uppriktigt, M. H., icke är det för folkets sak, som ds gamla samhällenas msktegands, då de nu nödgas medgifva representativa former, vidhålla ett lvårammarsystem, med olika ursprung eller valsätt, olika räwvigheter, ett absolut eller suspensivt velo 0. s. Vv. Det är klart, att allt detta endast vidhålles, för att under den fortsatta jagten på fridlyst område begagna en bulven, som kan narra ömsom vildbrådet och egaren af marken. Då ni säger, att de fria folk, som haft ett enkammarsysl m, efter vunnen erfarenhet om dettas praktiska följder, öfvergifvit detsamma för att antaga tvåkammarsystamet, ber jag er närmare tänka på saken, då ni skall finna, att de folken aldrig blifvit fria, på det sätt vi begge förmodligen önska cs3 den poiitiska friheter, det vill säga: såsom folkets rätt att sjelf, tillsamman med sin styrelse, bereda, afgöra och vårda sina välfärdsangelägenheter. Kan ni, M. H., nämna mig ett enda folk, som genom tvåkammarsystem blifvit allmänt lyckligara, än genom enkammarsystem? Har ni sett något fols, då det i nödens och uppsffringarnes stund samlats för att beslutsamt afgöra sättet för sin, eller till och med för.thronsns räddning, som icke bättre lyckats deri, då folzombuden på ett enkelt och samhälllgt sätt samrådt, än då det skedt under tillbråkade former? Hvyarföre ser man pu i Europa, der laglig ordning och rmedborgerlig rätt behöfva åtor i söndrade samhällen grundläggas, det svåra uppdra et öfverallt anförtros till odelade nationalförsamingar, sedan så kallade konstitutioaelt-monarki:ka former och hvariehandi tvåkemmarsystemer der vändt gakerna upp och ned? Skåda kring er, M. H., och låtom oss sedan komma öfverens, att ej vidare tala om en sak, som ytterst är ett narrspel med menskliga samhällena, och som sådant af heta varlden snart skall erkä T Folket är reisan nog slust att inse den enklt ingen, at: 21 är på valrätten, valbarhaeten ke Xnas. 1 mma havasne ARK Läp 4