Så har jag ej förstått saken.Är icke afsigten, att befordra god ordning och skydda lugnet inom hufvudstaden, om det skulle hotas? Ar icke detta syftemål sådant, att Regeringen hade anledning att vara erkänsam derför, och hufvudstadens innevånare i allmänhet att önska dess verkställighet och på allt sätt befordra den? År det nu förbjudet för svenskarna att ega gevär, att bära dem på axeln, eller skyldra med dem, eller hvila på hanen eller anställa hvilka manövrer som helst, eller kan sådant förbjudas? Hvem är väl nog djerf att våga sätta sådant i fråga? Att marschera eger likaledes hvem som behagar och har tid dertill; och finnesicke redan ett jägarförbund som sammanträder för att öfva sig i målskjutning? Annu en gång, hvarföre gå icke de, som önska saken, sjelfve 1 författning om planens verkställande, så mycket heldre, som annars är temligen troligt finnas de, som genom hvarjehanda hocus pocus skola skjuta undan densamma, till stor skada för det allmänna, men hvilket är en konst som man förstår ganska väl, när någonting kommer före, som icke bebagar. Hvarföre då af underdånigt fjesk bråka med petitioner om tillstånd att inkomma med ett förslag, som ingen kan neka petitionärerna att uppgöra huru de behaga? Att ett parti finnes, som egentligen icke tycker om något slags beväpning, hvilken icke hvilar på militärdespotismens grund eller är tillskuren efter ryskt mönster, och att detta parti nu tyckes hafva stort insteg, kan således icke hindra sakens framgång, om den är nyttig och man vill den. Det kommer blott an på om icke den hufvudegenskap, som malisen vill tillägga Stockholmsboerna, nemligen slappheten, äfven denna gången tager öfverhand, och nu, såsom så ofta tillförene, förtränger all energi. Den som lefver får se. Civis.