På sådant sätt har det förhållande uppsåt!
att organisationen af hufvudstatens magistrat
polis och fattigvård; förblifvit stationära unde
mer än en generatioz, om man. i, afseende p
det förstnämnda: undantager den obetydliga re
formen af kämnersrätterna ; och ssamma anmärk
ning kan äfven: till en viss grad görss:angåend
uppfostringsväsendet. Alla dessa äro likväl, ia
gen lär neka det, i hög grad i b.hof af för
bättring.
Ett vigtigt och nödvändigt åliggande för re
zeringen synes således vara att nu, då ett om
byte af öfverståthållare förestår, i främsta rum
met befria denne embetsman ifrån en bop si
dane specialbestyr, som lika väl kunna sköta
af andra hederliga och dugliga personer. At
åstadkomma en sådan reform, vore ett värdig
lärospån för den nya ministeren, för att ida
g2lägga sin organisitionsförmåga, Alt det i all
fall icke kan evigt fortfara såsom nu, är ögon
skenligt.
Imedlertid blifver; nästföljande utnämnin
af öfverståthållere i alla händelser af stor be
tydenhet, i synnerhet sora bans medverken til
en förändring af ifrågavarande beskaffenhet sin
nolikt erfordras. Vi hafva bört 3 persone
nämnas, såsom varande i fråga, nemligen nuva
rande landtmarskalken grefve Henning Hamil
ton, hr ;hofstalimöstaren Braunerhjslm och kb
landshöfdingen Akerman. Det förekommer os
som om ingendera af dessa män skulle var
serdeles lyckligt vald. Hr Åkerman har vä
både juridisk och administrativ rutin, men v
tvifla att tan eger den helsa och vigör, son
fordras för en så ytterst trägen befattning. Di
båda andra bherrarne bafva hittills frzmgätt p
den ban2, som mean kallar hof-ägen; och sägs
dessutom vara personligen omfattade med myc
ken nåd och venskap af Hans M:j:t Konungen
men ingendera har, 0s3 veterligen, bittills up
penbsrat sig. såsom organisatör, eburu det säge
art hr Braunerbjelm skall visat en berömvär
talang i förvaliningen af landtegendomar, hvil
ket visserligen icke är att förakta. Båda anse
des utom bekänna sig till starkt konservativ
åsigter i politikep. Det må lemnas derhän hu
ruvida de, under sådana förtållanden, skull
kunna tillfredsställa de fördringar, som ma
under nirvararde period biliigtvis kan hafva p
en blifvande öfverståthållare.