hela sin förtröstan, sedan de sjelive ingenting kunna
uträtta.
Vi: klandre::-ingalunda denna längtan hos den dan-
ska pressen; den är dessutom helt naturlig på grund
af svenska regeringens yttrande. i den bekanta no-
ten, under de förhållanden hvari sakerna då stodo.
Vi -anmärke-blott; att den vexel, som våra grannar
bär draga på verkningarna af Sveriges bistånd, kan
blifva ganska dyr-både för den ena och den andra,
innan slutliga valutan utfaller. i
Om nemligen Danmark icke litar tillräckligt på
rättvisan af sin sak, på denna rättvisas moraliska
makt hos kabinetterna och på Slesvigska folket sjelf,
för att våga öfverlemna afgörandet helt och hållet
åt en kompromiss; om den rådande meningen i Dan-
mark, intagen. af samma yfverborna anda, som vi
sett .hos de. unga skandinaverna här, tror sig om
stt kunna sätta: hårdt emot-hårdt; blott Sverige
kommer med i spelet; : om slutligen denna mening
skulle delas äfven på högsta ort härstädes, så frukta
vi, att man kan irra sig och att de bedröfligaste
följder .kunna. uppstå. Vi sågo för ett par dagar
sedan i ett bref från Köpenhamn ett utdrag af ett
annat bre? ifrån en berömd dansk officer, som be-
finner :sig. .på krigsteatern, till en af sina intimaste
vänner, hvaruti den förre yttrar: Vi äro alla vil-
liga att dö för vår pligt och fäderneslandet; den
enda sorgliga tankan är, att vi tilläfventyrs uppoffra
oss, utan att någonting för Danmarks sak dermed
uträttas.. Det är godt att hafva att vänta hjelp af
svenskarna; men om icke mer än 135,000 man kom-
ma, .så kunna tyskarna på sina jernvägar inom få
dagar framföra så stora stridskrafter, att vi ändå
blifva blott 4 emot 3 i antal. Modet gör visst o-
begripliga ting, men af soldaten i ledet får man
icke vänta att modet skall vara lika, om han en
gång blifvit slagen och måste slitacondt en längre tid.n
Man ser här, att dena danska militären tagit för
afgjordt, att de svenska tropparna skola agera of-
fensivt, gemensamt med de danska. Likväl kan
detta nu icke komma att ega rum, enligt svenska
regeringens förklaring.
Det är naturligtvis svårt att yttra ett tillförlitligt
omdöme i en fråga sådan som denna; då man icke
vet på hvad punkt sakerna för ögonblicket befinna
sig; men nog vill det synas, enligt hvad nyss blif-
vit framstäldt, att det för närvarande mycket beror
på Sverige, huruvida krigstillståndet skall upphöra,
eller ännu för en obestämd tid förlängas. Märk-
värdigt nog är i detta hänseende också, i fall en
traktat mellan Sverige och Danmark är afslutad,
hvilken på det närmaste måste angå dessa förbål-
landen, att dess innehåll icke skall kunna blifva be-
kant för svenska allmänheten. AÅtt de öfriga kabi-
netterna icke sakna kunskap om detta innehåll, kan
man väl taga för temligen afgjordt; det är således
rikets ständer och nationen, hvilka nyligen släppt
till de 2 millionerna, som icke äro värdiga ett så-
dant meddelande. Så långt hafva vi framskridit
sedan de gamla systemernas tider! — — En sär-
skild omständighet, hvarföre man har allt skäl att
önska så snar fred som öjligt, är att betydliga or-
der på jernskeppningar ingått hit till: Stockholm
från tyska orter, men hvilka icke kunna expedieras,
emedan Hamburgerbus, af fruktan att lasterna, så-
som tillhörande tyske egare, komma att blifva upp-
bringade; icke våga att acceptera de trattor som
skulle dragas för dessa skeppningar. Vid den stag-
nation, som exporten äfven till Frankrike och Eng-
land nu är underkastad, vore det väl om åtminstone
icke de order som kunna bekommas blefve omöjliga
att verkställa, genom ett onödigt förlängande af
krigstillståndet. — Detta är i allt fall en mindre
konsideration; men vigtigast är, att vederbörande
icke måtte så djupt låta insnärja Sverige uti Dan-
marks sak, att våra krigare skola behöfva att slag-
tas utan någon egentlig fromma eller ära för fäder-
neslandet.
Det kan väl hända att vi begå någon orättvisa
mot regeringen uti de farhågor och betänkligheter,
som här blifvit uppkastade. I sådant fall tå vi för-
klara, att detta icke sker med afsigt, men ovisshe-
ten föder farhågor; och vi måste tillstå, att vissa
omständigheter synts oss egnade att väcka tvifvels-
mål, huruvida man icke är i begrepp att taga ett
steg längre än som är rådligt och in på en väg,
hvarifrån återgången kan blifva ganska svår. Vi
påminna oss också vid detta tillfälle ett uttryck på
riddarhuset af en bland Konungens rådgifvare, när
frågan om de två millionerna der förevar; han sade
nemligen: att Sverige aldrig varit vant att räkna
antalet. af sina fiender, när det varit fråga om att
försvara äran eller rättvisans sak. . Nu är det väl
sant, att en sådan fras är ganska vacker och på
sin plats i en akademisk harang, en parentation,
eller till och med i ett tal till krigshären före en
batalj; men, i en rådplägande församling deremot,
och använd såsom argument för penningars bevil-
jande, synnerligen då fråga icke var om att försvara
eget fädernesland, anse vi det vara ibland de minst
lyckliga som kunde användas. Skall man nu an-
taga att den ifrågavarande höge embetsmannens
yttrande utgjorde en slags resumå af hela konsel-
jens tanka, hvilket icke är esannolikt, då det fram-
trädde vid ett så högtidligt tillfälle, och att sålunda
beslutet från regeringens sida förnämligast hvilar på
ridderlighetens: och poesiens grund, men icke på be-
räkning af de materiella: krafterna, så saknas väl
icke anledningar -till de uttryekta farhågorna om
möjligheten af ett förhastande.
——— til —
Tuss has tiaen sänsAm Ab art att Hav tiIt