— Då Hans Maj:s Konungen nu reser ned till
armåen i Skåne och dervid förmodligen mötes af
den underrättelsen, att den tyska hären, som stå
under: general Wrangels befäl, dragit sig tillbaka
ur Jutland, bör man hoppas och förmoda iatt någon
anledning till svenska truppernas deltagande. i Dan-
marks strid om Slesvig-Holstein icke vidare le
komma i fråga. Ju mer man betraktar föreng!9j
-för denna olyckliga tvist, desto mer måste man
vertyga sig att det icke finnes något annat sätt at!
glita densamma, än genom en fredlig kompromiss
gedan Slesvigs egna innevånare fått tillfälle yttra sig
1 primärförsamlingarna och saken sedan afgöres ef
scter de flesta, rösterna, eller ock. landet delas, i hän
delsa. allt folket skulle vilja blifva tyskt i den en:
delen, och-allt folket i den andra:delen önska at
införlifvas med Danmark.
Ty att Konungen af Danmark, oaktadt den entu
slasm hvaraf han understödjeö, icke är i stånd at
ensamt upprätthålla sina anspråk emot de krafter
hvilka tyskarna sätta emot honom, har redan viså
sig mer än tydligt; och krigets förlängande kan så
fedes icke: tjena till annat än Danmarks.totala ut
armande. - Under dessa förbållanden, och då verk
samma underhandlingar lära vara i: gång i Lon
don, samt Preussen redan å sin sida tyckes vig
Jberedvillighet att öfverlemna saken till fredlig be
zomedling, är det af flere skäl både att önska oc
:socihoppas, att den svenska armåen icke må beköfv
Vs sgättas öfver. sjön, utan alltsammans stadna vid .et
öfningsläger i Skåne. :Vi säga: af flere skäl, eme
dan först och främst transporten öfver sjön fram oci
tillbaka koster Detydtigt både tid och: pöngar; OC
Daänmark väl vu icke lärer: hafva råd att: betalade
-. sedöare; nen i synnerhet derföre alt mar tydlige
kån se på tonen I tidningen Fedrelandet; att det ä
hjelpen från Sversge hvarpå danskarna nu sätt