US: Illd UDGRERGL al Del VIUVINTe
REVY AF TIDNINGARNA.
Uti Tiden för i går förekommer en artikeb
hemtad ur Fehlu tidning, der den, enligt Fahlu-
redaktionens tillkännagifvande, blifvit införd
mot betalning. Öfverskriften på artikeln är:
Reformsexan i Hedemora den I Maj, och in-
nehållet är alldeles sådant som de mesta af Ti-
dens egur, så att man nästan skulle kunna tro,
att någon af dess patroner i Dalarna blott låtit
den göra en omväg dit, för att sedan låta den
komma så mycket mer opartiskt in i Tiden.
Den börjar med satser, att singen kan tro, hvad
bränvin och punsch hvar för sig äro för mäk-
tiga krafter,, men förenade äro de alldeles
oemotståndligan. Vidare: Annu rinner det gö-
pthiska blodet i våra ådror, visserligen något
trögt och kallt, såsom det påstås, af naturen;
men så mycket lifligare och hetsigare, då det
blifvit uppvärmdt och satt i friskare o.alopp
af starka drycker.. Härefter följa betraktelser
om huru det går till i reformsällskaperna.
Motsägelser tålas icke. Iagen får ett ord ssed
i laget, som icke talar det herrskande partiet
till nöjes. — — Så går det till i Stockholm
(redogörelserna för reformvännernas möte kunna
bevittna huru mycken sanning fianes i detta
påstående. A. B:s anm.); så går det till i de
pfilialklubbar, som reformvännerne, i äkta re-
volutionär anda, stiftat i landsorterna. Härpå
berättas om mötet i Hedemora, att pnär bå-
larne voro framsatta och glasen fyllda, fram-
pträdde en man, aktad och förtjent ef aktning
inom sarshället, (det är, som man ser, ändå
något) nemligen ,sjelfve stadens borgmästare,,
och, sedan han utbredt sig öfver reformen,
föreslogs — blif icke förskräckt, läsarel —
pföreslog en underdånig skil för H. M. Konun-
gem. Hade det nu stadnat dervid, så hade må-
hända författaren icke haft så mycket att invända,
och den kostliga artikeln icke blifvit synlig i
Tiden: men, — horribile dictu, — derefter
upplästes de radikala reformvännernas förslag
punkt för punkt och tillkännagafs att en sub-
skriptionslista vore tillhands i nästa rum etc.
Detta har gripit författaren. Han finner gan-
ska tolerant, att det angår ingen menniska,
om en annan — — till och med faller på den
zalenskapen alt vilja förskrifva sig åt sjelfva
bin oade, -Men att personer af medelklassen
i och omkring Hedemora, hvilka han betecknar
med namnet kopen, undertecknat raformvän-
nernas program, det är något rysligt.
Ett stycke längre ned i samma artikel be-
rättar samme författare, såeom ett motstycke
till denna ohyggliga tilldragelse, med synbar
tillfredsstillelse, att samma timma och stund,
:om detta möte hölls i Hedemora, samlades
pnågra glada vänner i närliggande stad, der lö-
sen var, i sannt jovialisk anda: bort med all
nykterhet och politik! Man åt, drack, hade
roligt i all samdrägt, och gästerna åiskildes,
nöjde med hvarandra och med sin afton, utan
patt hafva väckt förargelse hos någon, Häraf
ser man, att författaren alldeles icke är någon
nykterhetsifrare eller fiende till punsch i och
för sig sjelf; det är reformen, som i hans smak
förgifiar densamma.
Sens moralen, som drages af allt dett2, fö-
rekommer strax derefter uti följande uttryck:
Så tillskapas meningsyttringar, med hvilka man
förer konung och ständer bakom ljusetp.
Main ser tydligen, att allt detta endast är en
förnyad upplaga af samma insinuation, com
först framträdde genom tidningen Reformvän-
nen härstädes, angående teckningarna å potitio-
nen här i Stockholm, nemligen att de voro till-
Vägabragta genom trakteringar med punsch och
bränvin; och angående sub-kriptionen i Hede-
mora fisner man till och msd ett temligen tyd-
ligt fr: mskymtande försök att göra troligt, att
de, som skrefvo under, voro knäckta för till-
fållet. Men: hvem är det då, man med allt
detta vill inbilla? Icke kan det vara publiken
i hufvudstaden, som sjelf ganska väl känner
det ohemula af en sådan tillvitelse. Icke hel-
fer i landsorten. Öfver 42,000 namn samman-
räknadt, äro nu tecknade på reformvännernas
petition eller på andra i närmaste öfverens-
stämmelse dermed; deputerade från provinserna
beståend2 af de mest ansedde och aktade män
derstädes, hafva framburit en del deraf till tro-
n; och likväl upprepas ännu ständigt det löj-
iga försöket att genom sådana hänsyftningar,
som de hir nämnda, få all kraft och verkan
af denna opinionsyttring underkänd. Hvem är
et då, vi fråga det ännu en gång, som man
Ar är så angelägea alt slutligen föra bakom