US: Illd UDGRERGL al Del VIUVINTe REVY AF TIDNINGARNA. Uti Tiden för i går förekommer en artikeb hemtad ur Fehlu tidning, der den, enligt Fahluredaktionens tillkännagifvande, blifvit införd mot betalning. Öfverskriften på artikeln är: Reformsexan i Hedemora den I Maj, och innehållet är alldeles sådant som de mesta af Tidens egur, så att man nästan skulle kunna tro, att någon af dess patroner i Dalarna blott låtit den göra en omväg dit, för att sedan låta den komma så mycket mer opartiskt in i Tiden. Den börjar med satser, att singen kan tro, hvad bränvin och punsch hvar för sig äro för mäktiga krafter,, men förenade äro de alldeles oemotståndligan. Vidare: Annu rinner det göpthiska blodet i våra ådror, visserligen något trögt och kallt, såsom det påstås, af naturen; men så mycket lifligare och hetsigare, då det blifvit uppvärmdt och satt i friskare o.alopp af starka drycker.. Härefter följa betraktelser om huru det går till i reformsällskaperna. Motsägelser tålas icke. Iagen får ett ord ssed i laget, som icke talar det herrskande partiet till nöjes. — — Så går det till i Stockholm (redogörelserna för reformvännernas möte kunna bevittna huru mycken sanning fianes i detta påstående. A. B:s anm.); så går det till i de pfilialklubbar, som reformvännerne, i äkta revolutionär anda, stiftat i landsorterna. Härpå berättas om mötet i Hedemora, att pnär bålarne voro framsatta och glasen fyllda, frampträdde en man, aktad och förtjent ef aktning inom sarshället, (det är, som man ser, ändå något) nemligen ,sjelfve stadens borgmästare,, och, sedan han utbredt sig öfver reformen, föreslogs — blif icke förskräckt, läsarel — pföreslog en underdånig skil för H. M. Konungem. Hade det nu stadnat dervid, så hade måhända författaren icke haft så mycket att invända, och den kostliga artikeln icke blifvit synlig i Tiden: men, — horribile dictu, — derefter upplästes de radikala reformvännernas förslag punkt för punkt och tillkännagafs att en subskriptionslista vore tillhands i nästa rum etc. Detta har gripit författaren. Han finner ganska tolerant, att det angår ingen menniska, om en annan — — till och med faller på den zalenskapen alt vilja förskrifva sig åt sjelfva bin oade, -Men att personer af medelklassen i och omkring Hedemora, hvilka han betecknar med namnet kopen, undertecknat raformvännernas program, det är något rysligt. Ett stycke längre ned i samma artikel berättar samme författare, såeom ett motstycke till denna ohyggliga tilldragelse, med synbar tillfredsstillelse, att samma timma och stund, :om detta möte hölls i Hedemora, samlades pnågra glada vänner i närliggande stad, der lösen var, i sannt jovialisk anda: bort med all nykterhet och politik! Man åt, drack, hade roligt i all samdrägt, och gästerna åiskildes, nöjde med hvarandra och med sin afton, utan patt hafva väckt förargelse hos någon, Häraf ser man, att författaren alldeles icke är någon nykterhetsifrare eller fiende till punsch i och för sig sjelf; det är reformen, som i hans smak förgifiar densamma. Sens moralen, som drages af allt dett2, förekommer strax derefter uti följande uttryck: Så tillskapas meningsyttringar, med hvilka man förer konung och ständer bakom ljusetp. Main ser tydligen, att allt detta endast är en förnyad upplaga af samma insinuation, com först framträdde genom tidningen Reformvännen härstädes, angående teckningarna å potitionen här i Stockholm, nemligen att de voro tillVägabragta genom trakteringar med punsch och bränvin; och angående sub-kriptionen i Hedemora fisner man till och msd ett temligen tydligt fr: mskymtande försök att göra troligt, att de, som skrefvo under, voro knäckta för tillfållet. Men: hvem är det då, man med allt detta vill inbilla? Icke kan det vara publiken i hufvudstaden, som sjelf ganska väl känner det ohemula af en sådan tillvitelse. Icke helfer i landsorten. Öfver 42,000 namn sammanräknadt, äro nu tecknade på reformvännernas petition eller på andra i närmaste öfverensstämmelse dermed; deputerade från provinserna beståend2 af de mest ansedde och aktade män derstädes, hafva framburit en del deraf till tron; och likväl upprepas ännu ständigt det löjiga försöket att genom sådana hänsyftningar, som de hir nämnda, få all kraft och verkan af denna opinionsyttring underkänd. Hvem är et då, vi fråga det ännu en gång, som man Ar är så angelägea alt slutligen föra bakom