— 77
NAGRA ALLVARLIGA ORD OM SÖNDAGS-
BLADET.
Till Redaktionen af Aftonbladet!
En man, som venligen endast såsom åskå-
dare följer dagens bkändelser, men likväl af in-
tresse för det allmänna uppmärksamt läser alla
utkoxamande tidningar, bar icke alldeles uta:
förundran och ledsnad förmärkt den likgiltig-
bet, hvarmed herrar publicister i allmänhet,
saart sagdt alldeles stillatigande, låtit det be-
ryktade Söndagsbladet vecka efter vecka, oc
på sjelfva den dag, som borde vara egnad å:
förståndets och sedernas förädling, utminutera
giftet af sina förvillande och omoraliska låror.
Någon egentlig skarpeinnighet behöfves väl icke
för att inse, att Söndagsbladet egentligen går
deras ärender, som vilja bafästa god:ycket, miss-
bruken samt privilegier och förmånsrätter at
alla slag, hvarigenom den ena samhällsmed-
lemmen blir herre öfver den andra. Man kan
elå upp Söndagsbladet hvar som helst, för att
fiina, buru det predikar emot den verkliga
frihetens och de medborgerliga rättigheternas
grundsatser, i tillämpning till lagstiftningen nå-
stan i hvad slags gren som helst. Men detta
observerar icke alltid den enfaldigare. Ty un-
der en förvånande ckunnighet i sak, besitter
Söndegsbladet tillräcklig slughet för att förstå
ait anslå vissa strängar, till hvilkas Jjud de li-
gre klasserna i samhället måste vara benägne
att lyssna. Likasom den bekante Kexell i bfs-
tiden aldrig ställde sig utan sillsallad, så ställer
Söndagsbladet sig eldrig utan några söta fraser
om arbetsklassens rätbgbeter. Men den egent-
iiga konsten, uti hvilken detta blad har en
egen färdighet, Leståir i dess sätt att, just un-
der denna mask af nit och låtsad känsiosem-
het för dessa klassers bihof m. m., förråda de-
ras intressen och verkliga bästa.
Det har varit :Il,, kanhända ganska illa, ati
je öfriga tidningarne icke gjort sig mödan att
motarbeta det li terära och moraliska förder,
som Söndagsbladet sålunda sökt sprida; ty det
är alltid beklagligt, om en stö:re eller mindre
del af den läsange publiken af van:n fattar en
viss serk för det dåliga och Jåga. Man kap
väl göra rättvisa it den könsla, som funnit de!
motbj.dande att på något sätt inlåta sig med
ena persöp, som i det Heta hvsrken bar ordning
1 sin tankeföljd, eller reda på ämnenas sam-
winhang; ceh som genom: tonen i sitt fram-
stållvipg:sätt närmast kan liknas vid rima:kt
schrejern, eom förevisar sitt skåp för allmän-
heten på ett marknads org och med sina kry-
stade infall söker väcka pyfikerheten och locka
till sig slantar från några nyfikn?. Jag her äf-
ven hört en annan iavändping, såsom skål hver-
före -de andra tidbingarna!sj brytt: sig Om Sön-
dagsbladet. De kloka, föravföuga och välttr-
kande, säger man, förskta detta blad. Men
månne icke just detia bevisar, att Söndagsbla-
dets sanna karakter, att söka vilseföra och he-
draga de enfaldigare och misdre upplyste cm
ceras verkliga basta, hade så myckst keldre
bordt fromläggas, just derföre, att dess publik
u:göres af de enfaldigare, eller dem, som hafva
mindre tillfälle att följa mad tidningshtteratu-
sen i allmänhet, men som tycka det vara ro-