su — kanske för första gången — hade lyckats Föra sina sockenmän, drog fram och utdelade några aplazater, dem han bad gubbarne underskrifva. Men de ville ha betänketids, som vanligt, — ty vår allmoge är förfasligt trög och loj. Hemkomne samlades gubbarne och genomstuderade plakaternep, gom voro ingenting annat än de bekanta subskriptionslistorne till förmån för klassvalen. Ja så!n sade en af gubbarne och tog sig en pris. Jo, jo! Jag kunde fåll tro det; ty våran kamreherre han är sig alltid lik. Derefter tog han penna och skref på listan så här: Vakter eder för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men snvärtes äro glupande ulfvar; o. s. v. De andra bönderna, jemte en fabrikant och en landthandlande skrefvo sedan under.p