su — kanske för första gången — hade lyckats
Föra sina sockenmän, drog fram och utdelade några
aplazater, dem han bad gubbarne underskrifva.
Men de ville ha betänketids, som vanligt, — ty
vår allmoge är förfasligt trög och loj. Hemkomne
samlades gubbarne och genomstuderade plakaternep,
gom voro ingenting annat än de bekanta subskrip-
tionslistorne till förmån för klassvalen. Ja så!n
sade en af gubbarne och tog sig en pris. Jo, jo!
Jag kunde fåll tro det; ty våran kamreherre han
är sig alltid lik. Derefter tog han penna och
skref på listan så här: Vakter eder för falska
profeter, som komma till eder i fårakläder, men
snvärtes äro glupande ulfvar; o. s. v. De andra
bönderna, jemte en fabrikant och en landthand-
lande skrefvo sedan under.p