HURT SFR TAR ASS JUVE BIR TAMALUEURUS IUI UTI BAR som Tyskarne äro det för den slesvig-bolsteinska, utan att de hafva några skäl, låt vara äfven mindre grundade, att anföra, och kan väl ej vara så himmelskriande att taga kännedom af dessa skäl, med rättighet att sedan underkänna dem, om de icke hålla profvet! Vill Upsala nu hafva den godheten att säga, hvaruti det harmfulla och förundransvärda af Aftonbladets beteende består? Har det kanske tagit parti emot Danskarne i bufvudfrågan? Upscla uttrycker sin förvåning att Afionbladet helt naivt bekänner att det icke vet, hvem som har rätt i den slesvigska tvisten. Aftonbladet bar likväl sagt, att det tror Danmark hafva rätt. Kan då Upsala säga mer eller fälla ett positift domslut i en fråga, der tvänne nationer med lika häftig ifver förfäkta hvar sin sats emot hvarandra, och der de öfriga makterna ännu icke bestämdt förklarat sig, bvilket de utan tvifvel hade gjort, om frågan i deras tanka icke vore något slags tvist underkastau ? Upsala förmenar äfven, att Aftonbladet icke förmår uppfatta nationalitetsiden, såsom varande en ny ide, hvilken först :kommit till lif hos den nu uppväxande ungdomen. Vi skulle likväl tro att den är långt äldre, och lefvat äfven i Sverige uti århundradep, samt varit ganska djupt känd hos den generation, som nu öfvergått till mandomsåren, vid den tid då Finland förlorades. Men Upsala synes här nästan uppfatta begreppet nationalitet i den betydelse, som om ingen annan nationalitet än den skandinaviska föreningen al tvänne närbeslägtade sådana existerade eller åtminstone att ingen annan af Sverige borde eller behöfde afses. Månne icke likväl den germaniska nationaliteten fö:tjenar att tagas i betraktande för Sverige såsom en önskvärd allierad, af lika stort värde som den danska, och i förening dermed, i händelse det i en framtid skulle behöfvas till ett gemensamt motstånd emot en fiende från östern? Och kan det derföre icke vara skäl att gå tillväga med den varsamhet, att man icke utan verkligt nödfall skapar sig antipatier på ett håll, der bistånd kunde behöfvas? Vi skulle för öfrigt kanhända kunna tillägga npigot, som författaren i Upsala tyckes hafva fcrbisett i afseende på nationalitetens. relativa betydelse. Så länge staterna ännu varit godtyckligt delade och lagda under en mängd furstar, utan afseende på den geografiska olikheten eller språkstemmarnes enhet eller skiljaktighet, samt styrda af enväldet, så måste nationaliteterma alltid blifva det mäkti;aste medlet att förena de sålunda styckade folken sins emellan. Men i samma mån som folken erhålla politiskt fria författningar, blifva nationaliteterna, med bibehållande af hela sitt värde, likväl underordnade de stora allmänna principerna af menniskorätt och den allmänna förbrödring, som utgör blomman af civilisationen, samt komma icke längre att stå såsom några naturliga fiender emot hvärandra. BREF FRÅN SVENSKAR I AMERIKA, ANGÅENDE ERIK-JANSENISTERNES NEDSÄTTNING I ILLINOIS: FÖR OCH EMOT. Staden Chicago i staten Illinois af N. Amerika d. 9 Juli 4847. Ehuru jag sedan min afresa för ett år sedan änvu icke erhåliit en enda rad från Sverge på alla bret jag afsändt, så visl jag icke tröttna att skrifva om mina nuvarande omständisheter, men först får jag berätta. om läsarpe, eller Erik-jansenisterne, som de kallades i Sverge; och som jsg gjort personligt besök på Biskopshbill, samt varit hos dem 6 dagar, tror jeg mig kuuna meddela fullständig och sannfärdig underrättelse om alla deras förbållanden, så i lekamligt som andligt afseende. Bemälte läsare äro nu bosatte här i staten Iiiinois, 450 engelska mil från Chicago och omkring 43500 engelska mil från Newyork. — — — De hafva inköpt flera tusende eckerland jord i en trakt som kal!as Henry County, 30 mil från Missisippifloden, af den aldrabördigastb jordmån, och betalt ifrån 3 till och med 40 skälingar amerikanskt mynt, d. v. s. 2, å ö rår rgs svenskt mynt för ekerlandet, som utgör rära 25 kappland. Lokalen är den aldravackraste man kan önska sig. Omkring 30 jordkulor äro byggda, för ändamålet ganska beqvämliga. Början göres nu med byggande af en ny stad, som kallas Biskopshill. Under mitt vistande derstädes, var der en landtmäatre, som uppmätte och reglerade plalsen till sjelfva staden, som skall byggas i fyrkant med 48 hus å hvardera sidan utvändigt, samt innantill trädgårdar och planteringsland. Alla dessa hus skola blifva alldeles lika. Tvenne stora gator komma att korsa hvarandra midt igenom staden. Största gatan kallas Jansgatan, den sndra Svergesgatan, vidare Amerikagatan, Österlånggatan, Vesterlånggaten tc. På egendomen är orimlig skogstillgång, hvaribland ek, lönn, lind m. m., samt många i Sverge obekanta trädsorter. Vilda plommon och äpplen finnas i myckenhet. Äfven är tillgång på bär, I synnerhet hallon och smultron samt vinrankor m. m. Ett stort hus är redan bygdt, nära färdigt och beklädt med valnötbräder. En ström går der förbi, hvarest en mjölqvarn nu står under byggnad. Det sades att det skulle byggas en dylik, och 2:ne sågverk äro inköpta. Dessutom finnas här tegelbruk, flera garfverier, takspånsintättningar och verkstäder af nästan alla slag. Kring åkergärdena är en jordvall upplagd, 4!, mil lång. Otroligt med arbete är nedlagdt på denna korta tid. De hafva i vår sått öfver 400 eckerland med hvete, 700 eckerland mejs, 3 å 400 med korn och hafra, samt flera hundrade eckerland med potates. Då jag var der, hade jansenisterne 15 par hästar, 47 par oxar, öfver 400 st. kor, men på får och svin hade de ingen räkning. Alltsammans hetes vara samfälldt, och den ena har ej mera än den andra. Behöfver någon kläder, så är det blott att säga till åt styrelsen, då den behöfvande får gå till förrådet att hemta sitt behof. Matlagning och spisning sker i 3:ne kök. Irgen arbetar mera än han vill, men alla lefva i den tro, att ju flitigare de äro, desto mera får hvar och en vid utdelningen. Allting är väl rangeradt och styres med utmärkt god ordning, Olydnad får aldrig visas, ty för allenast ett ord dertill i det aldraringaste fördömes de till helvetet. Nu hör jag i kortket omrört jansenisternes lekamliga förhållande, och får derjemte meddela upplysning om deras andliga. Erik Jansson kallas allmänt för profetep, men utaf de mest snsedde inom samfundet för Jansson. Alla tro, att ingen i hela verlden blir salig, ötom dem som anamma den Gud bafver sändt i denna tiden. De föga att han är utrustadå mad alla Guds fullkomligheter, att ban kan pröfva bjertan och pjurar, ott han kan utransaka allting. De så kallsde apostlar och Israels furstar sade sig kafva samma höga förmåga, men ändock Där dessa framkormmo till profeten, predikade har att de voro af djefyu!en, och Kan sade, att det inom bibelns permar fanns ett ord hemligen, att Gud bar nedlagt gåfvor äften för de affälliga, och på detse grunder blelvo alla, som han sade, utaf Gues stora näd och bermhertighet upptegna till arfvingar eller medlemmar af samfundet. Jag åhörde roånga de aldra ryskgaste straffpredikningar öfver Israel, om