General Oxholam lärer hefva afslutat en formlig traktat ewellin Sverge och Norge samt Denmari. oHeklae bar åter begifvit sig till krizsteatern; det och eit annat ångskepp Caroiaa Asalian hafva fört med sig från Köpenbamn hvardera 2 kanonbårar. Den 148. Regeringen har lagt embargo på alla darska kofferdifertyg öfver 15 läsvers rymd, såsom behöfliga för snart förväntade trupptransporter. Frezat:en Thetis har afgått norrut, för at förena sig med G-fion vid Eibens mynning. En brigg skall mes första komma efter, så ai denna bioksd må blifva så grundiig som mojug . I Oresunds-Posten läses i en enskud korresponden:artikel från Köpenbama af d n 48 cs följaude: Man har i de sista dagarna här talat om ett pytt uliimatum från ryska regeringen till den preussiska, som i sanning skulla vara af något sategorisk natur. Ryssland fordrar ait Preussen skall ögonblickligt draga sina trupper tillbaka ej blott från Jyliand, men ur Slesvig, ur Holstein, och derjemte ur — Posen! Om icke det preussiska kabtnettet inom 4 dagarbifallit dessa vilkor, vill Ryssland omedelbart derpå låta sina armåer operera. Om nu allt detta är autentiskt, kan naturligtvis ej afgöras, så långe -aken ännu blott är föremål för en diplomatisk förhandling; men åtskilliga små biomständigheter tala verkligen för aw något ligger deri. —— — — — Från krigsiheatern afhöres naturligtvis under närvarande preparatoriska förhållanden icke något synnerligt. Tyskarse husera i Jylland öch tyckas ingenting högre eftertrakta än insamlande af cigarrer och fläskskinkor, måhända för att efteråt öppna en stor allmän tysk riks-tobaksoch späckhöxarhandel. På A!s har man natten emellan den 45 och 46 väntat s:g ett angreppsförsök från Sundeved, och nästa post skall bringa oss underrättelse huruvida detta har slagit in och med hvad utgång. Företaget synes verkligen vara af den mast dumdristiga natur, esuru vår styrka på ön numera är temligen reducerad. Strandbatterierna äro förträfliga och szottfria baracker åro anlagda för våra kompanier. Geaom kunskapare bar det tiliämnade anfallet ofvannämnda natt blifvit våra trupper bekant; man vet till och med att tyskarna ämnat an-. gripa på en gång på trenne punkter och forcsra. öfvergången på länge sedan färdighållna flottbroar.: För resten är det här åter preussarne, som aro; framme på skådeplatsen, ty hannoveranarne, hvilka ander Halkett legat hela tiden och lurat i det Suadevedska, skola stutligen hafva förklarat att de icxe ville våga ett så ögonskenligen omöjligt och iarligt företag, hvarför Wrangel sett sig tvungen att i en: hast sätta preussiska trupper dis i stallet, (De skola Du göra det!) Detta trupp-ombyte i Slesvig är förmodligen rätta orsaken till att vissa korpser plötsligen lemnat sina positioner i Jylland och dragit sydpå, liksom a t Wrangel sjelf förlagt sitt högqrarter till Slesvig, då han förmodligen för intraffanae fall vill vara närmare händelserna. Det i Götheborg at ett Kiöbenhavnskt sällskap köpta ångfartyget Sverige har nu, eftar att härstädes ha blifvit armeradt och erhållit nytt namn: Waldemarp, åter gått norrut. Det är ett särdeles godt oci vackert fartyg. Den 47 M:j har i Köpenhamn blifvit firad med en högst sniskerad skaadinavisk sexai Casind, bivistad af 400 persoser. Clausen, Sommer, L hmanr, Tscherning, Flor. Welbaven, Ploug, dr Bailin, konferensråd Bang m. fl. talare upptradde. FRANKAIER. Den i gårdageas nummer omnämnda förklatingea af Ledru Rellim lydde som följer: En anklagelse har blifvit gjord, söm skulle kunDÅ gqvarstå i historien, angående åtskilliga ledamö-! ter af provisoriska styrelsen; jag skallsvara härpå. Man säger: Provisoriska styrelsen var icke fullkomligt enig; så att män, allesamman lifvade af förträffliga syften, mån af fullkomlig hängifvenhet, likväl i vissa frågor hyste en mer eller mindre VYidsträckt föreställning öfver framskridandets id6, och att endrägt sålunda saknades inom styrelsen. Men har man väl det anspråket att ledamöterna af provisoriska styrelsen skulle varit danade efter annat mönster, än menpniskornas i allmänhet? Alla förenades vi genom en gemensam känsla — den! heliga kärleken till fåderneslandet; mera kan man: icke fordra utaf oss. J bilden här en allrådande församling; men j kunnen icke förgäta ert urspruog: folket. Nåväl: i det ögonblick folket hade lemnat barrikaderna och påkallade icke blott sina väoner i allmänhet, utan sioa vänner för dagen och gårdagen, handlade det med klokbet och försigtighet; det trodde, att den möjligast största mängd af syften borde sammanföras, och det var af den orsaken som vi blefvo valda bland representanterna af skiljaktiga meningar. Men man uppgifve något af våra beslut, som icke blifvit undertecknadt af oss alla! J klandren således hvad som är mest aktningsvärdt hos menniskan: samvetets oberoende och tankans frihet. Vi rådplägade öfver mångfaldiga frågor; men icke en enda gång egde någon bitterhet, någon personlig tvist rum oss emellan; hos oss alla rådde den fullkomligaste bängifvenhet; och huru skulle den kunna saknas, då vi voro förenade genom det fastaste band, genom känslan af ett belt folks behof och interessen? Utan tvifvel kunde den ene önska större fram-: steg än den andre; utan tvifvel voro våra röster icke alltid enhälliga; men så tenart rådplägningen var afslutad öfver en fiåga, gaf minoriteten aktninpgsfullt vika för majoriteten.n Eogelska tidningen Daily-News har en korrespondent i Paris, hvilken, på grund af vwvoterinogarne i nationalförsamlirgen och rösternas proportion, påstår att de moderata republikanerna icke hafva en så gifven och öfvervägande majoritet som man förut trott, och att de beböfva iakttaga den största sammanhållning och försigtighet. Det finnes efter allt, hvad man förmodar, säger denne korrespondent, minst 400 legitimister i församlingen, hvilka naturligtvis komma att använda sina röster på ett sådant sätt, som mest kan underhålla och väcka anarki och förvirriog, samt gradvis bringa det republikanska systemet till några flagranta absurditeter. Detta är otvifvelaktigt det farligaste elementet i församlingen, och hvilket redan föranledt en ledamot att föreslå öppen votering; men personernas och partiernas karaktär kan ickelänge förblifva tvetydig, och närvaron af sådana fiender, till både republikanskt och konstitutionelt statsskick, blir en varning för alla frihetens vänner. STORBRITANNIEN. London den 42 Maj. Herr Urquhart fortfor i underhuset med sina frågor till ministrarna om Slesvigholsteinska anvgelägenboterna. — I! går försiggick tredje läsningen af fremhngsbil