len danska frågan. Det torde få erinras, att Dagladet, till stöd för det förra påståendet, eller att I ftonbladet först förordat krig, citerade ur en artiel i Aftonbladet den dersiädes anförda satsen, tt det finnes fall, då äfven kriget för rättvisans sak r oundgängligt, men uteslöt den sednare delen af rtikeln, som tydligt innehöll Aftonbladets mening ierom, att det icke kunde föreställa sig annat, än tt kriget vid detta fall skulle kunna undvikas geom en fredlig, men kraftfullt understödd bemedling. Jagbladet har således, till stöd för sitt påstående, iterat något gom innefattar motsatsen till hvad so.n itgjorde Aftonbladets mening i sjelfva den förevaande frågan. Vi äre icke de som onödigtvis vilje libellera med åra kolleger; men då vi här, såsom vid de fiosta ndra tillfällen, icke anfallit, utan blifvit anfallne, nåste vi ficna det något eget af Dagbladsförfattaen, att icke täckas med ett ord erkänna sitt missag, utan fastmer, äfven sedan dess uppmärksamhet ästats på rätta förhållandet, och således emot bättre etande fortfara att vilja tillvita Aftonbladet inkoneqvens, under ett lögnaktigt fortsättande, en sed-, are dag i förra veckan, af samma påstående som , örut om innehållet af Aftonbladets artikel, men ; ned undandöljande af sjelfva ordalagen. Samma slags förfarande har den nye medarbetaren , Dagbladet tillåtit sig, då han i Dagbladet för i horsdags, tvärtemot sanna förhållandet, påstått, att Aftonbladet ännu onsdagen i veckan förut, sadan Presteoch Borgarestånden bifallit kreditivet å del, två millionsrna, skref käckt emot, men endast 48 timmar efteråt — skyndat sig att för andra gången slå om i denna sak 0. 8. Vv. Vi anmärkte i vnledning häraf, att hela detta påstående var rent af taget ur luften, och anhöllo om rättelse; men äfven detta har ej kunnat framkalla ett ord till ursäkt. Om nu Dagbladet och dess nya medarbetare hafva sina för oss obekanta skäl, att till förmån för de intressen de åtagit sig att förfäkta, af alla krafter söka motarbeta och nadsätta Aftonbladet, och dermed ådagalägga sin egen sorts liberalitet, så synes det oss likväl, att sådant icke borde ske medelst anförande af pura dikter och förvrängda citationer af våra ord. Sådant plägar i degligt tal kallas oärlighet och ka lomni, i synnerhet när man, såsom Dagbladsförfattaren gjort, först grundar fala tillviselser på de osanningar man sjelf tillverkat, och sedan hårdnackadt undandrager sig en i hofsamma ordelag framställd begäran att återkalla misstaget. Vi hoppas dock att Dagbladet icke är elldeles döft äfven vid denna förnyade önskan att rätta de begångna misstagen, så vida icke Dagbladet vill ämna 1 sin polemik ställa sig vid sidan af Tiden och Söndagsbladet. — I sammanhang med ofvanstående torde det tillåtas oss afsluta en liten liqvid med tidningen Reformvännen, angående en skriftvexling derstädes af hr Dalman, om en artikel, som varit inskickad till Aftonbladet, men återsändes. Uti JV 4 af Reformvännen förekommer nemligen följande: Underreckrad anhåller att i Reformvännen få införd nedanstående till Aftonbladet redan sistlidne fredag ialemnade förklaring, hvars införande i A. B. törst blef skriftligen lofvadt till om några dagar, när utrymmet tilläte, men sedermera i dag ånyo vägradt, under föregifvande af bristande utrymme. Det kan kallas att handla som gentlewan och i synnerhet att vara liberal och rättvis mot sina vedersakare. Stockholm d. 47 April 1848. WW. F. Dalman. Läsaren torde observera, att de här af oss med kursif utmärkta orden tydligen innehålla det påståendet af hr Dalman, att Aftonbladet först hade beståmdt och skrifiligen lofvat införandet af hr Daimans artikel, men att det sedermera blifvit vägradt under föregifvande af bristande utrymme. Då orden några dagar äro försedda med citationstecken, kan läsaren omöjligen tro annat än att denna tid hänför sig till och har afseende på det förmenta löftet, och att hr Dalman påpekat ett sådant löfte såsom bestämdt, synes så mycket tydligare när men läser tillägget: det kan kallas att handla som gentleman 8c., ty den indirekta eller ironiska beskyllningen, som här blifvit hr Hjerta gjord att hafva handlat såsom icke gentleman, d. v. s. simpelt och dåligt — en bastant tillvitelse i sanning — kunde ju ej grunda sig annat än på den uppgifna förutsättningen, att ett löfte blifvit brutet å hr Hjertas sida. — Vi, som icke erinrade oss hafva gifvit något löfte, anmodade derföre hr D. att trycka vår biljett. Detta skedde ock sedan i Reformvännen JM 3, dock på det sättet, att icke hela biljetten, utan blott en del af dess innehåll trycktes, och detta var visserligen den delen som egentligen angick det ifrågavarande införandet. Sedermera ha vi i ett påföljande nummer af samma Reformvän fått se en förebråelse deröfver, att Aftonbladet ej vidrört biljettens innehåll, och den slutsats deraf dragen, såsom skulle den innehålla något bevis emot oss och för hr Dalmans påstående. Vi meddela derföre här det i Reformvännen aftryckta utdraget af biljetten, så lydande: I B. bror Dalman! Du måste ursäkta mig att dir Jartikel hvarken med eller utan betalning nu på nå. gra dagar kan föras in i Aftonbladet. Om du täcxes gå upp i sätterlet, så kan faktorn visa dig, at lvi sedan flera dagar haft 40 spalter öfver för hvarje dag, mest bestående af insända artiklar, hvilkas in förande redan blifvit lofvadt, men måst uppskjutas Vänskap. L. J. Hjerta. pP. 8 I fall du skulle på annat ställe införa ar tikeln med anmärkning att införandet blifvit väg radt här, så supplicerar jag, att sanna anledninger dertill, nomligen brist på utrymme, och ej någor annan, uppgifves, då du har tillfälle att sjelf kon trollera saken.o Så långt biljetten. Obs. att orden: nu på några dagar här ofval finnas utmärkta med kursif stil, hvilket kunde sna rare gifva dem en betydelse i enlighet med hvad h Dalman åsyftat; men dessa ord voro, så vidt vi kun ne minnas, icke understrukna i originalet. Att d sedan blifvit satta med kursif har skett sannolik blott för att fästa läsarens uppmärksamhet derp serskildt, och vi anmärka detta Icke såsom, någo klander, utan endast för att erinra, det meninge verkligen undergår någon förändring genom den ac centuation, som en del deraf erhåller. Läsaren kan nu sjelf döma, om biljetten innehö något löfte, och om hr Dalmars tillmäle sålund var rättfärdigadt. Förhållandet var, att när biljette anländt, återsände hr D. artikeln till Aftonbladsby t):ån, med tillsägelse, att han icke gjorde afseende p ett par dagars dröjsmål; men som vi då ännu vor öfverhopade med ämnen, hvilket bäst syntes dera! att flere supplementer i den vefvan gåfvos, och följe tongen ändock flere dagar måste utelemnas, skicka de vi artikeln tillbaka, efter en dags dröjsmål me tillsägelse, att det ännu icke vore utrymme för den samma. Var icke detta mera loyalt handladt, ä om vi behållit artikeln en vecka eller mere? Had icke hr D. i sednare fallet ännu långt mer kunne söka sak med oss, under påstående, att vi vel hålla artikeln undan allmänheten, för innehålle skull? Skulle man icke nu kunnst haft något lit lskäl att vänta, att br Dalman hade gjort en hede I mm ff fö ww mm mm uu. I! we!