len danska frågan. Det torde få erinras, att Dag-
ladet, till stöd för det förra påståendet, eller att
I ftonbladet först förordat krig, citerade ur en arti-
el i Aftonbladet den dersiädes anförda satsen,
tt det finnes fall, då äfven kriget för rättvisans sak
r oundgängligt, men uteslöt den sednare delen af
rtikeln, som tydligt innehöll Aftonbladets mening
ierom, att det icke kunde föreställa sig annat, än
tt kriget vid detta fall skulle kunna undvikas ge-
om en fredlig, men kraftfullt understödd bemedling.
Jagbladet har således, till stöd för sitt påstående,
iterat något gom innefattar motsatsen till hvad so.n
itgjorde Aftonbladets mening i sjelfva den föreva-
ande frågan.
Vi äre icke de som onödigtvis vilje libellera med
åra kolleger; men då vi här, såsom vid de fiosta
ndra tillfällen, icke anfallit, utan blifvit anfallne,
nåste vi ficna det något eget af Dagbladsförfatta-
en, att icke täckas med ett ord erkänna sitt miss-
ag, utan fastmer, äfven sedan dess uppmärksamhet
ästats på rätta förhållandet, och således emot bättre
etande fortfara att vilja tillvita Aftonbladet inkon-
eqvens, under ett lögnaktigt fortsättande, en sed-,
are dag i förra veckan, af samma påstående som ,
örut om innehållet af Aftonbladets artikel, men ;
ned undandöljande af sjelfva ordalagen.
Samma slags förfarande har den nye medarbetaren ,
Dagbladet tillåtit sig, då han i Dagbladet för i
horsdags, tvärtemot sanna förhållandet, påstått, att
Aftonbladet ännu onsdagen i veckan förut, sadan
Preste- och Borgarestånden bifallit kreditivet å del,
två millionsrna, skref käckt emot, men endast 48
timmar efteråt — skyndat sig att för andra gån-
gen slå om i denna sak 0. 8. Vv. Vi anmärkte i
vnledning häraf, att hela detta påstående var rent
af taget ur luften, och anhöllo om rättelse; men äf-
ven detta har ej kunnat framkalla ett ord till ur-
säkt.
Om nu Dagbladet och dess nya medarbetare hafva
sina för oss obekanta skäl, att till förmån för de in-
tressen de åtagit sig att förfäkta, af alla krafter söka
motarbeta och nadsätta Aftonbladet, och dermed å-
dagalägga sin egen sorts liberalitet, så synes det oss
likväl, att sådant icke borde ske medelst anförande
af pura dikter och förvrängda citationer af våra ord.
Sådant plägar i degligt tal kallas oärlighet och ka
lomni, i synnerhet när man, såsom Dagbladsförfat-
taren gjort, först grundar fala tillviselser på de o-
sanningar man sjelf tillverkat, och sedan hårdnac-
kadt undandrager sig en i hofsamma ordelag fram-
ställd begäran att återkalla misstaget. Vi hoppas
dock att Dagbladet icke är elldeles döft äfven vid
denna förnyade önskan att rätta de begångna miss-
tagen, så vida icke Dagbladet vill ämna 1 sin pole-
mik ställa sig vid sidan af Tiden och Söndags-
bladet.
— I sammanhang med ofvanstående torde det
tillåtas oss afsluta en liten liqvid med tidningen Re-
formvännen, angående en skriftvexling derstädes af
hr Dalman, om en artikel, som varit inskic-
kad till Aftonbladet, men återsändes. Uti JV 4 af
Reformvännen förekommer nemligen följande:
Underreckrad anhåller att i Reformvännen få
införd nedanstående till Aftonbladet redan sistlidne
fredag ialemnade förklaring, hvars införande i A.
B. törst blef skriftligen lofvadt till om några da-
gar, när utrymmet tilläte, men sedermera i dag
ånyo vägradt, under föregifvande af bristande ut-
rymme. Det kan kallas att handla som gentle-
wan och i synnerhet att vara liberal och rätt-
vis mot sina vedersakare. Stockholm d. 47 April
1848. WW. F. Dalman.
Läsaren torde observera, att de här af oss med
kursif utmärkta orden tydligen innehålla det påstå-
endet af hr Dalman, att Aftonbladet först hade be-
ståmdt och skrifiligen lofvat införandet af hr Dai-
mans artikel, men att det sedermera blifvit vägradt
under föregifvande af bristande utrymme. Då or-
den några dagar äro försedda med citationstecken,
kan läsaren omöjligen tro annat än att denna tid
hänför sig till och har afseende på det förmenta
löftet, och att hr Dalman påpekat ett sådant löfte
såsom bestämdt, synes så mycket tydligare när men
läser tillägget: det kan kallas att handla som gent-
leman 8c., ty den indirekta eller ironiska beskyll-
ningen, som här blifvit hr Hjerta gjord att hafva
handlat såsom icke gentleman, d. v. s. simpelt och
dåligt — en bastant tillvitelse i sanning — kunde ju
ej grunda sig annat än på den uppgifna förutsättnin-
gen, att ett löfte blifvit brutet å hr Hjertas sida. —
Vi, som icke erinrade oss hafva gifvit något löfte,
anmodade derföre hr D. att trycka vår biljett. Detta
skedde ock sedan i Reformvännen JM 3, dock på
det sättet, att icke hela biljetten, utan blott en del
af dess innehåll trycktes, och detta var visserligen
den delen som egentligen angick det ifrågavarande
införandet.
Sedermera ha vi i ett påföljande nummer af sam-
ma Reformvän fått se en förebråelse deröfver, att
Aftonbladet ej vidrört biljettens innehåll, och den
slutsats deraf dragen, såsom skulle den innehålla nå-
got bevis emot oss och för hr Dalmans påstående.
Vi meddela derföre här det i Reformvännen af-
tryckta utdraget af biljetten, så lydande:
I B. bror Dalman! Du måste ursäkta mig att dir
Jartikel hvarken med eller utan betalning nu på nå.
gra dagar kan föras in i Aftonbladet. Om du täc-
xes gå upp i sätterlet, så kan faktorn visa dig, at
lvi sedan flera dagar haft 40 spalter öfver för hvarje
dag, mest bestående af insända artiklar, hvilkas in
förande redan blifvit lofvadt, men måst uppskjutas
Vänskap. L. J. Hjerta.
pP. 8 I fall du skulle på annat ställe införa ar
tikeln med anmärkning att införandet blifvit väg
radt här, så supplicerar jag, att sanna anledninger
dertill, nomligen brist på utrymme, och ej någor
annan, uppgifves, då du har tillfälle att sjelf kon
trollera saken.o
Så långt biljetten.
Obs. att orden: nu på några dagar här ofval
finnas utmärkta med kursif stil, hvilket kunde sna
rare gifva dem en betydelse i enlighet med hvad h
Dalman åsyftat; men dessa ord voro, så vidt vi kun
ne minnas, icke understrukna i originalet. Att d
sedan blifvit satta med kursif har skett sannolik
blott för att fästa läsarens uppmärksamhet derp
serskildt, och vi anmärka detta Icke såsom, någo
klander, utan endast för att erinra, det meninge
verkligen undergår någon förändring genom den ac
centuation, som en del deraf erhåller.
Läsaren kan nu sjelf döma, om biljetten innehö
något löfte, och om hr Dalmars tillmäle sålund
var rättfärdigadt. Förhållandet var, att när biljette
anländt, återsände hr D. artikeln till Aftonbladsby
t):ån, med tillsägelse, att han icke gjorde afseende p
ett par dagars dröjsmål; men som vi då ännu vor
öfverhopade med ämnen, hvilket bäst syntes dera!
att flere supplementer i den vefvan gåfvos, och följe
tongen ändock flere dagar måste utelemnas, skicka
de vi artikeln tillbaka, efter en dags dröjsmål me
tillsägelse, att det ännu icke vore utrymme för den
samma. Var icke detta mera loyalt handladt, ä
om vi behållit artikeln en vecka eller mere? Had
icke hr D. i sednare fallet ännu långt mer kunne
söka sak med oss, under påstående, att vi vel
hålla artikeln undan allmänheten, för innehålle
skull? Skulle man icke nu kunnst haft något lit
lskäl att vänta, att br Dalman hade gjort en hede
I mm ff fö
ww mm mm uu. I! we!